Björk (musiker)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Björk
Björk @deer lake park 2.jpg
Björk i Vancouver 2007
Födelsenamn Björk Guðmundsdóttir
Född 21 november 1965 (49 år)
Reykjavik, Island
Genre(r) Electronica, folk, triphop, IDM, jazz, alternativ rock, alternativ dance, experimentell musik
Roll Musiker, låtskrivare, producent, skådespelerska, fotomodell
Instrument Sång, keyboard, piano, flöjt, trummor, piccolaflöjt, munspel, harpa, oboe
År som aktiv 1977–nutid
Skivbolag One Little Indian, Elektra, Atlantic, Polydor, Mother, Smekkleysa
Artistsamarbeten Tappi Tíkarrass, KUKL, The Sugarcubes, Thom Yorke, Antony Hegarty
Webbplats Bjork.com

Björk Guðmundsdóttir ['pjœr̥k 'kvʏðmʏnstoʊhtɪr], känd under sitt förnamn och artistnamn Björk, född 21 november 1965 i Reykjavik, Island, är en isländsk sångerska, kompositör, musiker och skådespelerska.

Björk inledde sin solokarriär i början av 1990-talet och har sedan dess byggt upp en varierad och experimentell musikstil, präglad av sin uttrycksfulla sångstil och sitt breda sopranläge. Hennes eklektiska stil har blivit populär inom en rad olika genrer, däribland rock, jazz, elektronisk dansmusik, folk och klassisk musik. Med singlarna "It's Oh So Quiet", "Army of Me" och "Hyperballad" klev hon in på brittiska Top 10-listan. Hon har givit ut sju kritikerrosade soloalbum samt två soundtrack och hade 2003 sålt över 15 miljoner album världen runt[1]. Björk är även känd för sin originella klädsel och sina musikvideor. Hon har vunnit pris för Best Actress Award vid 2000 års Cannes Film Festival för sin roll i musikalfilmen Dancer in the Dark.

Björk blev vinnare av Polarpriset 2010 tillsammans med Ennio Morricone.[2]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt och tidig karriär[redigera | redigera wikitext]

Björk föddes och växte upp i Reykjavik. Hennes föräldrar är elektrikern och fackföreningsledaren Guðmundur Gunnarsson samt Hildur Rúna Hauksdóttir, en aktivist som protesterade mot vattenkraftverket Kárahnjúkar på östra Island.[3] Paret separerade när Björk föddes och hon flyttade med sin mor till ett bostadskollektiv för hippies.[4][5] Hennes styvfar är Sævar Árnason, tidigare gitarrist i ett band kallat Pops. Hennes föräldrar uppmuntrade Björk till all konstnärlig verksamhet. Intresset för musik kom redan vid sexårsåldern när Björk började studera klassisk musik (flöjt, piano, sång) vid barnmusikkonservatoriet i Reykjavik.[6] Vid elva års ålder skickade hennes pianolärare in en demo till radiostationen RÚV, som då var Islands enda radiostation. Björk framförde en cover på Tina Charles "I Love to Love" på demoskivan. Låten spelades på radiostationen och ett lokalt skivbolag, Fálkinn, fick upp ögonen för henne. Året efter, 1977, gav Björk ut sitt första soloalbum Björk. Det självbetitlade albumet blev mycket populärt på Island. Albumet Björk innehåller isländska barnsånger och låtar av The Beatles och Stevie Wonder översatta till isländska.

Björk uppträder med The Sugarcubes i Japan

Under tonåren, då punkrocken hade fått fäste på Island, bildade Björk punkbandet Spit and Snot där hon spelade trummor. Ett år senare, 1980, startade hon en jazzfusion-grupp kallad Exodus, och samarbetade i en annan grupp kallad JAM80. Samma år tog hon också examen från musikskolan.[6] 1982 bildade hon Tappi Tíkarrass tillsammans med Jakob Magnússon, som spelade en experimentell blandning av jazz och punk. Under deras korta verksamma tid på två år släppte de EP:n Bítið Fast í Vítið och fullängdsalbumet Miranda.

Björk fick sitt internationella genombrott år 1988 tillsammans med musikgruppen The Sugarcubes som hade bildats år två år tidigare. Gruppen bestod av, förutom Björk, bland annat Einar Örn Benediktsson på sång, Þór Eldon på gitarr och Sigtryggur Baldursson på trummor. Samma år som Sugarcubesprojektet startades fick Björk sitt första barn. The Sugarcubes blev mycket populära både internationellt och nationellt, och gruppen släppte tre album: Life is too Good, Today, Tomorrow, Next Week och Stick Around for Joy. England var den plats där gruppen slog igenom som mest. Genombrottssingeln från första albumet var "Ammæli"; efter en tid översattes låten till engelska och fick titeln "Birthday". År 1992 upplöstes projektet, men en återföreningskonsert hölls i Reykjavik 2006.

Solokarriär[redigera | redigera wikitext]

Förutom att Björk gav ut skivan Björk år 1977, släppte hon 1990 jazzalbumet Gling-Gló som Björk Guðmundsdóttir & tríó Guðmundar Ingólfssonar. Men det var först med det tredje albumet, Debut (1993), som hennes definitiva genombrott inleddes. Debut, som var producerat tillsammans med Nellee Hooper, blev utsett till årets album av musikmagasinet NME[7] och sålde småningom platina i USA.[8] Björks musikstil från den tidiga punkrocken hade nu övergått till en elektronisk stil med spår av triphop och house, dominerad av hennes karaktäristiska stämma.

Post var Björks andra album som soloartist, utgivet i juni 1995 och producerat med Nellee Hooper, Tricky, Graham Massey från 808 State samt Howie B. Skivan blev en fortsatt framgång på vilken Björk eftersträvade nya sound med ett särskilt intresse för dance och techno. Tricky och Howie Bs medverkan som producenter lade också ett mer triphop/electronica-likt sound på låtar som "Possibly Maybe" och "Enjoy". Det var dessa producenters inflytande tillsammans med den gamla vännen Graham Massey som inspirerade Björk att skapa material såsom de stormiga industrialtakterna i "Army of Me". Post presenterade dock mer subtila och lekfulla stunder än Debut, med djupare jazz- och orkesterlika arrangemang på en del låtar och en stämning av intim kontemplation mot slutet.

Björk vid Oscarsgalan 2001, iförd sin svanklänning

1997 utkom albumet Homogenic. På skivan arbetade Björk med producenterna Eumir Deodato, Howie B och Mark Bell från LFO, varpå ett flertal remixer följde. Homogenic var hennes första begreppsmässigt fristående album och anses vara en av Björks mest experimentella och utåtriktade verk hittills, med enorma takter som speglar landskapet på Island, framförallt i låten "Jóga", som förenar frodiga strängar med stenigt elektroniskt knarrande. Albumet sålde guld i USA 2001.[8]

Björk släppte sitt fjärde album, Vespertine, i augusti 2001. Detta album står i kontrast mot Homogenic i ett försök att skapa en mer lågmäld, inåtvänd värld av virvliga microbeats och personliga texter, vilket resulterade i vad Björk själv beskrev som ett "vinteralbum".[9] På albumet kan man höra musiker som harpisten Zeena Parkins, technogruppen Matmos och Guy Sigsworth. Det följande året släpptes två retrospektiva samlingsalbum, dels boxen Family Tree, dels albumet Greatest Hits.

Under produktionen av Björks femte album, Medúlla, var tanken att enbart använda rösten som instrument. Även om en del andra instrument samt elektronisk programmering till sist ansågs nödvändigt blev rösten ändå det dominerande instrumentet på skivan, bland annat i form av körsång (The Icelandic Choir) och beatboxing (Rahzel). Albumet Medúlla släpptes i augusti 2004, producerat i samarbete med Mark Bell och Valgeir Sigurðsson. Samma månad framförde Björk låten "Oceania" under de olympiska sommarspelen 2004. Ett stort tygstycke drogs över huvudena på de samlade idrottsmännen i stadion och vid slutet av sången projecerades en världskarta på tyget. 2005 släpptes remixalbumet Army of Me: Remixes and Covers , innehållande 20 remixer av låten med samma namn från albumet Post (1995) som olika artister har gjort.

Björk live på Coachella 2007

Volta, Björks sjätte album, utgavs i maj 2007. Förutom Björk och Mark Bell var även hiphopartisten Timbaland och hans samarbetspartner Danja delaktiga i produktionen av albumet, vars sound kan ses som en återgång till Björks mer taktdrivna electronicastil. Albumet innehåller två duetter, "The Dull Flame of Desire" och "My Juvenile", som gästas av Antony Hegarty från Antony and the Johnsons. Singeln "Declare Independence" är tillägnad Färöarna och Grönland.[10]

2011 släppte Björk sitt sjunde album Biophilia. Delar av albumet spelades in med en Ipad, och förutom fysisk utgivning på CD har albumet givits ut i form av en serie mobila appar.[11] Biophilia har beskrivits som "Björks [kanske] mest ambitiösa projekt hittills", vars koncept började som en samling låtar om frågor kring natur, vetenskap och mänsklighetens relation till de båda.[12] Första singeln från albumet, "Crystalline", släpptes den 18 juni 2011.

Samarbeten[redigera | redigera wikitext]

Björk har samarbetat med bland annat Madonna, tillsammans skrev de titelspåret till hennes album Bed Time Stories. Hon har även arbetat med Tricky, Goldie, slagverkaren Evelyn Glennie, harpisten Zeena Parkins och electronica-duon Matmos. Hon har också uppfört ett specialkomponerat religiöst stycke av kompositören John Tavener. Björks musik har även blivit mixad av en rad olika kända artister, till exempel Skunk Anansie, Plaid, Alec Empire och Graham Massey. 1996 släpptes albumet Telegram, enbart innehållande remixade Björk-låtar av andra artister.

Flera av Björks mer bekanta låttexter är skrivna tillsammans med den isländske författaren Sjón, exempelvis "Isobel".

Musikvideor[redigera | redigera wikitext]

Björk har gjort flera musikvideor tillsammans med regissören Michel Gondry, ibland i en särpräglad naivistisk/surrealistisk stil med dockfilmslika miljöer, som kan skönjas även i en del långfilmer den senare regisserat. Bland övriga regissörer märks Chris Cunningham, Inez van Lamsweerde & Vinoodh Maladin + M/M (Paris) och Spike Jonze.

Skådespeleri[redigera | redigera wikitext]

Björk har haft en kort karriär som filmskådespelerska vid sidan av musiken. Hon har haft roller i Juniper Tree och Prêt-à-Porter. Mest känd är hon från Lars von Triers Dancer in the Dark, en musikalfilm från år 2000. För sin insats i filmen fick hon pris för bästa kvinnliga skådespelerska på Cannesfestivalen samma år. Hon skrev även filmmusiken till Dancer in the Dark; skivan släpptes under namnet Selmasongs (Selma var den roll Björk spelade i filmen). Även om hennes skådespelarinsats klassades som en succé, nämnde hon att hon aldrig ville medverka i en film igen. Men hon var senare med i filmen Drawing Restraint 9 (2007), till vilken hon även skrev filmmusiken tillsammans med filmskaparen och pojkvännen Matthew Barney). Musiken är till stor del inspirerad av den japanska folkmusiken. Filmen spelades in i Japan och innehåller repliker på engelska, isländska och japanska.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Björk har två barn, en dotter född 2002 tillsammans med Matthew Barney och en son född 1986 tillsammans med Þór Eldon som även var hennes bandkompis i The Sugarcubes. Björks pappa, Guðmundur Gunnarsson, är en välkänd fackföreningsledare i landet och var rikskänd redan innan hans dotter blev det. Björks mamma, Hildur Rúna Hauksdóttir, har varit politiskt aktiv.

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Björks diskografi

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

År Film Roll Övrigt
1987 The Juniper Tree
Nietzchka Keene
Margit
2000 Dancer in the Dark
Lars von Trier
Selma Ježková Soundtrack av Björk, se Selmasongs
2005 Drawing Restraint 9
Matthew Barney
"Gästen" Soundtrack av Björk (samma titel)
2005 Screaming Masterpiece
Ari Alexander Ergis Magnússon
Sig själv Musik av isländska artister som Björk, Sigur Rós och múm m.fl.
2007 Anna and the Moods
Sjón
Anna Young (röst)

Ledmotivet till filmen Mumintrollet och kometjakten (2010) är skriven av Björk, se "The Comet Song".

Se även[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 23 maj 2011.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Dokumentärfilmen Inside Björk (2003). One Little Indian.
  2. ^ ”The Laureates 2010”. Polar Music Prize. http://www.polarmusicprize.org/newSite/2010.shtml. Läst 18 maj 2010. 
  3. ^ "Selective justice at Kárahnúkar says Björk's father". Iceland Review. 2005-03-08. Hämtat 2010-01-26.
  4. ^ "How it all started...". Läst 5 mars 2014.
  5. ^ "The secret history of Björk". Läst 5 mars 2014.
  6. ^ [a b] "SAGA BJARKAR". Läst 5 mars 2014.
  7. ^ NME: 66. 25 december 1993. "Ranked No.1 in New Musical Express' list of the `Top 50 LPs Of 1993' – "DEBUT is a musical treasure chest of organic techno beats, twinkly jazz serenades and otherworldly nursery rhymes, disregarding categories and [displaying] a bewitching faith in pop's ability to challenge...""
  8. ^ [a b] "RIAA Searchable Database". RIAA. Läst 23 december 2011. Not: Ange sökordet "Bjork".
  9. ^ "Discography: Vespertine". Bjork.com. Läst 3 februari 2014.
  10. ^ Iceland Review: Björk in concert in Iceland, 10 april 2007
  11. ^ "Bjork, Damon Albarn, Snoop Dogg for Manchester International Festival". NME (IPC Media). 17 mars 2011. Läst 17 mars 2011.
  12. ^ "Björk strömmar ”Biophilia”". Gaffa. 5 oktober 2011. Läst 10 oktober 2011.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]