Tove Jansson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tove Jansson
Tove Jansson, 1967.
Tove Jansson, 1967.
Född 9 augusti 1914
Helsingfors, Storfurstendömet Finland, Tsarryssland
Död 27 juni 2001 (86 år)
Helsingfors, Finland
Yrke Författare, konstnär
Nationalitet Finland
Verksam 19451993
Framstående verk Mumintrollen
Namnteckning
ToveJanssonSignature.jpg

Tove Marika Jansson, född 9 augusti 1914 i Helsingfors, död 27 juni 2001 i Helsingfors, var en finlandssvensk författare, illustratör, konstnär och serieskapare. För sitt författarskap inom barnlitteraturen erhöll hon 1966 den prestigefyllda H.C. Andersen-medaljen.

Jansson växte upp i ett konstnärshem i Helsingfors; hon var dotter till skulptören Viktor Jansson och tecknaren Signe Hammarsten-Jansson.[1] Mellan åren 1930 till 1938 studerade hon konst i Helsingfors, Stockholm och Paris. 1943 höll hon sin första konstutställning och samtidigt skrev hon romaner, artiklar och illustrerade bokomslag. Hon fortsatte att arbeta som konstnär, vid sidan av sitt författarskap under resten av sitt liv.

Jansson är framför allt känd för sina böcker och tecknade serier om mumintrollen. Den första boken, Småtrollen och den stora översvämningen gavs ut 1945, men det var de två nästkommande böckerna, Kometen kommer och Trollkarlens hatt, publicerade 1946 respektive 1948, som gav henne berömmelse. Hennes första vuxenroman, Bildhuggarens dotter, utgavs 1968. Därefter skrev hon ytterligare sex romaner och fem novellsamlingar för vuxna. Utöver sina egna böcker har hon bland annat målat tavlor och även illustrerat J.R.R. Tolkiens Bilbo – En hobbits äventyr och Lewis Carrolls Alice i Underlandet. En känd sångtext finns också bland hennes alster, Höstvisa, som är tonsatt av Erna Tauro. Tove Janssons böcker har översatts till 45 språk.[2]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Tove Jansson växte upp som äldsta syskon av tre i ett konstnärshem i Helsingfors. Hennes mor, Signe Hammarsten-Jansson, var konstnär från Sverige och hennes far, Viktor Jansson, kallad Faffan, en finländsk skulptör. Hennes bror Lars Jansson blev också tecknare, medan hennes andra bror Per Olov Jansson blev fotograf. Under hennes uppväxt tillbringade familjen vintern i en ateljé och sommaren på Blidö i Stockholms skärgård. Blidö kom också att utgöra modellen för Mumindalen i Tove Janssons böcker om mumintrollen.

Tove Jansson 1923, fotograferad av sin far.

Som sextonåring reste Jansson till Sverige för att studera teckning vid Konstfack i Stockholm.

Bokdebut och resor[redigera | redigera wikitext]

Hon debuterade 1933 som författare, med Sara och Pelle och Neckens bläckfiskar (skriven under pseudonymen Vera Haij).[3] Efter studierna reste hon runt i Europa, bland annat till Tyskland, Italien och Paris, men hon återvände och slog sig ned i Helsingfors, där hon blev tecknare för den politiska skämttidningen Garm. I de karikatyrer hon publicerade i Garm, protesterade hon mot Hitler och Finlands samarbete med Nazityskland.

Mumintrollen[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Mumintrollen
Huvudartikel: Muminserien

Jansson skaffade sig efter kriget en ö – Klovharun, vid Pellinge i skärgården. På ön kom hon att tillbringa somrarna precis som hon tillbringade barndomens somrar på Blidö.

Den första boken om mumintrollen utkom 1945, genombrottet kom dock med den tredje boken Trollkarlens hatt 1948.[4]

Tove Jansson med muminfigurer, år 1956.

På 1950-talet började Tove Jansson, tillsammans med sin bror Lars, började teckna serier och ge ut böckerna om mumintrollen.

Janssons mest kända böcker, de om mumintrollen, målar upp en sagobetonad fantasivärld där figurerna inte är människor men kanske just därför så mycket mänskligare i sina ofta väldigt utpräglade personligheter. Ofta strävar de efter att finna en mening, kanske inte med livet men med tillvaron som den ser ut just för stunden. Andra återkommande teman är det konstnärliga skapandets vedermödor och de ständigt hotande katastroferna. Liknande teman går igen även i hennes vuxenlitteratur, skriven på 1970- och 80-talen. Finlands umbäranden under och efter andra världskriget ligger till grund för de ständigt annalkande katastroferna[5].

Huvudpersonen i muminberättelserna är oftast det nyfikna Mumintrollet självt. Bland figurerna finns bland andra den träiga Hemulen, den ångestfyllda Filifjonkan, den självupptagne Muminpappan, den kompromisslösa Lilla My, den rastlöse Snusmumriken och den räddhågsne Sniff.

Tuulikki Pietilä, Tove Jansson och Signe Hammarsten-Jansson, 1958.

Ofta hämtade Jansson inspiration till historierna och gestalterna från händelser och människor i sin egen närhet; Muminmamman har många drag gemensamma med hennes egen mor och Too-ticki är ett porträtt av livskamraten Tuulikki Pietilä. Huvudpersonerna i Sommarboken, en liten flicka och hennes farmor, är modellerade efter Janssons brorsdotter och mor. Handlingen är ofta förlagd till Helsingfors eller den finländska skärgården.

Övriga böcker och Pietilä[redigera | redigera wikitext]

1968 kom Bildhuggarens dotter, en självbiografi där Tove Jansson beskrev sin barndomsmiljö.

Från 1955 levde hon tillsammans med illustratören Tuulikki Pietilä.[6] Efter det att Tove Janssons mor avlidit 1970, gav sig Tove Jansson och Tuulikki Pietilä ut på en lång resa. Under den resan började Tove Jansson skriva för vuxna, i stället för barn.

Astrid Lindgren och Tove Jansson, i Stockholm 1958.

Utmärkelser och eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Tove Jansson anses ofta som en av 1900-talets största svenskspråkiga barnboksförfattare. Hon räknas också som en av de internationellt mest kända finländska konstnärerna.[7] 1978 utsågs hon till hedersdoktor vid Åbo Akademi, och 1995 fick hon professors namn. Juni 2014 – 100 års efter Tove Janssons födelse – gav finländska Myntverket ut ett nytt tvåeuros specialmynt med Tove Jansson-motiv. Myntverket har tidigare gett ut två jubileumsmynt i silver till Tove Janssons ära.[8]

Tove Jansson-priset[redigera | redigera wikitext]

2002 instiftades Tove Jansson-priset, som ungefär tredje år – till minne av Tove Jansson – skulle delas ut till en person som förtjänstfullt verkat för barn- och ungdomskultur i Finland.[9] Prissumman var 10 000 euro, och instiftare var Moomin Characters, Schildts förlag och Svenska Folkskolans Vänner. Priset hann dock bara delas ut två gånger, då det avskaffades i samband med 2012 års sammanslagning av Schildts och Söderströms förlag.[10]

Temapark och museum[redigera | redigera wikitext]

1993 öppnades temaparken Muminvärlden i Nådendal. I Tammerfors finns den permamenta konstutställningen "Mumindalen", bestående av över 2 000 konstverk som Tove Jansson donerade till Tammerfors Konstmuseum mellan 1986 och 1997.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Muminböckerna[redigera | redigera wikitext]

Bilderböcker[redigera | redigera wikitext]

Övriga böcker[redigera | redigera wikitext]

Som illustratör[redigera | redigera wikitext]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Tove Janssons grav på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.

Tove Jansson vann ett stort antal priser, medaljer och plaketter:

Rättighetsinnehavare[redigera | redigera wikitext]

Rättigheterna till Tove Janssons figurer förvaltas av bolaget Moomin Characters, som ägs av ättlingarna till Toves syskon Lars och Per Olov Jansson, samt Tuulikki Pietilä. [13]

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Tove Jansson". NE.se. Läst 16 juni 2014.
  2. ^ Hällsten, Annika: Boksuccé efterlyses. Hufvudstadsbladet 22.1.2014, s. 21.
  3. ^ Westin 2007, s 71.
  4. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord Tove Jansson)
  5. ^ Witt-Brattström, Ebba (2012):"Motståndets utopi". Nordicwimensliterature.net. Läst 1 juli 2014.
  6. ^ Westin, Boel (2007). Tove Jansson: ord, bild, liv. Stockholm: Bonniers [sidnummer behövs]
  7. ^ "Jubileumsåret". Tove100.se. Läst 16 juni 2014.
  8. ^ "Ett nytt två euros mynt med Tove Jansson-motiv ges ut i juni.". Yle.fi, 2014-05-16. Läst 16 juni 2014.
  9. ^ " Tove Jansson-pris instiftat". Svd.se, 2002-03-25. Läst 16 juni 2014.
  10. ^ [a b] "Tove Jansson -priset". Akateeminen.com. Läst 16 juni 2014.
  11. ^ " Tove Jansson-priset". Boksampo.fi. Läst 16 juni 2014.
  12. ^ Svenska barnboksinstitutet: Expressens Heffaklump
  13. ^ Mosse Wallén, Mumins nya mamma trollar fram miljarder, Dagens Industri (14 oktober 2005)

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • 1988 – Boel Westin, Familjen i dalen. Tove Janssons muminvärld, doktorsavhandling.
  • 1992 – Erik Kruskopf, Bildkonstnären Tove Jansson.
  • 1994 – Lena Kåreland & Barbro Werkmäster, Livsvandring i tre akter: en analys av Tove Janssons bilderböcker Hur gick det sen?, Vem ska trösta Knyttet? och Den farliga resan.
  • 2000 – Juhani Tolvanen, Vid min svans! Tove och Lars Janssons tecknade muminserie, Esbo, Schildt, översatt av Dan Kronqvist. [ISBN 951-50-1160-4].
  • 2006 – Agneta Rehal-Johansson, Den lömska barnboksförfattaren. Tove Jansson och muminverkets metamorfoser, doktorsavhandling.
  • 2007 – Boel Westin, Tove Jansson: ord, bild, liv, Schildts
  • 2014 - Tuula Karjalainen, Tove Jansson. Älska och arbeta, Norstedts (Tove Jansson. Tee työtä ja rakasta, 2013)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]