Kungsbacka
- För andra betydelser, se Kungsbacka (olika betydelser).
| Kungsbacka | |
| Tätort Centralort |
|
 Stortorget med Kungsbacka kyrka
|
|
| Land |  Sverige |
|---|---|
| Landskap | Halland |
| Län | Hallands län |
| Kommun | Kungsbacka kommun |
| Församling | Kungsbacka-Hanhals församling Tölö församling |
| Koordinater | 57°29′N 12°4′Ö / 57.483°N 12.067°V |
| Area | |
| - tätort | 1 002,57 ha () |
| Folkmängd | |
| - tätort | 19 057 (2010)[1] |
| - kommun | 76 740 (2013) |
| - storstadsområde | 949 812 (2013[2]) del av Stor-Göteborg |
| Befolkningstäthet | |
| - tätort | 19,01 inv./ha |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| Postort | KUNGSBACKA |
| Postnummer | 434 XX |
| Riktnummer | 0300 |
| Tätortskod | 4008 |
  Kungsbackas läge i Hallands län.
|
|
 |
|
Kungsbacka är en tätort och centralort i Kungsbacka kommun i Hallands län, belägen 28 km från Göteborg.
Innehåll |
Historia[redigera]
Staden Koningsbakkae var under medeltiden en dansk gränshandelsplats och under en period Danmarks minsta stad. Första omnämnandet av staden är från 1366 och avser befästningen, Kungsbackahus, beläget mellan Kungsbackaån och Söderån (dagens Skansen). Det är oklart när Kungsbacka fick sina stadsprivilegier, men det första nedtecknade dokumentet som beskriver Kungsbacka som stad är daterat till den 13 december 1408. I början av 1500-talet drogs stadsprivilegierna in av kung Hans i syfte att samla handeln till Halmstad. Kungsbacka fick dock tillbaka sina stadsprivilegier redan 1582.[3]
När Halland blev svenskt 1645 minskade Kungsbackas betydelse. Närbelägna Göteborg sög upp såväl befolkning som näringsliv och staden var länge en av Sveriges minsta, med folkmängd understigande 1 000 personer i slutet av 1800-talet.
Carl Hårleman beskriver staden som en bondby utan någon stadsnäring, 1805 hade staden 384 innevånare. En brand 1846 förstörde större delen av staden. Sakta ökade dock innevånarantalet, 1880 fanns där 620 innevånare, och år 1900 961 innevånare. Vid mitten av 1800-talet upprensades Kungsbackas hamn, och sjöfarten och trävaruhandeln fick viss betydelse. Staden hade i början av 1900-talet känt för sina låga kommunalskatter, 1931 hade endast Djursholm lägre skatter, något som drog många välbestälda pensionärer till staden.[4]
Fram till 1960-talet förblev Kungsbacka en obetydlig småstad. När Kungsbacka kommun under 1970-talet utvidgades och den så kallade gröna vågen samtidigt sköt fart, tilltog emellertid inflyttningen och det därmed följande villabyggandet.
I september 2006 härjades staden återigen av en stor brand. Hus från 1800-talet stod offer för ett elfel på restaurangen Esters. Vid branden förstördes restauranger, caféer, butiker och lägenheter.[5]
Administrativa tillhörigheter[redigera]
Kungsbacka stad ombildades vid kommunreformen 1862 till en stadskommun. Efter utökning 1969 med Tölö socken/landskommun, dit delar av bebyggelsen i orten expanderat, uppgick staden 1971 i Kungsbacka kommun med Kungsbacka som centralort.[6]
I kyrkligt hänseende har Kungsbacka till 2013 hört till Kungsbacka församling, från 2013 till Kungsbacka-Hanhals församling. En del av orten tillhör Tölö församling[7]
Orten ingick till 1935 i domkretsen för Kungsbacka rådhusrätt för att därefter till 1948 ingå i Fjäre tingslag och från 1948 till 1971 ingå i Fjäre och Viske tingslag. Under 1971 ingick orten i Hallands norra tingsrätts domsaga och den ingår från 1972 i Varbergs tingsrätts domsaga.[8]
Befolkningsutveckling[redigera]
| Befolkningsutvecklingen i Kungsbacka 1960–2010[9] | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Folkmängd | Areal (ha) | ||
| 1960 | 5 097 | |||
| 1965 | 6 461 | |||
| 1970 | 9 829 | |||
| 1975 | 11 986 | |||
| 1980 | 12 827 | |||
| 1990 | 14 564 | 853 | ||
| 1995 | 16 359 | 893 | ||
| 2000 | 17 133 | 918 | ||
| 2005 | 17 784 | 964 | ||
| 2010 | 19 057 | 1 003 | ||
Stadsbild[redigera]
Innerstaden präglas än i dag av låg trähusbebyggelse från förra sekelskiftet.
Det finns ett flertal större stadsdelar och bostadsområden i Kungsbacka, däribland:
Köpcentrum[redigera]
Kungsmässan och Freeport är båda välkända köpcentrum som nominerats och tilldelats ett flertal priser, däribland Kungsmässan som år 2008 fick titeln "Årets Köpcentra 2008".
Kommunikationer[redigera]
Ifrån Kungsbacka station går pendeltåg till centralstationen i Göteborg. Järnvägen igenom staden, Västkustbanan, har under de senaste åren byggts om till dubbelspår och sista delen dubbelspår igenom staden stod klar 2003. 2008 stängdes den sista plankorsningen i Kungsbacka i samband med invigningen av Tölö tvärled.
Fram till november 1973 gick E6/E20 (då enbart E6) rakt igenom staden men det året invigdes motorvägen förbi staden. Vägen är en viktig pendlingsväg för pendlare på väg till Göteborg eller till Varberg i söder. En annan viktig väg är Länsväg 158 som leder från Kungsbacka ut till Särö-Kullaviksområdet i kommunens nordvästra delar och vidare in till Göteborg.
Närmaste flygplats från Kungsbacka är Landvetter för inrikes- och utrikesflyg.
Kungsbacka har även en hamn tack vare sitt läge vid Kungsbackaån och närheten till havet. Det är mestadels fritidsbåtar som lägger till där. Det finns även en kommersiell hamn direkt vid Kungsbackafjorden som ligger söder om motorvägen E6/E20 som spärrar av alltför stor trafik uppströms. Hamnarna har förutom för fritidstrafiken liten betydelse.
Kultur[redigera]
Kommunens store konstnär är grafikern, tecknaren och monumentalmålaren Torsten Billman. Född Torsten Edvard Billman den 6 maj 1909 i Släps församling, död 6 april 1989 Kungsbacka. Billman tillhör de stora arbetarskildrarna. Började sin yrkesbana som sjöman, hade aldrig för avsikt att bli konstnär - "Konsten klappade på porten". Efter studier vid Valands konstskola 1933-34 gjort sig känd som grafiker och monumentalmålare. Större bokillustrationsarbeten för Bonniers (Dostojevskijs Brott och straff), Sällskapet Bokvännerna och Atlantis. Billman har utfört en rad al fresco-målningar runt om i Sverige. För Kungsbacka: Folk i Halland (1950) i Särögården, En dag i den kloke valldaprästens liv i Toråsskolan (1958) och Släps gamla kyrka i Släps kyrka (1977). Erhöll 1971 prins Eugens medalj för framstående konstnärlig gärning. Kungsbacka kulturpris 1985.
Stadsbiblioteket[redigera]
I Kulturhuset Fyren finns kommunens huvudbibliotek och dessutom ett konstgalleri och Café Trubaduren.
Kungsbacka teater[redigera]
I samband med ombyggnaden av Aranäsgymnasiet invigdes den 29 september 2006 Kungsbacka teater, som var första delen i ett stadsutvecklingsprojekt för Kungsbacka centrums utvidgning. Teatern som har 506 sittplatser fungerar dagtid framförallt som aula åt gymnasieskolan, men ger också plats åt föreställningar av många andra slag.
Sevärdheter[redigera]
Rekreationsområdet Kungsbackaskogen anlades redan på 1800-talet. Här finns promenadstigar och elljusspår på gångavstånd från innerstaden. Mitt i innerstan finns Röda stugan som till synes inte alls passar in ibland de högre moderna byggnaderna, denna stuga är välkänd som ett av de få hus som inte brann ner 1846. Röda stugan huserade under 1700-talet stadens guldsmed. På Östergatan kan den gamla borgmästarbostaden beskådas. Mitt på torget står ett bronsmonument, skapat av Lars Stocks, kallat Livets träd. Tingbergsvallen är en av Hallands största idrottsanläggningar och har årligen flera idrottsevenemang.
Se även[redigera]
- Personer från Kungsbacka
- Lista över fasta fornminnen i Kungsbacka (för omfattning av detta område, se Kungsbacka stad#Sockenkod)
Referenser[redigera]
Noter[redigera]
- ^ ”Tätorter; arealer, befolkning”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Pages/Product____12991.aspx. Läst 6 maj 2013.
- ^ ”Folkmängd i riket, län och kommuner 31 mars 2013”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____228187.aspx. Läst 13 maj 2013.
- ^ Kungsbacka snart 600 år, från Göteborgsposten hämtad 070906
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 308
- ^ Brand på Stortorget 2006, från Kungsbacka kommuns webbplats
- ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X
- ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 9 september 2012.
- ^ Elsa Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Varbergs tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)
- ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010.
Externa länkar[redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Kungsbacka
|
||||||||||||||||
