Lokativ

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Lokativ är ett kasus som i sig uttrycker läge eller som förekommer tillsammans med lägesprepositioner. Detta är något som varierar mellan olika språk. Kasuset förekommer bland annat i de baltiska språken lettiska och litauiska. Ett exempel hämtat från lettiskan är Es esmu Rigā, "jag befinner mig i Riga"). Läget beskrivs på svenska med prepositionen i medan det på lettiska kommer till uttryck genom ett långt tryck på andra stavelsen i ordet Rigā. För nominativformen Rīga ligger däremot trycket på första stavelsen.

I till exempel kroatiskan, bosniskan och serbiskan används lokativ så att maskulinum singularis får ändelsen -u, medan femininum singularis byter ändelsen -a till -i och neutrum singular byter ändelsen -o (som är vanligast) till -u. Undantag görs dock för de flesta landsbeteckningarna i kroatiskan eftersom de ursprungligen var adjektiv och fortfarande böjs som adjektiv trots att de idag är substantiv. Följande exempel visar användningen av lokativ i kroatiskan: Ja sam bio u Švedskoj (jag har varit i Sverige). Živit ću u Stockholmu i Kiruni (jag ska bo i Stockholm och Kiruna).

En gång i tiden hade även germanska språk lokativ, men det gick där tidigt upp i dativen. Spår av detta finns dock fortfarande spår kvar i modern svenska, men bara i stelnade uttryck och ord med gamla dativformer på ändelsen -e, som "gå man ur huse", "se i syne" eller "åtminstone", eller på ändelsen -o, som i "famla i blindo", "vara av godo/ondo" eller "ånyo". Både -e och -o var nämligen ursprungligen lokativändelser.

Se även inessiv.

Lokativändelser i olika språk[redigera | redigera wikitext]

Kontrollera att de länkade artiklarna har denna mall.