Ladytron

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ladytron
Ladytron in Mexico in 2011.jpg
Ladytron i Mexiko 2011. Från vänster: Mira Aroyo, Helen Marnie, Daniel Hunt, Reuben Wu.
Bakgrund Storbritannien Liverpool, England, Storbritannien
Genre(r) Elektronisk musik, synthpop, new wave, shoegazing, indiepop, dream pop[1]
År som aktiva 1999–idag
Skivbolag Invicta Hi-Fi, Emperor Norton, Telstar, Rykodisc, Island, Nettwerk,
Webbplats www.ladytron.com
Medlemmar
Helen Marnie
Mira Aroyo
Daniel Hunt
Reuben Wu

Ladytron är en engelsk elektronisk musikgrupp bildad i Liverpool 1999. Gruppen består av de fyra medlemmarna Helen Marnie (sång/synthesizer), Mira Aroyo (sång/synthesizer), Daniel Hunt (synthesizer/gitarr/sång) och Reuben Wu (synthesizer). Debutalbumet 604 släpptes 2001 på egna bolaget Invicta Hi-Fi. Musiken kan framförallt beskrivas som synthpop och new wave, tidigare med element av electroclash vilket har utvecklats mer åt shoegazing och dream pop på senare material.

Gruppnamnet "Ladytron" kommer från en låt med samma namn av gruppen Roxy Music. Brian Eno, som en gång var medlem i Roxy Music, menar att Ladytron är "det bästa inom engelsk popmusik".[2]

Historik[redigera | redigera wikitext]

De tidiga åren[redigera | redigera wikitext]

Under 1990-talet bekantade sig producenterna och DJ:erna Daniel Hunt och Reuben Wu med varandra. Hunt hade startat indieskivbolaget Invicta Hi-Fi och en nattklubb[3] medan Wu studerade industridesign vid Sheffield Hallam University varifrån han examinerades 1997[4]. Han arbetade sedan som industridesigner hos Team Consulting Limited[5] innan han till slut gick med bandet på heltid runt 2002. Som Ladytron spelade Hunt och Wu in debutsingeln "He Took Her to a Movie" för 50 brittiska pund tillsammans med gästsångaren Lisa Eriksson (som senare bildade bandet Techno Squirrels).[6][7] Låten släpptes 1999 och blev utnämnd till NME Single of the Week.[8]

Sommaren 1999 träffade Hunt och Wu den skotske studenten Helen Marnie genom diverse DJ-spelningar[9] och den bulgariske studenten Mira Aroyo genom en gemensam vän.[10] Marnie och Aroyo gick med bandet som sångare och keyboardister. Helen Marnie studerade musik vid University of Liverpool där hon avlade kandidatexamen i popmusik 1999.[11] Mira Aroyo var genetiker på forskarnivå vid Oxford Universitys avdelning för biokemi.[12]

Bandet släppte 1999 EP:n Miss Black and Her Friends exklusivt för den japanska marknaden, följt av EP:n Mu-Tron året därpå. Samtliga låtar från dessa EP-skivor, utom "Miss Black", hamnade på deras första fullängdsalbum.

604 (2001–2002)[redigera | redigera wikitext]

Ladytron live i New York (Terminal 5) 2011.

Den 6 februari 2001 släppte Ladytron debutalbumet 604 genom Emperor Norton/Invicta Hi-Fi. Daniel Hunt skrev merparten av låtarna samt producerade dem tillsammans med Lance Thomas. Singlarna var "He Took Her to a Movie", "Playgirl", "Commodore Rock" och "The Way That I Found You". Låten "Playgirl" gav bandet viss uppmärksamhet.

Samma år spelade gruppen även in en cover på The Human League-låten "Open Your Heart" för samlingsalbumet Reproductions: Songs of The Human League.

Light & Magic (2002–03)[redigera | redigera wikitext]

Uppföljaren Light & Magic kom ut redan året därpå med singlarna "Seventeen", "Blue Jeans" och "Evil" som dock inte blev några större kommersiella hitar. Efter skivsläppet begav sig Ladytron ut på den 18 månader långa Light & Magic-turnén.

Witching Hour (2004–07)[redigera | redigera wikitext]

När turnén skred mot sitt slut påbörjade bandet inspelningen av deras tredje album Witching Hour, som gavs ut i oktober 2005Island Records. Till albumet gav man ut två singlar – "Sugar" och "Destroy Everything You Touch", där den sistnämnda troligtvis kom att bli bandets allra största hit.

Velocifero (2008–2009)[redigera | redigera wikitext]

Bandets fjärde album Velocifero färdigställdes i februari 2008 och gavs ut i början av juni senare samma år. Albumet var en exklusiv skivnyhet hos den digitala musikaffären Itunes Store i två veckor. Velocifero spelades in i Paris där bandet samarbete om produktionen med Alessandro Cortini (Modwheelmood, Nine Inch Nails) och Vicarious Bliss (Justice, DJ Mehdi). Turnén för albumet hette Velocifero Tour och varade fram till slutet av sommaren 2009. Velocifero är hittills bandets mest framgångsrika album.

I början av 2009 påbörjade Ladytron arbetet med att producera låtar för Christina Aguileras nya album Bionic, tillsammans med Sia Furler och Goldfrapp. På det färdiga albumet som släpptes i juni 2010 har Ladytron producerat låtarna "Birds of Prey" och "Little Dreamer".

Best of 00–10 (2010–11)[redigera | redigera wikitext]

Den 28 mars 2011 gav man ut samlingsalbumet Best of 00–10Nettwerk Records med Ladytrons bästa låtar på. Samlingen finns även som Deluxe Edition med en bonusskiva. I samband med samlingen gav man ut den nya singeln "Ace of Hz".

Gravity the Seducer (2011–idag)[redigera | redigera wikitext]

Den 31 mars 2011 tillkännagavs det i en artikel på Pitchfork Medias webbplats att Ladytrons femte album, Gravity the Seducer, släpps den 12 september 2011 i Storbritannien och en dag senare i USA.[13] Albumet är delvis producerat av Barny Barnicott, som har arbetat med Arctic Monkeys och Editors. I en pressrelease gav Daniel Hunt följande kommentarer om albumet: "Gravity the Seducer är mer av ett hopp än det förra albumet, mer översinnligt och melodiskt, en gnutta mer abstrakt på ställen vi har varit på förut, barock 'n' roll. Det var ett nöje att göra, tog oss rakt genom förra sommaren. Det är vår bästa skiva enligt mig.".

Musikstil och influenser[redigera | redigera wikitext]

Ladytrons låtar inleds vanligtvis med ett kompakt synthlager medan trummorna ofta håller samma takt från början till slut. När sången kommer in brukar denna i vissa låtar sedan repeteras i form av melodiska synthslingor fram emot slutet. Dock följer inte alla låtar samma tema för uppbyggnad. Helen Marnie och Mira Aroyos sångstilar kännetecknas som lågmälda och "viskande", och går till skillnad från andra electropopartister aldrig upp i höga toner.

Till några av Ladytrons många musikala influenser hör Roxy Music, Kraftwerk, New Order, Depeche Mode, Pet Shop Boys, My Bloody Valentine, David Bowie och Björk.[1] Ladytron har i sin tur influerat Uh Huh Her, New Young Pony Club och The Hundred in the Hands.

Medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Helen Marnie[redigera | redigera wikitext]

Helen Marnie, född 1978 i Glasgow[14] och numera bosatt i London,[15] är gruppens huvudsakliga sångare samt även låtskrivare och keyboardist. Till hennes influenser hör Kate Bush, Maria Callas och Joni Mitchell.[16]

Soloalbumet Crystal World

Den 11 juni 2013 släppte Marnie soloalbumet Crystal World, inspelat i Reykjavik, Island och producerat av Daniel Hunt och Barði Jóhannsson. Låtarna är skrivna av Marnie själv. Albumet var till en början självutgivet genom den digitala musiktjänsten PledgeMusic, varefter CD-utgåvor gjordes tillgängliga i augusti 2013 genom skivbolaget Les Disques du Crépuscule. Låten "The Hunter" blev även singel.

Externa länkar

Mira Aroyo[redigera | redigera wikitext]

Mira Aroyo (bulgariska: Мира Аройо), född 1977 i Sofia och numera bosatt i London, sjunger sporadiskt på gruppens låtar och är även låtskrivare, keyboardist, DJ samt producent. Hon har framfört två låtar på bulgariska, "Black Cat" och "Kletva", båda från albumet Velocifero. Vid sidan av Ladytron har hon även medverkat på låtarna "Don't Eat Meat" av indiepopbandet The Projects och "Watching a Building on Fire" av John Foxx & The Maths.

Daniel Hunt[redigera | redigera wikitext]

Daniel Hunt, född i Liverpool, är gruppens huvudsakliga låtskrivare och producent och bidrar även med synthesizer, gitarr och sång. Han sjunger på två av gruppens låtar, "International Dateline" och "Versus", båda från albumet Velocifero.

Reuben Wu[redigera | redigera wikitext]

Reuben Wu, född 1975 i Liverpool, är keyboardist, låtskrivare och producent. Vid sidan av Ladytron har han medverkat på låten "Love Song for Myself" av rockgruppen Electric Six.

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Ladytrons diskografi

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ [a b] Ladytron. Allmusic. Hämtad 2011-05-17.
  2. ^ "Brian Eno talks about Ladytron (Luminous Festival 2009 – Sydney Opera House)". Youtube. 9 juli 2009. Läst 21 januari 2013.
  3. ^ Hagen, Carmel (14 december 2008). "Ladytron". Format. Läst 22 augusti 2011.
  4. ^ "SVALBARD 12 inch version By Reuben Wu - Blurb".
  5. ^ "Reuben Wu". LinkedIn. Läst 13 juni 2011.
  6. ^ "Techno Squirrels: Bio". Techno Squirrels. Läst 13 juni 2011.
  7. ^ "Lisa Eriksson". LinkedIn. Läst 14 december 2012.
  8. ^ "Rocklist.net...NME End Of Year Lists 1999". Rocklistmusic.co.uk. 9 maj 1992. Läst 14 december 2012.
  9. ^ "3/29 – Ladytron – 'Best Of: 00 – 10'". Nettwerk Press Blog. 14 februari 2011. Läst 13 juni 2011.
  10. ^ "Videovision: Ladytron interview". 2002. Läst 28 januari 2012.
  11. ^ "The Univerrsity of Liverpool: Insight Magazine: Autumn 2006". Liv.ac.uk. Läst 14 december 2012.
  12. ^ "60 second interview: Ladytron's Mira Aroyo". Daily Record. Trinity Mirror. 1 juni 2008. Läst 13 juni 2011.
  13. ^ Tom Breihan. "Ladytron's New Album: Gravity the Seducer". Pitchfork Media, 2011-03-31. Hämtad 2011-04-01.
  14. ^ Carle, Darren (26 maj 2011). "Interview: Ladytron's Helen Marnie". The Skinny. Läst 13 januari 2012.
  15. ^ "Five Questions For Ladytron « The FADER". Thefader.com. 27 maj 2009. Läst 7 november 2012.
  16. ^ "Interviews: Helen Marnie (Ladytron)". batteryinyourleg.com. Läst 13 januari 2013.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]