Mumintrollen

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Mumintroll)
Hoppa till: navigering, sök
Tove Jansson med sina skapelser.

Mumintrollen är centralgestalterna i Tove Janssons böcker om Muminfamiljen, utgivna 19451970. De skrevs ursprungligen på svenska och publicerades i Finland på bokförlaget Schildts. Böckerna finns översatta till 43 olika språk.[1]

Utöver de nio romanerna har Tove Jansson skrivit och illustrerat bilderböcker, tecknade serier tillsammans med sin bror Lars Jansson samt sånger inspirerade av figurerna. Mumintrollen och deras vänner har sedan dess även blivit TV-serier och långfilmer samt fått en egen temapark i Nådendal, kallad Muminvärlden. I museet Mumindalen i Tammerfors förevisas ursprungligt material av Tove Jansson i form av bland annat illustrationer och handgjorda modeller.

Historia[redigera | redigera wikitext]

1943 tecknade Tove Jansson i den finlandssvenska satirtidningen Garm en figur vid namn Snork, som till formen var den tidigaste föregångaren till Mumintrollet.[2] Figuren var i tidiga versioner helsvart med öppet gap och röda ögon, sprungen ur de "urdjävliga krigsåren".[3] Nosen var även smal och liknades nästan vid en näbb. 1945 tog Jansson seriens signaturfigur till den första Muminboken, Småtrollen och den stora översvämningen, under det nya namnet Mumintrollet som samtidigt fick en tjockare, vit kropp och en flodhästliknande näsa.

Mumintrollen och deras vänner[redigera | redigera wikitext]

Muminhuset som det är framställt i Muminvärlden i Nådendal.
Huvudartiklar: Mumindalen och Figurer i Mumindalen

Muminfamiljen utgörs av det nyfikna Mumintrollet, den lugna Muminmamman och den självupptagne Muminpappan, som tillsammans bor i den vackra idyllen Mumindalen i ett högt, cylinderformat blått hus som Muminpappan för längesedan själv har byggt. Familjen lever ett lugnt och tämligen lyckligt liv men ibland känner Mumintrollet och hans far en längtan efter resor och äventyr, trots att dalen ständigt har hotats av diverse naturkatastrofer. Under vintern går Muminfamiljen enligt gammal tradition i ide, en tradition som dock Mumintrollet bryter i boken Trollvinter.

Bland Mumindalens invånare finns den räddhågsne Sniff, den busiga och kompromisslösa Lilla My, vagabonden och frihetsälskaren Snusmumriken, Mumins flickvän Snorkfröken, den träiga Hemulen och den ångestfyllda Filifjonkan. Mumindalen är en sagobetonad fantasivärld där figurerna inte är människor men kanske just därför så mycket mänskligare i sina ofta väldigt utpräglade personligheter. Ofta strävar de efter att finna en mening, kanske inte med livet men med tillvaron som den ser ut just för stunden. Mumintrollet kan exempelvis känna hänförelse inför enkla saker som att plocka fina stenar eller snäckskal.

Mumindalen avgränsas i öster av den stora bergskedjan Ensliga bergen, vilken ofta framstår som en okänd och aningen skrämmande plats. Ett ständigt hot för invånarna i den övrigt trygga dalen är det kyliga monstret Mårran, som är svår att kommunicera med och var hon än rör sig fryser marken till is. Andra märkliga varelser som är svåra att förstå sig på men som dock vanligtvis är ofarliga är Hattifnattarna.

Biografiska tolkningar[redigera | redigera wikitext]

Kritiker har antytt att flera av figurerna i Muminvärlden är inspirerade av verkliga personer, i synnerhet nära familjemedlemmar till författaren. Tove Jansson har i intervjuer öppet uttalat sig om bakgrunderna och möjliga modeller till sina karaktärer.[4]

Tove Janssons livskamrat var grafikern Tuulikki Pietilä, vars personlighet inspirerade figuren Too-ticki i Trollvinter.[5] Mumintrollet och Lilla My har setts som psykologiska självporträtt av artisten. Mumintrollen i allmänhet relaterar starkt till Janssons egna familj — de hade bohemisk livsstil, levde nära naturen och var väldigt toleranta mot det mesta.[4] Muminmamman och Muminpappan ses ofta som porträtt av Janssons föräldrar Signe Hammarsten-Jansson och Viktor Jansson.[6] Många av Janssons figurer kan beskrivas som näst intill melankoliska, exempelvis den ständigt formella Hemulen eller de underliga Hattifnattarna, som reser i samlade, olycksbådande grupper. Jansson använder olikheten mellan figurernas filosofier för att frambringa en plats för sina satiriska drifter. Författaren Alison Lurie har beskrivit Mårran som en vandrande gestalt för nordisk dysterhet – alla hon rör vid dör och var hon än rör sig fryser marken till is.[7]

Muminberättelserna har mycket mänskoriktade budskap. Böckerna har infall och yttranden om livet och världens vägar. Exempelvis är Snusmumrikens syn på frihet: "Man blir aldrig riktigt fri om man beundrar nån för mycket"[8].

Böcker[redigera | redigera wikitext]

Böckerna om Muminfamiljen är svåra att placera i ett enda fack eftersom de skiljer sig från bok till bok; en del är äventyrliga och en del är dramatiska. Det har också diskuterats om att böckerna egentligen inte är några barnböcker. Gemensamt för båda parter är dock att böckerna växer med huvudpersonen; de första fyra kan således kategoriseras som barnböcker och de senare för äldre läsare.

Muminböckerna (romaner samt en novellsamling)[redigera | redigera wikitext]

Bilderböcker[redigera | redigera wikitext]

Tecknade serier[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Muminserien

Tove Jansson har också skapat tecknade serier med Mumintrollen i huvudrollerna, som hennes bror Lars Jansson tog över ansvaret för 1959. Huvudsakligen tecknades och publicerades den 1954–75 i den brittiska dagstidningen The Evening News. Från och med 1990-talet har nya Muminserier skapats, mer i stil med den japanska animerade TV-serien.

Filmatiseringar[redigera | redigera wikitext]

Berättelserna om Mumintrollen och deras vänner har flera gånger anpassats för TV. Det var dock den sista TV-serien, den japanska animerade I Mumindalen, som blev den första internationella succén. Även två långfilmer, båda baserade på boken Kometen kommer, har producerats.

TV-serier[redigera | redigera wikitext]

Filmer[redigera | redigera wikitext]

Musik[redigera | redigera wikitext]

Mumindalen har alltid varit fylld av musik. Flera figurer sjunger sånger om sig själv och sin tillvaro; Mumintrollet om "världen (som) kanske är för stor för mig"; Muminpappan om sin pojkaktiga lust att slåss och skydda familjen; Muminmamman om innehållet i sin väska, och Fru Filifjonk om sin ensamhet. Snusmumriken spelar munharmonika av märket "Harmonion två" och ibland på en flöjt[9]. Too-ticki spelar lyra på en bild i boken Trollvinter. All denna musik är ren och fin i Mumindalen och förmedlas via böckerna till läsaren via läsarens egen musikaliska fantasi.

De ursprungliga sångerna[redigera | redigera wikitext]

Muminmusiken hördes för första gången utanför Mumindalen i slutet av 1950-talet, då skådespelet Troll i kulisserna introducerades i Stockholm. Regissören Vivica Bandler uppmanade Tove Jansson: "Hördu, i Sverige vill de ha visor"[9]. Den tidigare uppsättningen på Svenska Teatern i Helsingfors innehöll inga musikinslag. Pianisten och låtskrivaren Erna Tauro (bäst känd som kompositör till den klassiska visan "Höstvisa" med text av Jansson) skrev melodierna till Sex Muminvisor (Mumintrollets visa, Lilla Mys visa, Fru Filifjonks sång, Teaterråttan Emmas visdomsord, Misans klagolåt, Slutsång). Dessa sånger har spelats in på en LP av de ursprungliga muminaktörerna, bland andra Lasse Pöysti och Birgitta Ulfsson, men den inspelningen har inte varit kommersiellt tillgänglig sedan 1980-talet. Sångkatalogen växte under 1960- och 70-talen med sånger som Muminpappans visa, Too-Tickis vintervisa och Julsång för knytt, och alla sånger publicerades i boken Visor från Mumindalen 1993 av bokförlaget Bonniers.

Dessa ursprungliga Muminsånger spelades in på CD för första gången 2002 som en hyllning till Jansson, som avled 2001. Muminröster-albumet (även känd under det engelska namnet Moomin Voices) arrangerades och producerades av kompositören och pianisten Mika Pohjola, med konsultation av Janssons brorsdotter Sophia Jansson och med licens från Moomin Characters. Sju av skivans tjugofyra spår har även komponerats av Pohjola. Ursprungligen var det meningen att Tauro skulle komponera Muminmammans visa och en del andra texter som hämtats ifrån Muminböckerna och Janssons privata arkiv, men hon avled i juni 1993, innan hon hann skriva dessa sånger.[9]Muminröster-skivan sjunger den åländska sångerskan Johanna Grüssner alla stämmor med impressionistiska harmonier. Skivan låter – utöver sångernas ursprungliga viskaraktär – även något jazzig med mycket varierande rytmer i jämförelse med tolkningarna från 1950- och 60-talen. Muminröster saknar dock helt improvisatoriska inslag. Sångstämmorna ackompanjeras av flöjt, blockflöjt, en stråkorkester, vibrafon och rytmsektion. Samma skiva har utgivits även i finsk version (Muumilauluja) 2005, på vilken de finländska sångerskorna Mirja Mäkelä och Eeppi Ursin sjunger melodierna medan Grüssner står för körinsatserna.

Moomin Voices svenska och finska versioner har fått mycket uppmärksamhet och efter utgivningen tagit fram de nästan bortglömda ursprungliga Muminsångerna. Förutom i Finland, har produktionen varit framgångsrik även i Japan och i delar av USA. 2005 introducerades Moomin Voices som studiematerial på Berklee College of Music i Boston. Musiken uppförs även i konsertsammanhang, oftast på finska, av gruppen Muumilauluja-bändi som sedan dess grundande 2003 framfört endast Tove Janssons ursprungliga Muminsånger. Muumilauluja-bändi har uppträtt på flera orter i Finland, men även givit en tvåspråkig (svenska och finska) konsert på Scandinavia House i New York, där sångerskan Katja Kullander medverkade. Musiken till [[

Andra adaptioner[redigera | redigera wikitext]

I Finland har flera inofficiella – dock en del väldigt populära – Muminsånger utgivits, där flera av dessa saknar helt eller delvis referens med Tove Janssons egna texter och berättelser. Benny Törnroos, som sjunger vinjetten till de svenska och finska versionerna av den framgångsrika japanska TV-serien I Mumindalen, har kommit att bli den mest kända av dessa Muminartister. Musiken i den nämnda TV-serien har komponerats av Sumio Shiratori. En finskspråkig muminopera skrevs 1974 av kompositören Ilkka Kuusisto. En finsk CD-vykortssamling av popmelodier producerades 2006 av Timo Poijärvi och Ari Vainio, vilken är baserad på Muminboken Kometen kommer.

Det svenska bandet Ritual släppte 2007 skivan The Voluntary Hemulic Band, som är full av Muminreferenser. Sista spåret, den över 20 minuter långa "A Dangerous Journey", är en tonsatt engelsk översättning av Tove Janssons bilderbok Den farliga resan. 2008 utkom filmen Mumintrollet och kometjakten, vars originalmusik är skapad av Andrzej Rokicki medan den isländska artisten Björk bidrog med låten "The Comet Song". Signaturmelodin till Mumintrollens äventyr komponerades av Jori Sjöroos och framförs av det finska poprockbandet PMMP.

Upplevelser i Finland[redigera | redigera wikitext]

Staty av Mumintrollet utanför museet.

Museet Mumindalen[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Mumindalen (museum)

Mumindalen är det museum i Tammerfors där det av Tove Jansson, Tuulikki Pietilä och Pentti Eistola byggda Muminhuset permanent förevisas tillsammans med tablåer med motiv från muminberättelserna samt olika skisser och manuskript. Mumindalen ligger i centrum av Tammerfors i det arkitektoniskt intressanta huvudbiblioteket Metso (Tjädern). Muminsamlingen består av mer än tusen sagoillustrationer och skisser, som Jansson donerade till Tammerfors stad.

Muminvärlden[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Muminvärlden

Utöver museet finns sedan 1993 även en temapark kring Mumintrollen att tillgå. Muminvärlden ligger i Nådendal på ön Kailo och kom till på initiativ av Dennis Livson, producent för den framgångsrika animerade TV-serien I Mumindalen. Temaparken är till skillnad från museet en uppenbart barnvänlig plats och ger möjlighet till aktiv lek.

Framgångar i populärkulturen[redigera | redigera wikitext]

Finnair MD-11 dekorerad med Muminfigurer.

Muminsmällen[redigera | redigera wikitext]

Den så kallade Muminsmällen startade i början av 1990-talet när Dennis Livson och Lars Jansson producerade en animerad TV-serie i Japan på över 100 avsnitt, kallad I Mumindalen, som uppföljdes av långfilmen Kometen kommer. Muminböckerna hade alltid varit stadiga bästsäljare i Finland, Sverige och Lettland, men animationerna lade grunden för en ny Mumin-hysteri såväl i Finland som utomlands, i synnerhet Japan, där de är officiella maskotar för shoppingcentret Daiei. En stor merchandiseindustri byggdes kring Muminfigurerna med produkter som täckte allt från kaffekoppar till t-shirts till plastfigurer. Nya tecknade serier publicerades, betydligt mer barninriktade än den ursprungliga Muminserien. Mumintrollen användes till och med för att marknadsföra Finland utomlands; Helsingfors-Vanda flygplats dekorerades med Muminbilder och Finnair målade stora Muminfigurer på dess Japan-plan. Muminsmällens höjdpunkt var invigningen av temaparken Muminvärlden i Nådendal, som har blivit ett av Finlands internationella turistdestinationer.

Muminsmällen har kritiserats för att kommersialisera Mumintrollen. Vänner till Tove Jansson och flera äldre Mumin-fans menar att animationerna har förvridit de ursprungliga och filosofiska Mumintrollen till harmlös familjeunderhållning. Jansson själv var däremot mycket nöjd över TV-seriens resultat.[10] En antites för den Disneyland-liknande temaparken är museet Mumindalen i Tammerfors, som utställer de ursprungliga illustrationerna och handgjorda Muminmodeller av Tove Jansson.

Familjen Jansson har behållit rättigheterna för Mumintrollen och hade hela tiden kontroll över Muminsmällen. Styrelseordförande för Moomin Characters är numera Lars Janssons dotter, Sophia Jansson. För att behålla tillsynen över Mumintrollen har familjen nekat erbjudanden från Walt Disney Company.[11]

Produkter[redigera | redigera wikitext]

Sedan 2000-talet har ett fåtal mindre uppmärksammade tv-spel med Mumintrollen lanserats. 2000 utkom Moomin's Tale av Sunsoft för Game Boy Color. 2011 utkom The New Adventures of Moomin: The Great Autumn Party och The New Adventures of Moomin: The Mysterious Howling av Graffiti Entertainment för Microsoft Windows och Nintendo DS.

I maj 2011 lanserade Fazer ett helt nytt godissortiment baserat på Muminfigurer med vingummipåsar, tablettaskar samt förpackningar med olika klubbor.[12]

Andra arv[redigera | redigera wikitext]

Namnet på den ryska rockgruppen Mumij Troll är en variant av det ryska namnet för Mumintrollen. Det svenska progressiva rockbandet Ritual har använt idén av Mumintrollen i flera låtar, bland andra: "Seasong for the Moominpappa", "Moomin took my Head" samt mer nyligen ett helt konceptalbum tillägnat de luddiga 'trollen', The Hemulic Voluntary Band.

Mumintrollen utsågs som huvudmotivet på ett finländskt minnesmynt, €10-myntet Tove Jansson and Finnish Children's Culture commemorative coin, präglat 2004. Myntets framsida avbildar en kombination av Tove Janssons porträtt med flera andra objekt: horisonten, en målarpalett, en halvmåne samt en segelbåt. Myntets baksida består av tre Muminfigurer.

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

1966 mottog Tove Jansson H.C. Andersen-medaljen tack vare böckerna om Mumintrollen. Bokserien är listad i Världsbibliotekets lista över de 50 bästa barnböckerna. 1953 fick bilderboken Hur gick det sen? Nils Holgersson-plaketten och 1958 gick Elsa Beskow-plaketten till boken Trollvinter.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ "Mumin | Schildts Förlags Ab". Schildts. Läst 2011-07-20.
  2. ^ Ekenbjörn, Marianne (2007-05-20). "Mumin och mumins mamma". hd.se. Läst 2011-09-09.
  3. ^ Ekenbjörn, Marianne (2010-01-12). "Mumins värld för vuxna". helahalsingland.se. Läst 2011-09-09.
  4. ^ [a b] Ahola, Suvi; Fletcher, Roderick (tr.) (2008). "Jansson, Tove (1914–2001)". Biografiakeskus. Finska litteratursällskapet. Läst 2009-02-04.
  5. ^ Liukkonen, Petri; Pesonen, Ari (2008). "Tove (Marika) Jansson (1914-2001)". Kuusankosken kaupunginkirjasto. Pegasokseen. Läst 2009-02-04.
  6. ^ Rahunen, Suvi (2007). Om översättning av kulturbundna element från svenska till finska och franska i två muminböcker av Tove Jansson. Jyväskylä universitet. Läst 2009-02-04.
  7. ^ Coward, Ros (2001-06-30). "Tove Jansson — Gifted creator of the Moomins, a fantasy family for children and adults alike". The Guardian. Läst 2011-09-11.
  8. ^ Jansson, Tove: Det osynliga barnet ("Vårvisan"). 1962.
  9. ^ [a b c] Visor från Mumindalen, Bonniers bokförlag ISBN 9789148 521448
  10. ^ Fellman, Ida (2007-04-20). "Tove Jansson och de japanska muminanimationerna". YLE. Hämtad 2011-07-31.
  11. ^ The Moomin World and its creator Tove Jansson (1914-2001). eTwinning-projektet SnowSun. 2006-01-30. Arkiverad från originalet den 2009-10-26. Läst 2009-02-14.
  12. ^ "Mumin". Fazer (2011). Läst 2011-09-25.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Mumintrollen.