Lev Vygotskij

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Lev Semjonovitj Vygotskij (ry. Лев Семёнович Выготский), född 17 november 1896 i Orsja i dåtidens Tsarryssland (dagens Vitryssland), död i tuberkulos 11 juni 1934 i Moskva i Sovjetunionen (dagens Ryssland) var en judisk psykolog, pedagog och filosof som har varit inflytelserik inom den moderna utvecklingspsykologin och pedagogiken.

Vygotskij var en pedagogisk teoretiker vars verk blev kända i västvärlden under 1960-talet. Han lanserade idén om att barns utveckling sker i samspel med deras omgivning i högre grad än att det är en oberoende individuell process. Särskilt intresserade han sig för skillnaden mellan vad barn kan lära sig på egen hand och vad som kräver en vuxens hjälp. Denna nivåskillnad kallas för "den proximala utvecklingszonen" (ZPD). Beroende på vilken assistans de får kan barn antingen befinna sig i sin faktiska utvecklingsnivå, eller i sin potentiella nivå, där den förra avser situationen när barn lär sig av egen kraft och den senare när de blir stimulerade av föräldrar eller lärare.

Vygotskijs infallsvinkel brukar kallas kulturhistorisk, sociokulturell, sociokulturellt perspektiv på lärande, då han ser omgivningen som avgörande för individens utveckling och prestation. Med utveckling avser han tankeförmåga, språk, och mental och personlig utveckling. Utveckling sker enligt Vygotskij genom relationer, i synnerhet till föräldrarna, och strävar till den kulturella förståelsen (begreppsvärlden). Den kulturella förståelsen och den kognitiva utvecklingen kallar Vygotskij internalisation. För att ett barn ska internalisera begrepp och kunskaper krävs att det undervisas och har goda relationer med äldre (föräldrar, lärare, förebilder etc). Enligt Vygotskij påverkar alltså de sociala faktorerna intelligensen, som inte enbart beror av biologiska förutsättningar. Hans åsikt att språket är ett krav för tänkandet är viktig inom kognitiv psykologi.

Länge var Vygotskij bortglömd, och Jean Piaget var den mest tongivande teoretikern om barns utveckling. Men under 1980-talet blev Vygotskij dock återupptäckt i samband med glasnost, och är idag mycket inflytelserik i forskningen om maturation och om barns språkliga utveckling. Vygotskij lade grunden till den kulturhistoriska skolan och blev en viktig figur inom den marxistiska psykologin. Efter hans död fördes hans teorier vidare av Aleksandr Luria och Aleksej Leontiev. Viktiga böcker är bland annat Psychology of Art, Thought and Language och The Collected Works of Lev Vygotsky.

Svenska översättningar[redigera | redigera wikitext]

  • Psykologi och dialektik: en antologi (inledning, urval och översättning: Lars-Christer Hydén, Norstedt, 1981)
  • Fantasi och kreativitet i barndomen (Voobraženie i tvorčestvo v detskom vozraste) (översättning Kajsa Öberg Lindsten, Daidalos, 1995)
  • Tänkande och språk (Myšlenie i reč) (översättning Kajsa Öberg Lindsten, Daidalos, 2001)

Referenser[redigera | redigera wikitext]