Pjotr Kropotkin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Peter Kropotkin.jpg
Om den politiska ideologin:
Anarkism
Anarkistiska riktningar
Agorism
Anarkosyndikalism
Anarkokapitalism
Individualanarkism
Social anarkism
Anarkafeminism
Kommunalism
Grön anarkism
Anarkopacifism
Kristen anarkism
Syndikalism
Plattformism
Insurrektionell anarkism
Mutualism
Vänsteranarkism
Anarkister
Buenaventura Durruti
Errico Malatesta
Pjotr Kropotkin
Albert Jensen
Max Stirner
Michail Bakunin
Emma Goldman
Pierre-Joseph Proudhon
Tidskrifter
Arbetaren
Brand
Direkt aktion
INFOrm
Storm
Yelah
Grupper
SAC Syndikalisterna
Syndikalistiska ungdomsförbundet
Sveriges syndikalistiska ungdomsförbund
Syndikalistiska Grupprörelsen
Metoder
Kontraekonomi
Direkt aktion
Civilt motstånd
Civil olydnad
Husockupation
Anarkistisk ekonomi
Generalstrejk
Arbetarråd

Pjotr (Peter) Aleksejevitj Kropotkin (ryska: Пётр Алексеевич Кропоткин), född 9 december 1842, död 8 februari 1921 (78 år), var en rysk furste, naturforskare, agitator, revolutionär och anarkokommunist.

Bland Kropotkins många litterära verk kan nämnas Inbördes hjälp i vilken han tar avstånd från darwinismens "kampen för tillvaron" och hävdar att det inte är konkurrensen utan solidariteten som är huvudfaktorn i evolutionen.

Stavningen Krapotkin var tidigare vanlig, men korrekt svensk transkription är Kropotkin. Likaledes var översättningen Peter av förnamnet tidigare vanlig.[1] Kropotkin och Bakunin hade det gemensamma att de både var söner till adelsmän i Ryssland. Kropotkin brukade kallas för anarkistfursten eller dylikt. En del ledande anarkister har en liknande bakgrund, bland annat italienaren Errico Malatesta.

Kropotkins levnadshistoria[redigera | redigera wikitext]

Pjotr Kropotkin föddes år 1842 i en välbärgad familj. Fadern hade ett palats i Moskva och en stor herrgård på landet - Kaluga. Familjen är stolta över sin härstamning som går att härleda ifrån rurikätten / de första tsarerna. Fadern Alexej var pensionerad general - en känslokall man. Modern dog tidigt. Barnen uppfostrades av tjänarna och en fransk informator (denne gav inblick i den västeuropeiska jämlikhetstanken). Åtminstone två bröder fanns, varav mellanbrodern Alexandr stod honom nära.

Hösten 1857 sänds Kropotkin till pagekåren i S:t Petersburg, den finaste militärskolan i Ryssland. Han blir årskullens bäste elev och personlig page till Alexander II (Samma person som står som staty på Senatstorget i Helsingfors. Finland var tsarens favoritland när det gällde experiment med sociala idéer. Helsingfors fick ett nationellt universitet, samtidigt som man slog ner upproret i Polen.). Kropotkin skulle med sin nya position kunna göra en lysande karriär i tsarens tjänst, men inte... en episod om den finlandssvenska officeren som tar sitt liv, på grund av tsarens son Alexander III:es högfärd, skrämmer.

Tjugo år gammal lämnar Kropotkin huvudstaden och reser till östra Sibirien, som Ryssland nyligen har underkuvat, för att ta tjänst som statstjänsteman. Folk tycker att han är galen. Där stannar han i flera år, blir geograf och reser bland annat 8 000 mil i dittills outforskade områden för européerna. Han ritar om världens kartor, eftersom man inte visste inte vilka bergsområden som fanns där före Kropotkins besök i områdena. Sibirien var då en förvisningsort för bland annat socialister och polacker som nyligen gjort uppror. Kropotkin kommer i kontakt med revolutionära idéer.

1866 - Ett uppror bland polackerna. De försöker fly men slås ned av kosacker. Flera polacker mördas som straff. I protest lämnar Kropotkin tjänsten och skriver in sig på universitetet i S:t Petersburg. Under flera år är han upptagen av akademiska studier och geografiska arbeten.

Skiss över ett finländskt skär, Kropotkin 1871. Den ingår i hans arbete om Finland och istiden, tryckt 1876 i Sankt Petersburg.

1871 - reser till Finland för att forska om istiden, bättrar på sin svenska och besöker Sverige och Uppsala, där han bland annat träffar den finländska politiska flyktingen och upptäcktsresanden Adolf Erik Nordenskiöld. Kropotkin blir erbjuden att få arbete som ryska geografiska sällskapets sekreterare, vilket var en viktig post i ett dåtida naturvetenskapligt samhälle. Kropotkin tackar nej, för vid sjösystemet Saimens ås förändras hans liv:

Men under min resa till Finland hade jag tid till mitt förfogande. När jag i en finsk tvåhjulig kärra åkte över en slätt som ur geologisk synpunkt inte erbjöd någonting av intresse, eller när jag med släggan på axeln vandrade från en grusgrop till en annan, hade jag tillfälle att tänka, och mitt under detta onekligen intressanta geologiska arbete kretsade en idé, som långt starkare än geologin vädjade till mitt inre jag, ständigt i min hjärna...
— Ur En anarkists minnen

Kropotkins far dör, arv väntar. Också möjlighet att tacka nej till jobb.

1872. Det politiska uppvaknandet har inletts. En process - nya idéer söks - reser till Schweiz, träffar ryska politiska flyktingar. - Åker upp till Jurabergen, träffar urmakare som är anarkister. (Bakunin hade också varit där.) Kropotkin blir anarkist:

... men de jämlikhetsförhållanden jag fann bland Jurabergen, den tankens och ordets självständighet jag såg växa fram hos arbetarna och deras gränslösa hängivenhet för saken vädjade ännu starkare till mina känslor, och när jag lämnade bergstrakterna efter en veckas vistelse hos urmakarna hade mina åsikter om socialismen tagit fast form: jag var anarkist!"
— Ur En anarkists minnen

Han kommer hem samma år och blir aktiv i en hemlig politisk grupp, är ofta förklädd till en bonde i agitationssyfte.

Kropotkin fängslas 1874 och spärras in i Peter-Paulfästningen.

1876 - Bruten hälsa, lever för sitt arbete om istiden i Finland. Sjukvistelse på ett annat fängelse, flyr därifrån till Vasa, där han kan ta sig över till Sverige och vidare till Oslo och England.

1877-1882 - Reser runt i Centraleuropa, deltar i möten, agiterar och skriver i press. Startar en känd anarkistisk tidning, Le Révolte. Ryska myndigheter försöker göra hans tillvaro omöjlig. Under denna tid trodde Kropotkin, liksom många andra socialister, på den snara revolutionen - varje gång ett uppror startade - en katalysator för världsrevolutionen i Bakunins tecken.

Boken Erövringen av brödet skapas - är egentligen artiklar från tidningen Le Révolte. Massor av sociologiska åsikter - dvs läran om samhället - och dess förändring. Härmed blir han också den sista stora anarkistiska teoretikern. Argumenten för anarkismen kommer fram i samtida material.

Senare böcker som Inbördes hjälp och Åkrar, fabriker och verkstäder i morgondagens samhälle är mer stöd för de idéer han lanserar under tidigt 1880-tal.

1882-1883 - Terroristdåd i Frankrike. Kropotkin, som ledande anarkist, fängslas och sitter i fängelse i tre år. Den vetenskapliga världen i Europa vill frisläppa honom. Som politisk fånge sitter han i ett "lyxigt" fängelse, men ändå drabbas han av malaria och skörbjugg.

1886 - Frisläpps och flyttar till England, stannar där i 30 år. Blir fenomenal trädgårdsodlare, skriver sina memoarer, samt "Inbördes hjälp" och "Åkrar, fabriker och verkstäder i morgondagens samhälle". Men är inte mer utåt aktiv, enstaka möten och artiklar, många personliga möten - betraktas som en guru (kultstatus), motståndare mot tsarismen. Folk vallfärdar till honom, bland andra svenskar som nationalekonomerna Gustaf Steffen och Gustav Cassel.

Kropotkin skriver om franska revolutionen och den ryska litteraturen. Kropotkin betraktas som en mild typ och har gett anarkismen ett ansikte som folk i allmänhet inte var rädda för.

1914-1918 - "Good will": en gick kanske för långt när han började ta ställning i första världskriget för de allierade. Det ryska tyskhatet tog vid. Den internationella anarkismen hade splittrats vid krigsutbrottet. När rörelsens "grand old man" Kropotkin offentligt tog parti för de allierade mot den tyska imperialismen fick han många supporters i den egna rörelsen. Andra ställde sig på den italienske anarkisten Errico Malatestas sida, när denne protesterade mot Kropotkins ställningstagande och bröt med honom.

Kropotkin i Haparanda 1917.

1917 - lämnar England via Haparanda (enda vägen) till Ryssland (Petrograd), skriver hyllningsbrev till "den finländska arbetaren". De sista åren fram till 1921 tillbringar han i Ryssland. Lenin, som har börjat rensa ut anarkister, vågar inte ge sig på den internationellt kände Kropotkin. Men han har utfrysts av många anarkistkollegor efter uttalandet om första världskriget. Kropotkin tar dock igen sitt goda rykte genom att bombardera bolsjevikerna.

Begravningen 1921 samlar ett åtta kilometer långt begravningståg, vilket går att läsa i Emma Goldmans minnen från Ryssland ("Mina två år i Ryssland").

Ideologi[redigera | redigera wikitext]

Kropotkins väg till anarkismen var att finna bot på Rysslands problem. Likt många av sin generation tillhörde han den så kallade intelligentian. Alla var de människor som motsatte sig det ryska tsardömet och alla sociala avarter som det födde. Många ur denna "intelligentia" var, i likhet med Kropotkin, barn till rikets makthavare. Men i motsats till de flesta generationskamrater hade Kropotkin personliga erfarenheter av att försöka genomföra av regeringen beslutade reformer i Sibirien under en autokrati som var strängt centraliserad till S:t Petersburg. De nedslående resultaten hade gjort honom till en övertygad motståndare till alla centraliserade styrelsesystem.

Detta var den främsta orsaken till hans orubbligt negativa inställning till marxismen i vilken han tyckte sig se fröet till en ny auktoritär och centraliserad stat, som var så mycket farligare än det gamla därför att den uppträdde i den demokratiska socialismens förklädnad. När Kropotkin senare blev en av den anarkistiska rörelsens främsta teoretiker försökte han forma om rörelsens ideologi, så att den tog ännu klarare avstånd från marxismen än tidigare. Trots sin djupa beundran för Bakunin förkastade han bestämt dennes kollektivistiska anarkism.[källa behövs] Det gäller för anarkisterna, sade Kropotkin, att hävda sig på teorins område, att fastställa sitt ideal för framtidens samhälle och påvisa att detta ideal står i samklang med kulturens historiska framåtskridande.

Kropotkin har själv sagt att:

Där makten finns, där finns ingen frihet.

Det är en av de mest använda citaten ur hans hand och är kontentan av ett livs tankar.

Kropotkin som naturforskare[redigera | redigera wikitext]

Kropotkin reste till Sibirien för att studera kampen för tillvaron. Till sin förvåning fann han istället vad han uppfattade som ömsesidig hjälp. Han ansåg därmed att det inte var kampen som var evolutionens drivkraft, utan samarbetet. Dessa teser drev han vidare till att även handla om det mänskliga samhället. I Sibirien kom han även att träffa många socialister som förvisats, blev anarkist och skrev bland annat boken Inbördes hjälp (1902) där han utvecklade sina teorier. Nutida forskning förefaller att bekräfta Kropotkins teorier.”Det är en gammal myt att den starkaste vinner genom att trycka ner andra", säger primatforskaren Frans De Waal. "Tvärtom gynnar naturen den som kan samarbeta och värna om sin grupp. Därför kan man se hur inte bara människor, utan även apor och till och med möss kan visa empati".[2]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Lag och auktoritet: Öfv. utg. af socialistiska skandinav. förb. i Newyork och skandinav. diskussionsfören. i London. Malmö: "Arbetets" tryckeri. 1889. Libris 1623979 
  • Till de unga proletärerna.: Af Peter Krapotkin. Öfvers. från franskan.. Stockholm: Socialdemokratiska ungdomsklubben. 1895. Libris 2752312 
  • Kampen för brödet. Socialistiskt Bibliotek ; 1. Stockholm: Ungdomsförbundet. 1898. Libris 1662542. http://runeberg.org/pkeab/ 
  • En anarkists lefnadsminnen. Stockholm: Linkoln Blom. 1900. Libris 2092739 
  • En anarkists minnen (översättning Hellen Lindgren, Gernandt, 1901)
  • Anarkismens vetenskapliga grundval ; Framtidens anarki. Revolt : socialist. bibl. ; 2. Stockholm. 1903. Libris 1845344 
  • Proletär!.. Stockholm. 1903. Libris 1845238 
  • Inbördes hjälp, af P.Krapotkin.: Bemynd. öfvers. från eng. af K. G. Ossiannilsson. Moderna tänkare. 3. 1903.. Stockholm. 1903. Libris 2752065 
  • Ryssland i revolution: Uttalanden af trenne ryssar: Leo Tolstoj, Peter Krapotkin och W.Tscherkesoff. Stockholm. 1905. Libris 3134584 
  • Den ryska litteraturens historia. Stockholm: Bonnier. 1906. Libris 668014  (översättning Naemi Ossian-Nilsson)
  • Eröfringen af brödet (La conquête du pain) (översättning Hilda Sachs, Björck & Börjesson, 1908)
  • Pariserkommunen. Anarkismen 3. Falun. 1910. Libris 2752069  (översättning Albert Jensen)
  • Anarkismens moral (Ungsocialistiska partiets förlag, 1910)
  • Skräckväldet i Ryssland: en appell till den engelska nationen (Axel Holmström, 1912)
  • Anarkism och kommunism.. Stockholm: Ungsoc. partiets förl. 1913. Libris 1635700 
  • Kriget. Stockholm: Ungsocialistiska partiets förlag. 1913. Libris 1635703 
  • Anarkism och modern vetenskap.. Stockholm: Axel Holmström. 1914. Libris 1635701 
  • Till de unga!. Stockholm: Ungsoc. partiet. 1914. Libris 1635705 
  • En upprorsmans ord. Stockholm: Ungsocialistiska partiets förl. 1915. Libris 483099 
  • Staten och dess historiska gärning (L'etat : son role historique) (översättning Albert Jensen, Ungsocialistiska partiets förlag, 1917)
  • Den modärna staten.. Stockholm: Ungsocialistiska partiet. 1918. Libris 698324  (översättning Albert Jensen)
  • Den anarkistiska verksamheten under revolutionstider. Stockholm: Brand. 1920. Libris 1654449. http://runeberg.org/pkanarki/ 
  • Syndikalism och anarkism. Stockholm: Holmström. 1922. Libris 2752072 
  • Franska revolutionen 1789-1793 Auktor.övers.. Stockholm. 1925-1926. Libris 3004946 
  • Den anarkistiska kommunismen. Agitation och problem ; 3. Stockholm: Bokförl. Brand. 1933. Libris 1350595 
  • En anarkists minnen (Memoirs of a revolutionist) (översättning Claës Gripenberg, Forum, 1968)
  • Inbördes hjälp (Mutual aid) (övers.: K. G. Ossian-Nilsson, moderniserad och bearb. av Jaak Talvend, Federativ, 1978)
  • Åkrar, fabriker och verkstäder i morgondagens samhälle (Fields, factories and workshops tomorrow) (övers. av Elisabeth Helms, Wahlström & Widstrand, 1980)
  • Anarkismens moral (Tragus, 2004)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin: Peter Kropotkin
  2. ^ SVT Vetenskap, april 2012.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Berneri, Camillo; Carlsson Holger (1947). Krapotkin och federalismen. Stockholm: Brand. Libris 1389073 
  • Jensen, Albert (1921). Peter Krapotkin, hans liv och idéer. Revolutionens förkämpar ; 1. Stockholm: Axel Holmström. Libris 1472729 
  • Miller, Martin A. (1976). Kropotkin. Chicago: Univ. of Chicago P. Libris 4718610. ISBN 0-226-52593-7  - På engelska.
  • Liedman, Sven-Eric (1998). ”Feminism och anarkism: Wollstonecraft, Fourier, Bakunin och Kropotkin”. Från Platon till kommunismens fall (Stockholm, 1998): sid. 213-228.  Libris 9231549
  • Woodcock, George; Avakumović, Ivan (1990). Peter Kropotkin: from prince to rebel. Montréal: Black rose books. Libris 9599516. ISBN 0-921689-61-6 


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]