Sveriges Arbetares Centralorganisation

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sveriges Arbetares Centralorganisation
 
Land Sverige
 
Adress SAC-huset
Sveavägen 98
Stockholm
Webbplats www.sac.se
Förbundstidning Arbetaren. Stockholm. 1922-. Libris 8261293 
Syndikalismen. Stockholm. 1925-1950. Libris 1893151. http://runeberg.org/syndikal/ 
Syndikalisten. Stockholm. 1973-1984. Libris 3679613 
Syndikalisten. Stockholm. 1995-. Libris 4342711 

Sveriges Arbetares Centralorganisation (SAC), även kallad SAC Syndikalisterna, är en syndikalistisk fackföreningsfederation, med ungefär 4-5000 medlemmar och ett fyrtiotal lokalavdelningar. SAC fungerar som en fackförening, men organiserar även arbetslösa, studenter, papperslösa, pensionärer och interner på fängelser.[1]

Det långsiktiga målet är att förverkliga den frihetliga socialismen, vilken är ett samhälle utan klasser och hierarkier, där produktionsmedlen ägs gemensamt och förvaltas av arbetarna, det vill säga avskaffande av kapitalism, lönearbete och sexism. Organisationen har därför beslutat sig för att vara antisexistisk, antimilitaristisk och som första fackförening i Sverige, även feministisk (1998). Kortsiktiga mål är höjda löner, säkrare anställningar och bättre arbetsmiljö.

På den första dagen av SAC:s 29:e kongress, den 24 oktober 2009, antogs en ny principförklaring.[2]

Bildande[redigera | redigera wikitext]

SAC-konferens i Örebro 1917.

Resultatet av Storstrejken 1909 framkallade på sina håll starkt missnöje och desperation. Därför sammankallade Skånes distrikt av Svenska Träarbetarförbundet i slutet av 1909 samman en konferens i Lund för att diskutera frågan om nya riktlinjer för fackorganisationerna. Den antog följande förslag, framlämnat av Karl Eneroth från Malmö: "Konferensen uttalar sig för omorganisation, byggd på lokala samorganisationer, med utträde ur respektive förbund; dock bör vederbörande föreningar göra uttalande och bör ny konferens sammankallas i slutet av jan. 1910.". Dessutom valde konferensen en femmannakommitté med uppgift att förbereda nästa konferens.[3]

Nästa konferens hölls den 30 januari 1910, även den i Lund. Här lades två förslag fram: å ena sidan att konferensen skulle uttala "att den anser lämpligast bilda industriförbund, men i övrigt förbida[fotnoter 1] den utredning i den fackliga organisationsfrågan, som på LO:s senaste kongress beslutades", och å andra sidan "att konferensen uttalar önskemålet av en annan stridstaktik, som ej kräver så stora ekonomiska uppoffringar, men ändå bleve effektfullare, och att där sammanhållning ej kan åstadkommas på grundval av de gamla organisationsformerna skulle bildas Lokala samorganisationer, centraliserade i en riksorganisation". Det senare förslaget föreslog vidare att en kommitté skulle tillsättas för "att utarbeta ett detaljerat förslag till kongress med alla arbetare i hela Sverge,[fotnoter 2] som vilja ansluta sig till en sådan organisation". De båda förslagen fick 19 röster vardera, varefter ordföranden Johan Nilsson från Lomma fällde utslaget till förmån för det senare förslaget.[4]

Den i Lund valda kommittén, "Lundakommittén", sammankallade en konstituerande kongress i Stockholm den 25-27 juni 1910, dit alla fackliga organisationer inbjöds sända ombud. Närvarade gjorde 22 ombud från fackliga organisationer, 9 ombud från den ungsocialistiska rörelsen, samt 3 representanter från Lundakommittén. Rösträtt hade enbart ombuden från fackliga organisationer (medan ungsocialisterna och representanterna endast hade yttrande- och förslagsrätt). Efter en och en halv dags debatt beslutade kongressen att bilda den nya organisationen, med 21 röster mot en. Den avvikande rösten, som avgavs av N. P. Hansson från Grängesberg, motiverades med att han ansåg att endast ombud från redan befintliga lokalorganisationer hade rätt att bilda centralorganisationen. Kongressen beslutade även bland annat att utsända ett manifest till Sveriges arbetare, samt valde en centralkommitté bestående av sju personer.[5]

Organisationsstruktur[redigera | redigera wikitext]

SAC har en dubbel struktur, den geografiska och den branschvisa. Strukturen är påverkad av hur franska CGT, Confédération Générale du Travail såg ut vid tidpunkten för SAC:s bildande.

Geografisk struktur[redigera | redigera wikitext]

Lokala Samorganisationer[redigera | redigera wikitext]

Stockholms LS första majtåg 2007
Malmö LS 1 maj 1991.

Grunden för den geografiska strukturen och hela rörelsen är ortsvisa LS, lokala samorganisationer. Det är i LS som enskilda personer blir medlemmar i den syndikalistiska rörelsen. LS kan variera stort i hur de är uppbyggda.[6]

"Redan före SAC:s formella bildande (midsommarhelgen 1910) fanns några LS i arbete. Även därefter har LS existerat, till och från, som inte haft någon bindning till SAC. 1999 fanns det ett drygt 20-tal LS som stod utanför SAC. Av dessa hade några gått samman i en huvudorganisation kallad Fri Facklig Samarbetsorganisation (FFS), andra i Facklig Samverkan (FS), en tredje grupp i Nord-Fack, samt slutligen fanns det några som inte tillhörde någon gemensam huvudorganisation överhuvudtaget.

Kvar i SAC finns ett hundratal LS med tillsammantaget ca 80 procent av medlemmarna. Fem av dessa LS är nybildningar som konstituerats av SAC-trogna, i missnöje över att deras gamla LS brutit med SAC."[7]

Distrikt[redigera | redigera wikitext]

Flera LS i ett geografiskt område bildar distrikt där de samarbetar med agitation och utbildning. Det är LS som bestämmer vad distrikten skall syssla med.

Centralorganisation[redigera | redigera wikitext]

LS är medlemmar i federationen SAC, namnet på den centrala instansen, vars uppgift i huvudsak är samordnande och administrativ. Det är den centrala instansen som har gett namn åt rörelsen. SAC:s högst beslutande organ är Kongressen som hålls minst vart tredje år, senast 2009. Till kongressen skickar LS ombud efter medlemsantal. En centralkommitté, CK, bestående av medlemmar valda från distrikten leder genomförandet av kongressbesluten och kan fatta beslut i mindre frågor. Ett arbetsutskott (AU) som väljs av kongressen sköter det löpande arbetet. Mellan kongresserna avgörs viktiga frågor och fyllnadsval genom medlemsomröstningar, referendum. I egna angelägenheter är LS självstyrande enheter med egen styrelse och har egna små stridskassor. Den större centrala stridskassan bestämmer centralinstansen över, liksom i LO.[8]

Branschvis struktur[redigera | redigera wikitext]

Grunden för den branschvisa strukturen är driftsektioner. Alla arbetare på en arbetsplats oavsett yrke, som är medlem i något LS sammanslutes till en driftsektion. Som namnet antyder så är det driftsektionen som i framtiden skall förvalta arbetsplatsen. Driftsektionerna sammansluter sig i branschvisa syndikat på ortnivå och syndikaten sammansluter sig i branschvisa federationer.

Beslutsfattande[redigera | redigera wikitext]

Beslut skall enligt syndikalisterna fattas av dem det berör och inte av ombud eller ledare, därför tillämpar de federalism, direkt demokrati och direkt aktion. Beslut om förhandlingar, varsel, stridsåtgärder och avtal fattas ytterst av medlemmarna i driftsektionerna. Beslut om användande av de små lokala stridskassorna fattas av LS-medlemmarna. Centrala varsel existerar men de kan upphävas lokalt av lokala instanser. Centrala veton mot konfliktåtgärder finns inte, men den centrala instansen bestämmer över vem som får tillgång till den större strejkkassan. Maktkoncentrationer undviks genom att SAC:s anställda inte får väljas till förtroendeposter eller kongressombud.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Organisationen är emot tidsbundna avtal till exempel kollektivavtal, men har i en del fall även tecknat sådana. Då man oftast saknar sådana avtal har man oftast ej heller fredsplikt utan kan agera mot arbetsköpare i vidare utsträckning än fackföreningar som är bundna av kollektivavtal.

SAC har en arbetslöshetskassa som heter SAAK, Sveriges Arbetares Arbetslöshetskassa, ger ut veckotidningen Arbetaren och magasinet Arbetaren Zenit och driver Federativs förlag.

Civilkuragepriset[redigera | redigera wikitext]

Civilkuragepriset är ett pris som instiftades år 2000. Priset är på femtusen svenska kronor till minne av den mördade syndikalistiska fackliga aktivisten Björn Söderberg. Priset som årligen går till en eller flera personer som "uppvisat civilkurage och agerat mot missförhållanden på sin arbetsplats" delades ut för första gången den 12 oktober 2000, på årsdagen för mordet på Söderberg. Den 12 oktober har av SAC utsetts till "Civilkuragets dag".

Pristagare:

  • 2000: Amanuel Asmelash för uppmärksammande av rasism i städbranschen.[9]
  • 2001: Fredrik Pettersson för insats mot nazistisk propaganda i skolmiljö.[10]
  • 2002: Brevbärare i Mölndal för initiativ mot utdelning av valpropaganda från Nationaldemokraterna.[11]
  • 2004: Anita Noorai Aggarwal för uppmärksammande av papperslösa arbetare i städbranschen.[12]
  • 2005: Lina Billberg för strid mot sexuella trakasserier på arbetsplatsen.[13]
  • 2006: Inget pris delades ut
  • 2007: Amalia Alvarez för strid mot rasistiska och sexuella trakasserier på arbetsplatsen.[14]
  • 2008: Niklas Svenlin för att ha fått bort pornografiska tidningar ur sortimentet på bensinmacken där han arbetade.[15][16]
  • 2009: Arbetarna på Lagena för att ha vågat ta till strid mot företagets varsel.
  • 2011: Linda Moestam för sitt agerande i samband med en våldtäkt och sexuellt utnyttjade av en dement kvinna på ett äldreboende där Linda Moestam arbetade. [17]
  • 2012: Warrent Lorena för avslöjandet att ett stort antal personer arbetade under slavliknande förhållanden inom städbranschen i Stockholm. [18]
  • 2013: Iraj Yekerusta och Atbin Kyan för arbetet för demokrati och inflytande på deras arbetsplats. [19]

Stridsåtgärder och förknippade händelser[redigera | redigera wikitext]

SAC engagerar ofta ett stort antal medlemmar vid organiserade stridsåtgärder. Stridsåtgärderna är ofta till stöd för enskilda medlemmar som anses ha behandlats felaktigt av en arbetsköpare. En vanlig åtgärd är blockad av arbetsköparens lokaler, en åtgärd som är livligt debatterad kring huruvida det är en laglig facklig stridsåtgärd eller en olaglig handling.

Lossmen-Ekträsk-konflikten[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Lossmen-Ekträsk-konflikten

Lossmen-Ekträsk-konflikten var en arbetskonflikt i Burträsks socken under åren 1924-31. Konflikten utspelade sig mellan skogsbolagen Holmsund, Sandvik och Mo & Domsjö och lokala syndikalistiskt organiserade arbetare. Arbetarna tillhörde LS:en Lossmen-Sävsjöns och Ekträsks.

Konflikten inleddes med att bolagen ställde ett ultimatum till syndikalisterna: att antingen upplösa sina organisationer eller bli utan arbete, det vill säga lockoutas. Till bakgrunden hörde att bolagen i stort sett var de enda arbetsköparna i området. Syndikalisterna vägrade att upphöra med sin organisering, och förklarade bolagen satta i blockad. Detta ledde till den längsta lockouten i Sveriges historia.

Malmö26[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Malmö26

Den 1 december 2006 blockerade cirka 80 medlemmar av olika lokala samorganisationer i SAC sushirestaurangen Izakaya Koi i Malmö. Blockaden gjordes till stöd för en avskedad medlem, som arbetat på restaurangen som kock. Kocken hamnade under en företagsresa i bråk med sin chef, och enligt SAC-medlemmen misshandlades han. [20]Domstolen slog fast att kocken var den som dels startat bråket och dels var den som slagit först.[21] Efter att ha fällts i domstol avskedades SAC-medlemmen från restaurangen.

Blockaden var lagligt varslad.

Blockadvakterna försvårade för kunder för att ta sig in i restaurangen, och tumult uppstod när polis kom till platsen och använde pepparsprej för att skingra blockaden. 26 medlemmar dömdes efter blockaden till dagsböter för ohörsamhet mot ordningsmakten och egenmäktigt förfarande.[22] Innan domen föll drev SAC kampanjen Malmö26 till stöd för de åtalade och med en fackpolitisk utgångspunkt.[23] Domen kan komma att vara prejudicerande för hur liknande aktioner ska hanteras av myndigheterna.

Berns 2010[redigera | redigera wikitext]

Vintern 2010 blev flera personer uppsagda från företaget NCA Facility Services, som Berns i Stockholm anlitade.[24] Enligt NCA berodde det på arbetsbrist, medan syndikalisterna hävdade att deras fackliga engagemang var orsaken. Syndikalisterna inledde en blockad av nöjesstället där man delade ut flygblad utanför.[25] Syndikalisterna har enligt egen uppgift gett Berns sex olika förslag för att lösa konflikten, bland annat återanställning eller ett så kallat utköp (som skulle kosta 1,4 miljoner kronor). Berns ser sig dock inte som part i konflikten, eftersom de uppsagda personerna inte var anställda av Berns direkt utan via NCA, som Berns anlitat. En del har liknat syndikalisternas verksamhet vid utpressning, t ex Kristina Alvendal (m), polisstyrelsens ordförande i Stockholms län; Harald Ullman (s), vice ordförande City polisnämnd; och Yvonne Sörensen Björud, Berns VD.[24] Efter den debattartikel i Svenska Dagbladet där bland annat Harald Ullman (s) stod bland underskrifterna, skrev Broderskapsrörelsen, S-studenter, SSU, Stockholms arbetarekommun, och Byggnads ett gemensamt upprop med deklarationen att "Harald Ullman gör gemensak sak med moderaterna och det multinationella bolag som driver Berns i sin kritik mot fackförbundet SAC. På så sätt har han försökt låsa Socialdemokraterna vid en agenda som inte ligger i vårt partis intresse".[26]. Sommaren 2011 gav Lars-Olof Pettersson och Willy Silberstein ut en debattbok som kritiserar SAC, bland annat med anklagelsen att syndikalisterna använder maffiametoder.[27]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Förbida" betyder ungefär "invänta".
  2. ^ Att stava "Sverige" utan i var inte helt ovanligt på den tiden.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ SAC:s kongress (1979). ”SAC-Kontakt”. SAC-Kontakt "4" (4): sid. 10,23. 
  2. ^ Mägi, Erik (24 oktober 2009). ”SAC har antagit en ny principförklaring”. Sveriges Arbetares Centralorganisation. Arkiverad från originalet den 3 november 2009. http://www.webcitation.org/5l12PV8JU. Läst 3 november 2009. 
  3. ^ Åman, Valter (1938). Svensk syndikalism. Landsorganisationens skriftserie, nr. 46. Stockholm: Landsorganisationen i Sverige. sid. ss. 29-30. Libris 751008 
  4. ^ Åman, Valter (1938). Svensk syndikalism. Landsorganisationens skriftserie, nr. 46. Stockholm: Landsorganisationen i Sverige. sid. ss. 30-31. Libris 751008 
  5. ^ Åman, Valter (1938). Svensk syndikalism. Landsorganisationens skriftserie, nr. 46. Stockholm: Landsorganisationen i Sverige. sid. ss. 33-41. Libris 751008 
  6. ^ SAC - Vår organisation. Läst 2011-04-25.
  7. ^ Sjöö, Ingemar (1999, (web-version 2005)). Patriarkernas uttåg. Tryckeri AB Federativ. ISBN 9930648569. http://www.motarbetaren.se/insurrection_raven/se_texts/patriarkernas_uttag.html 
  8. ^ Söderlund, Gösta (1965). Vandrare till intet. LO. sid. 14-15 
  9. ^ Amanuel Asmelash tilldelas Civilkuragepriset år 2000
  10. ^ Gymnasieeleven Fredrik Petterson tilldelas Civilkuragepriset 2001
  11. ^ Brevbärarna i Mölndal tilldelas Civilkuragepriset 2002
  12. ^ Anita Noorai Aggarwal tilldelas Civilkuragepriset 2004
  13. ^ Lina Billberg får Civilkuragepriset år 2005
  14. ^ Amalia Alvarez får Civilkuragepriset 2007
  15. ^ Civilkurage mot porr Arbetaren, 13 oktober 2008
  16. ^ Niklas Svenlin får Civilkuragepriset 2008
  17. ^ [1]
  18. ^ https://www.sac.se/Aktuellt/Nyheter/Civilkuragepriset-2012-gick-till-Warrent-Lorena
  19. ^ https://www.sac.se/Aktuellt/Nyheter/Civilkuragepris-till-anst%C3%A4llda-i-Partille-kommun
  20. ^ Blodig sushi på Lilla Torg
  21. ^ ”Lag och avtal”. Lag och avtal. Talentum Sweden AB. http://www.lag-avtal.se/nyheter/article57470.ece. 
  22. ^ ”Pressmeddelande: 26 strejkvakter dömda för facklig stridåtgärd”. http://coopsite.sac.se/ls/malmo/26/pressmeddelanden.html. Läst 24 januari 2009. 
  23. ^ ”Malmö26-kampanjens hemsida”. http://coopsite.sac.se/ls/malmo/26/def.html. Läst 24 januari 2009. 
  24. ^ [a b] Alvendal & Ullman & Sörensen Björud: Syndikalisterna ägnar sig åt utpressning Svenska Dagbladet, 27 juli 2010
  25. ^ Syndikalisterna anklagas för trakasserier och hot Sveriges Radio Ekot, 9 juni 2010
  26. ^ ”S står inte bakom Ullman” Arbetaren, 4 augusti 2010
  27. ^ Pettersson, Lars-Olof; Silberstein Willy (2011). Syndikalisternas nya ansikte. Bilda Förlag. Libris 12242003. ISBN 91-574-8140-7 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]