Lista över figurer i Mumindalen
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Inte en enda vettigt källbelagd beskrivning (2017-07) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Denna artikel tar upp de olika rollfigurerna i Tove Janssons berättelser om Mumintroll och andra varelser kring Mumindalen.
Muminfamiljen
Mumintrollet
Ett ungt mumintroll av hankön som har huvudrollen i de flesta av böckerna. Han är nyfiken och lite smått naiv, men mycket godhjärtad och generös. Han är öppensinnad till det mesta och gillar att ge sig ut på äventyr, dock sällan på egen hand. Hans bästa vänner är Sniff och Snusmumriken. Snorkfröken kan ses som hans flickvän sedan Mumintrollet räddade henne i Kometen kommer.
Muminmamman
Mumintrollets ansvarsfulla mor och Muminpappans maka. Hon är lugn, vänlig och förståndig och är känd för sitt randiga förkläde och sin svarta handväska, som är med i de flesta böcker. Som mamma är hon inte särskilt sträng och brukar tillåta Mumintrollet och Sniff att göra det mesta såvida det inte skadar någon. När de ger sig ut på äventyr ser hon dock till att de har med sig allt som behövs och lite till. Rosor är hennes stora passion, hon ägnar mycket tid åt trädgårdsarbete och när hon i boken Pappan och havet inte kan göra det så börjar hon måla blommorna istället.
Muminpappan
Mumintrollets far och Muminmammans make. Han är självupptagen och nostalgisk, men också äventyrlig och romantisk. Han går nästan alltid med hög hatt och käpp. Hans standardreplik är "Vid min svans" som har ungefär samma betydelse som "Herregud". Muminpappan hade en stormig ungdom som han själv skildrar i Muminpappans memoarer. Ett annat intresse är havet och segling, något som framgår i boken Pappan och havet. Muminpappan har även byggt Muminfamiljens hus.
Muminfamiljens närmsta vänner
Mymlan
Kallades ursprungligen för Mymlans dotter vilket kortades ner allteftersom hennes mor, också kallad Mymlan, blev mindre framstående. Mymlan är storasyster till Lilla My och försöker förgäves uppfostra sin lillasyster. Dock bryr hon sig inte om det lika mycket sedan Lilla My adopterades av Muminfamiljen. Mymlan är nära vän med Snorkfröken. Den äldre Mymlan är också mamma till Snusmumriken. Ordet mymla var inom Tove Janssons krets ett slangord med betydelsen "älska".[1]
Lilla My
Föddes i boken Muminpappans memoarer som den yngsta av Mymlans 35 ungar och är lillasyster till Mymlans dotter. Lilla My är aggressiv, busig och viljestark, men också rättvis och väldigt vänskaplig. Hon ställer alltid upp för Muminvännerna om de behöver hjälp och hon är inte elak utan bara busig. Hon är en liten till storleken men är trots det aldrig rädd; hon är antingen arg eller glad (när hon blir riktigt arg bits hon). I den japanska animerade TV-serien är hon med redan från början och medverkar i nästan varje avsnitt. I novellsamlingen Det osynliga barnet förekommer Lilla Mys mormor (medverkar i En hemsk historia och omnämns i Historien om den sista draken i världen), som alltså borde vara den äldre Mymlans mor, men den argsinta mormodern liknar inte alls sin dotter.
Sniff
Mumintrollets första vän och fortfarande en av hans närmsta. Sniff är väldigt materialistisk och dessutom en riktig fegis, men blir modigare då han får första bästa chans att bli rik och berömd. Dessutom blir han också modigare när han får ta hand om och skydda något som är mindre än han själv, förslagsvis en kattunge. Han dyker upp redan i Småtrollen och den stora översvämningen, men presenterar sig aldrig där, utan kallas boken igenom för "det lilla djuret". Namnet "Sniff" förekommer först i Kometen kommer. Vad exakt för djur Sniff är får man aldrig veta. I Muminpappans memoarer framgår det att han var son till Rådd-djuret och Sås-djuret, något han inte tidigare vetat om. Till utseendet liknar han sin mor Sås-djuret medan han ärvde sin personlighet av sin far Rådd-djuret.
Snusmumriken
En vagabond som är Mumintrollets allra bästa vän. Till skillnad från Mumintrollets andra vänner framstår inte Snusmumriken som ett barn utan lever på egen hand. Han är lite av en ensamvarg som vandrar söderut när vintern kommer, men också klok och musikalisk. Han är också en livsnjutare som inte bryr sig om att samla på saker, men icke-samlandet kan också ses som en del i hans anarkistiska drag. Han avskyr förbud, parkvakter och poliser - alla former av tillsatta auktoriteter. Snusmumrikens utmärkande drag är hans gröna kläder, att han bor i tält och att han spelar munspel (i böckerna kallad "munharmonika"). Snusmumriken dyker upp först i Kometen kommer. Han är son till Joxaren och äldre Mymlan, vilket gör honom till Lilla Mys halvbror.
Snorkfröken
Snorkens syster och Mumintrollets vän. Hon dyker upp först i Kometen kommer tillsammans med sin bror där hon räddas av Mumintrollet. I flera berättelser finns ett romantiskt intresse mellan Mumintrollet och Snorkfröken. Snorkfröken är snäll och känslig, men lite fåfäng. Hennes utmärkande drag är pannluggen och att hon ändrar färg beroende på hur hennes känslor ändras (i den japanska animerade TV-serien är hon dock alltid blekgul). Hon bär även en fotring runt sin vänstra ankel. Snorkfröken tillhör rasen snorkar som är mycket snarlika mumintroll.
Snorken
Snorkfrökens väldigt intelligenta bror. Han dyker upp först i Kometen kommer tillsammans med sin syster. Snorken är uppfinnare och har ständigt nya uppfinningar på gång, bland annat sitt flygande skepp som aldrig verkar bli klart. Som namnet antyder kan han ofta vara snorkig och en aning okänslig, och i motsats till sin mera känsliga syster verkar Snorkens värld nästan bara handla om tanke och rationalitet. Utöver Kometen kommer förekommer han bara i Trollkarlens hatt men har en återkommande roll i den japanska animerade TV-serien, i vilken han avbildas med glasögon och pannlugg, och istället för att ändra färg är han alltid blågrå.
Too-ticki
En handlingskraftig person som tar det mesta som det kommer och blir lugn av varats osäkerhet. Den första boken hon medverkar i är Trollvinter, där hon hjälper Mumintrollet att finna sig tillrätta med vintern. I titelnovellen ur Det osynliga barnet är det Too-ticki som presenterar det osynliga barnet Ninni för Muminfamiljen. I teckningar av Tove Jansson kan Too-ticki ses hålla om Mymlans dotter. Too-ticki är ett porträtt av Tove Janssons livskamrat Tuulikki Pietilä.[2]
Viktiga bifigurer
Filifjonkan
Likt hemuler är filifjonkor också en egen ras, och figuren Filifjonkan (även Fru Filifjonk) är den mest framstående av dessa. Filifjonkor är ofta noga med etiketten och att hålla kontakt med släkten, oavsett om de gillar det eller inte. De blir lätt nervösa men kan också släppa loss när andan faller på. De gillar även att städa och hålla rent runt omkring sig och avskyr damm och malar. Filifjonkan gjorde sitt första framträdande i boken Farlig midsommar. En annan filifjonka är huvudperson i en av novellerna i Det osynliga barnet.
Hattifnattar
Små, vita spökliknande varelser som varken kan tala eller höra och inte heller ser särskilt bra. Har däremot mycket bra känsel. De är normalt ofarliga men många är ändå rädda för dem. Vid åskväder blir de elektriskt laddade och kan ge ifrån sig stötar. Hattifnattar reser långa sträckor i stora grupper, vilket är skälet till att de nästan alltid skrivs i plural. Hattifnattarna dyker upp redan i den första boken, Småtrollen och den stora översvämningen.
Hemulen
Hemulen kan avse en av många personer inom rasen hemuler som figurerar i många av Janssons böcker. Hemuler är snarlika mumintroll men smäckrare och symboliserar ordning, inskränkthet, paragrafrytteri och myndigheter. Många hemuler är samlare av olika slag. Den hemul som förekommer under namnet Hemulen i flera böcker är en frimärkssamlare när han först dyker upp i Kometen kommer (andra Hemuler hade dock varit med i den föregående boken). I Trollkarlens hatt blir Hemulen frustrerad över att hans frimärkssamling är komplett och byter till ett nytt intresse för botanik. Alla hemuler, även de manliga, klär sig helst i klänning eller särk.
Mårran
En stor mörkgrå gestalt som är kall och svår att kommunicera med. Hennes anletsdrag består av två små, stirrande ögon, en stor näsa och en mun som visar tänderna i ett streck. Nästan alla fruktar henne och var hon än rör sig fryser marken till is. Mårran fungerar som ett ständigt närvarande hot för invånarna i den övrigt fridfulla Mumindalen, men hon är också en sinnebild för ensamheten. Hon längtar efter ljus och värme men förstår inte att ta till sig det på rätt sätt. Mårran gjorde sitt första framträdande i Trollkarlens hatt och i den japanska animerade TV-serien avbildades hon i en mörklila färg.
Stavningar
I Tove Janssons böcker om mumintrollen omnämns ett antal av figurerna med namn som mer kan beskrivas som lösa benämningar. Detta inkluderar följande:
- mumintrollen
- mumintrollet[3]
- mumintrollets mamma[4] eller muminmamman[5]
- mumintrollets pappa[6] eller muminpappan[7]
Figuren lilla My benämns just så i åtminstone i början av Farlig midsommar, med My som namn och lilla som ett ständigt påhängt attribut.[8] Den enda som konsekvent verkar benämna henne som endast My är hennes äldre syster, Mymlans dotter.[9] Senare i berättelsen benämns figuren dock endast My i vissa omskrivningar.[10]
Den lösare, mer beskrivande och namnlösa stilen används även om det omgivande landskapet. Där finns bland annat muminfamiljen[11] och mumindalen.
I övrigt ges de olika figurerna i berättelserna i ofta tydligare och mer konkreta namn. Detta inkluderar Snorkfröken och Snusmumriken, liksom Misan och Filifjonkan (de sistnämnda kan benämnas som en Misa respektive en Filifjonka – hemuler verkar det dock finnas flera av[12]).
Referenser
Noter
- ^ Bertills 2003, s. 126.
- ^ "Tuulikki Pietilä död" Arkiverad 25 januari 2012 hämtat från the Wayback Machine.. Sydsvenskan (2009-03-21). Läst 2011-09-08.
- ^ Jansson 1992, sid. 37.
- ^ Jansson 1992, sid. 8.
- ^ Jansson 1992, sid. 9.
- ^ Jansson 1992, sid. 34.
- ^ Jansson 1992, sid. 13.
- ^ Jansson 1992, sid. 30.
- ^ Jansson 1992, sid. 12.
- ^ Jansson 1992, sid. 70.
- ^ Jansson 1992, sid. 16.
- ^ Jansson 1992, sid. 127.
Källförteckning
- Jansson, Tove (1992). Farlig midsommar. Schilds förlag. Läst 26 juni 2017
- Bertills, Yvonne (2003) (på engelska) (PDF). Beyond Identification: Proper Names in Children's Literature. Åbo Akademi. http://bibbild.abo.fi/ediss/2003/BertillsYvonne.pdf