Tove Jansson
| Tove Jansson | |
Tove Jansson med Muminfigurer, 1956.
|
|
| Född | 9 augusti 1914 Helsingfors, Storfurstendömet Finland, Tsarryssland |
|---|---|
| Död | 27 juni 2001 (86 år) Helsingfors, Finland |
| Yrke | Författare, konstnär |
| Nationalitet | Finland |
| Verksam | 1945–1993 |
| Framstående verk | Mumintrollen |
Tove Marika Jansson, född 9 augusti 1914 i Helsingfors, död 27 juni 2001 i Helsingfors, var en finländsk författare och konstnär. Hon var dotter till tecknaren Signe Hammarsten-Jansson och hennes make skulptören Viktor Jansson.
Jansson är framför allt känd för sina böcker och tecknade serier om mumintrollen. Utöver sina egna böcker har hon bland annat målat tavlor och även illustrerat J.R.R. Tolkiens Bilbo – En hobbits äventyr och Lewis Carrolls Alice i Underlandet. En känd sångtext finns också bland hennes alster, Höstvisa, som är tonsatt av Erna Tauro.
Innehåll |
[redigera] Uppväxt och liv
Tove Jansson växte upp i ett konstnärshem. Hennes mor, Signe Hammarsten-Jansson, var en svensk konstnär och hennes far, Viktor Jansson, en finländsk skulptör. Hennes bror Lars Jansson blev också tecknare medan hennes andra bror Per Olov Jansson blev fotograf. Under hennes uppväxt tillbringade familjen vintern i en ateljé och sommaren på Blidö i Stockholms skärgård. Blidö kom också att utgöra modellen för Mumindalen i Tove Janssons böcker om mumintrollen.
Som sextonåring reste Jansson till Ryssland för att studera teckning vid Konstfack i Moskva. Efter studierna reste hon runt i Europa, bland annat till Tyskland, Italien och Paris, men hon återvände och slog sig ned i Helsingfors där hon blev tecknare för den politiska skämttidningen Garm. I de karikatyrer hon publicerade i Garm, protesterade hon mot Hitler och Finlands samarbete med Nazityskland.
Tillsammans med sin bror Lars Jansson, började hon teckna serier och ge ut böckerna om mumintrollen. De skaffade sig också en ö, Klovharun, vid Pellinge i skärgården, där hon kom att tillbringa somrarna precis som hon tillbringade barndomens somrar på Blidö.
Från 1955 levde hon tillsammans med illustratören och professorn Tuulikki Pietilä.[1] När Tove Janssons mor dog 1970 bestämde sig hon och Pietilä, för att ge sig ut på en lång resa. Under den resan började Tove Jansson övergå till att skriva för vuxna, i stället för att som tidigare bara rikta sig till barn.
Janssons mest kända böcker, de om mumintrollen, målar upp en sagobetonad fantasivärld där figurerna inte är människor men kanske just därför så mycket mänskligare i sina ofta väldigt utpräglade personligheter. Ofta strävar de efter att finna en mening, kanske inte med livet men med tillvaron som den ser ut just för stunden. Andra återkommande teman är det konstnärliga skapandets vedermödor och de ständigt hotande katastroferna. Liknande teman går igen även i hennes vuxenlitteratur, skriven på 1970- och 80-talen. Finlands umbäranden under och efter andra världskriget ligger till grund för de ständigt annalkande katastroferna[källa behövs].
Huvudpersonen i muminberättelserna är oftast det nyfikna Mumintrollet självt. Bland figurerna finns bland andra den träiga Hemulen, den ångestfyllda Filifjonkan, den självupptagne Muminpappan, den kompromisslösa Lilla My, den rastlöse Snusmumriken och den räddhågsne Sniff.
Ofta hämtade Jansson inspiration till historierna och gestalterna från händelser och människor i sin egen närhet: Muminmamman har många drag gemensamma med hennes egen mor och Too-ticki är ett porträtt av livskamraten Tuulikki Pietilä. Huvudpersonerna i Sommarboken, en liten flicka och hennes farmor, är modellerade efter Janssons brorsdotter och mor. Handlingen är ofta förlagd till Helsingfors eller den finländska skärgården.
[redigera] Bibliografi
[redigera] Muminböckerna
- 1945 - Småtrollen och den stora översvämningen (första nyutgåva 1991)
- 1946 - Kometjakten (bearbetad utgåva utkom 1968 under namnet Kometen kommer)
- 1948 - Trollkarlens hatt
- 1950 - Muminpappans bravader (bearbetad utgåva utkom 1968 under namnet Muminpappans memoarer)
- 1954 - Farlig midsommar
- 1957 - Trollvinter
- 1962 - Det osynliga barnet (novellsamling)
- 1965 - Pappan och havet
- 1970 - Sent i november
[redigera] Bilderböcker
- 1952 - Hur gick det sen? Boken om Mymlan, Mumintrollet och Lilla My
- 1960 - Vem ska trösta knyttet?
- 1969 - Mumintrollen (tillsammans med Lars Jansson, bilder från Sveriges Radio)
- 1977 - Den farliga resan
- 1980 - Skurken i muminhuset (bilder (fotografier) av brodern Per Olov Jansson)
- 1993 - Visor från Mumindalen (tillsammans med brodern Lars Jansson och Erna Tauro)
[redigera] Övriga böcker
- 1933 - Sara och Pelle och neckens bläckfiskar (under pseudonymen Vera Haij)
- 1968 - Bildhuggarens dotter (självbiografisk berättelse)
- 1971 - Lyssnerskan (novellsamling)
- 1972 - Sommarboken
- 1974 - Solstaden
- 1978 - Dockskåpet och andra berättelser (novellsamling)
- 1982 - Den ärliga bedragaren
- 1984 - Stenåkern
- 1987 - Resa med lätt bagage (novellsamling)
- 1989 - Rent spel
- 1990 - Brev från Klara
- 1993 - Anteckningar från en ö (självbiografisk; illustrerad av Tuulikki Pietilä)
- 1998 - Meddelande. Noveller i urval 1971–1997 (novellsamling)
[redigera] Muminserierna
Mumintrollen har varit huvudfigurer i sin egen serie av dagsstrippar i pressen, som tecknades först av Tove och senare av hennes bror Lars Jansson. Stripparna har också samlats i ett stort antal mu (2011) nyutgivna album.
[redigera] Rättighetsinnehavare
Rättigheterna till Tove Janssons figurer förvaltas av bolaget Moomin Characters, som ägs av ättlingarna till Toves syskon Lars och Per Olov Jansson, samt Tuulikki Pietilä. [2]
[redigera] Priser och utmärkelser
Tove Jansson-priset ges sedan 2002 var tredje år till minne av Tove Jansson åt en person som förtjänstfullt verkat för barn och ungdomskultur i Finland. Men hon har också själv vunnit ett stort antal priser, medaljer och plaketter:
- Svenska Dagbladets litteraturpris 1952
- Nils Holgersson-plaketten 1953 (för Hur gick det sen?)
- Elsa Beskow-plaketten 1958 (för Trollvinter)
- H.C. Andersen-medaljen 1966 (för sina bidrag till barn- och ungdomslitteraturen)
- Expressens Heffaklump 1970
- Tollanderska priset 1971
- Svenska Akademiens Finlandspris 1972
- Pro Finlandia-medaljen 1976
- Litteraturfrämjandets stora pris 1977
- Topeliuspriset 1978
- Helsingfors-priset 1980
- Finska statens litteraturpris 1963, 1971 och 1982
- Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris 1992
- Svenska Akademiens stora pris 1994.
Övriga utmärkelser:
- Hedersdoktor vid Åbo akademi (1978)
- Professors namn (1995).
[redigera] Referenser
- ^ Boel Westin, Tove Jansson: ord, bild, liv, Bonniers, Stockholm (2007)
- ^ Mosse Wallén, Mumins nya mamma trollar fram miljarder, Dagens Industri (14 oktober 2005)
[redigera] Litteratur
- Lena Kåreland & Barbro Werkmäster, Livsvandring i tre akter: en analys av Tove Janssons bilderböcker Hur gick det sen?, Vem ska trösta Knyttet? och Den farliga resan (1994)
- Erik Kruskopf, Bildkonstnären Tove Jansson (1992)
- Agneta Rehal-Johansson, Den lömska barnboksförfattaren. Tove Jansson och muminverkets metamorfoser, doktorsavhandling (2006)
- Boel Westin, Tove Jansson: ord, bild, liv (2007)
- Boel Westin, Familjen i dalen. Tove Janssons muminvärld, doktorsavhandling (1988)
[redigera] Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Tove Jansson.
- Tove Jansson at moomin.com
- svenska.yle.fi/arkivet: Radio- och tvmaterial om Tove Jansson
- Svenska YLE/Arkivet: Animerade videoklipp med mumin
- Tove Jansson, bibliografi från Schildts
- tovejansson.se, om Tove Janssons liv och författarskap.
- Tove Jansson i Libris
- Artiklar som behöver enstaka källor 2009-10
- Finlandssvenskar
- Svenskspråkiga författare
- Finlandssvenska författare
- Finländska författare
- Finländska målare
- Finländska illustratörer
- Finländska serieskapare
- Finländska professorer
- Författare av barn- och ungdomslitteratur
- Hedersdoktorer vid Åbo akademi
- Födda 1914
- Avlidna 2001
- Kvinnor
- Personer från Helsingfors