Lamantin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lamantin
Status i världen: Sårbar[1]
Lamantin (Trichechus manatus)
Lamantin (Trichechus manatus)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Sirendjur
Sirenia
Familj Trichechidae
Släkte Manater
Trichechus
Art Lamantin
T. manatus
Vetenskapligt namn
§ Trichechus manatus
Auktor Linnaeus, 1758
Utbredning
Manaternas utbredning, lamantinens utbredning visas med grön färg
Manaternas utbredning, lamantinens utbredning visas med grön färg
Hitta fler artiklar om djur med

Lamantin (Trichechus manatus) är en art i familjen manater som förekommer vid Amerikas kustlinjer. Det huvudsakliga utbredningsområdet sträcker sig från Mexikanska golfen över Västindien till Venezuela och norra Brasilien.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Arten är liksom andra sirendjur väl anpassad till livet i vatten och saknar bakre extremiteter. Pälsen är bara sporadiskt fördelad över kroppen, troligen för att undvika alger på huden. Djuret blir ungefär 3 meter lång och 400 till 600 kilogram tung, honor är allmänt större än hannar.[2] Särskilt stora individer når en vikt av 1 500 kg och en längd på 4,6 m.[3] Kroppsfärgen är grå- eller brunaktig.

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Lamantin förekommer främst i havet i Västindien nära kusten. Ibland simmar den upp i floder och kanaler, eller vistas i ett estuarium.[2] Till exempel hittades i Sydamerika en individ 800 km från kustlinjen. Å andra sidan påträffas ibland individer i det öppna havet 15 km från kusten. Dessa djur vandrar ofta längre sträckor och de hittades även vid Atlantens kustlinje i Virginia och Rhode Island, sedan fångades individerna och flyttades tillbaka till Mexikanska golfen.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Lamantinen är förvånansvärt rörlig i vattnet, den kan göra en saltomortal, rulla kring längsaxeln och simma med huvudet ner. Individerna har inga revir och de saknar försvarsmekanismer mot fiender då de saknar naturliga fiender i levnadsområdet.

Arten är en opportunistisk växtätare som livnär sig av 9 till 30 kg sjögräs (5 till 10 procent av kroppsvikten), blad av vattenväxter eller andra växtdelar per dag.[2]

Individer av lamantin lever främst ensam. Bara mellan moder och ungdjur finns nära relationer. Vuxna individer bildar ibland mindre grupper när de letar efter föda. I gruppen finns ingen social hierarki och de kommunicerar inte heller med varandra.

När en hona blir könsmogen försöker flera hannar para sig med kon. Ibland samlas 20 hannar kring en hona. Dräktigheten varar i ungefär 12 månader (335 dagar) och sedan föds vanligen en enda unge. Honan diar ett till två år. Honor blir könsmogna efter fyra till fem år, hannar lite senare.[2] Livslängden går ibland upp till 50 år.

Lamantin och människor[redigera | redigera wikitext]

Sedan slutet av 1500-talet jagades lamantinen av europeiska nybyggare för oljans och köttets skull. På grund av den omfångsrika jakten försvann arten under 1700-talet vid de Små Antillerna. Idag finns i hela utbredningsområdet skyddsåtgärder och jaktförbud för arten men beståndet minskar fortfarande. IUCN listar lamantin som sårbar (vulnerable).

Djuret har inga naturliga fiender men hotas av habitatforlust genom människans inverkan. Många individer skadas eller dödas av propeller från fartyg. När lamantinen äter sväljer den ibland delar av fiske redskap som krok eller metallvikter. De flesta av dessa föremål är ofarlig för lamantinen men linor kan skada mag- tarmsystemet och orsaka individens död.

Lamantinen vistas med förkärlek i området kring kraftstationer där vattnet har en högre temperatur. Med tiden blir de beroende av dessa onaturliga värmekällor och vandrar under vintern inte till värmare regioner. United States Fish and Wildlife Service letar därför efter andra möjligheter för att värma upp vattnet om en kraftstation måste nedläggas.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 15 december 2009.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 14 juni 2010.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Trichechus manatusIUCN:s rödlista, auktor: Deutsch, C.J., Self-Sullivan, C. & Mignucci-Giannoni, A. 2008, besökt 15 juni 2010.
  2. ^ [a b c d] Trichechus manatus på Animal Diversity Web (engelska), besökt 25 juni 2010.
  3. ^ Wood, The Guinness Book of Animal Facts and Feats. Sterling Pub Co Inc (1983), ISBN 978-0851122359

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]