Leopold Adametz

Leopold Adametz, född 11 november 1861 Brünn eller Feldsberg, död 27 januari 1941 i Wien, var en österrikisk ärftlighetsforskare som gjorde pionjärinsatser inom den moderna husdjursaveln.

Adametz avlade 1884 statsexamen vid Hochschule für Bodencultur i Wien, blev 1886 filosofie doktor i Leipzig, tjänstgjorde 1887–91 som assistent och docent, sedan 1890 som e.o. professor i husdjurslära och mejerihushållning vid ovannämnda högskola, blev professor i samma ämnen i Kraków 1891 och i husdjurens skötsel och morfologi i Wien 1898. Efter första världskriget kallades han att som sakkunnig ordna den högre lantbruksundervisningen i Polen.

Till en början arbetade Adametz i synnerhet på det mejeribakteriologiska området, men från 1892 ägnade han sig främst åt husdjursskötsel, särskilt åt utforskandet av nötkreatursraserna i första rummet i Österrike och Balkanländerna med deras primitiva raser, samt sysslade från 1907 med karakulrasens acklimatisering och användning i Europa (för skinnets skull). Han skrev bland annat studier över Bos europæus och Capra prisca och invaldes som ledamot av svenska Lantbruksakademien 1915.

Övriga skrifter i urval

• Die Rinderrassen und Rinderschläge in Bosnien (1892)
• Studien über das polnische Rotvieh (1901)
• Studien über die mendelsche Vererbung der wichtigsten Rassenmerkmale der Karakulschafe bei Reinzucht und Kreuzung mit Rambouillet (1917)
• Herkunft und Wanderungen der Hamiten, erschlossen aus ihren Haustierrassen (i "Osten und Orient" 1920)
• Lehrbuch der allgemeinen Tierzuchtlehre (1924)

Källor

• Adametz, Leopold i Nordisk familjebok (2:a upplagan, 1922)
• Svensk uppslagsbok, Lund 1929