M/S Estonia

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 59°23′N 21°42′Ö / 59.383°N 21.700°Ö / 59.383; 21.700

För förlisningen, se Estoniakatastrofen.
Flag of Estonia.svg M/S Estonia
Estonia ferry.jpg
Allmänt
Tidigare namn 1980–1990: MS Viking Sally
1990–1991: MS Silja Star
1991–1993: MS Wasa King
1993–1994: MS Estonia
Typ Bil- och passagerarfartyg av Ro-pax-typ
Systerfartyg M/S Diana II
Fartygsnummer Varvsnummer: 590
Anropssignal IMO: 7921033
Ägare 1980–1988: Rederi Ab Sally
1988–1992: Effoa
1992–1993: Effdo 3 Oy
1993–1994: Estline Marine Co Ltd
Operatör 1980–1987: Rederi Ab Sally (Viking Line-trafik)
1987–1990: Rederi AB Slite (Viking Line-trafik)
1990–1991: Silja Line
1991–1993: Wasa Line
1993–1994: EstLine
Registreringshamn 1980–1991: Mariehamn
1991–1993: Vasa
1993–1994: Tallinn
Fartområde Östersjön
Historik
Beställd 11 september 1979
Byggnadsvarv Jos L Meyer Werft, Papenburg, Tyskland
Kölsträckt 18 oktober 1979
Sjösatt 26 april 1980
I tjänst 29 juni 1980
Öde Sjönk den 28 september 1994
Tekniska data
Längd 157,02 m
Bredd 24,21 m
Djupgående 5,60 m
Deplacement 15 598 ton
Bruttodräktighet 15 598 registerton
Nettodräktighet 8 372 registerton
Dödvikt 2 800 ton
Maskin 4 × MAN 8L 40/45-dieslar
17 652 kW (24 000 hk)
Fart 21 knop
Besättning 169[1]
  • Däck 7: 79 hytter - 131 sängar
  • Däck 8: 18 hytter - 38 sängar
Passagerare 1256[1]
  • Däck 1: 124 hytter - 358 sängar
  • Däck 4: 179 hytter - 404 sängar
  • Däck 5: 102 hytter - 212 sängar och sittsalong för 70 passagerare.
  • Däck 6: 103 hytter - 212 sängar
Hytter 605 som tillsammans innehåller 1355 bäddar.[1]

M/S Estonia, tidigare känd som M/S Viking Sally (1980–1990), M/S Silja Star (1990–1991) och M/S Wasa King (1991–1993), var en kombinerad bil- och passagerarfärja som trafikerade rutterna mellan Stockholm och Åbo, Umeå och Vasa, Sundsvall och Vasa samt Tallinn och Stockholm. Hon förliste i Östersjön den 28 september 1994 under hårt väder. Med 852 dödsoffer var hennes undergång en av världens värsta fartygskatastrofer efter andra världskriget.[2][3]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Fartyget byggdes 1979–80 på det tyska skeppsvarvet Meyer Werft i Papenburg för Rederi Ab Sally, en av delägarna i Viking Line, och fick namnet M/S Viking Sally. Efter sjösättningen trafikerade hon sträckan Stockholm–Mariehamn–Åbo för Viking Line och var det näst största fartyget på Östersjön.

Den 6 november 1988 gick Viking Sally på grund efter en nödväjning men utan att personskador uppstod.[4]

1990 övergick fartyget till Silja Line och trafikerade motsvarande linje under namnet M/S Silja Star. Åren 1991–1992 ägdes fartyget av Wasa Line, hette M/S Wasa King och trafikerade Umeå–Vasa respektive Sundsvall–Vasa.

I januari 1993 såldes fartyget till svenska Nordström & Thulin, delägare i rederiet Estline tillsammans med estniska statens Estonian Shipping Company, och registrerades både av Estline och cypriotiska Estline Marine Co Ltd i Nicosia på grund av krav från långivaren, Europeiska utvecklingsbanken.[5] Hon fick nu namnet M/S Estonia och sattes in på rutten Stockholm–Tallinn. Hon gick på rutten till september 1994, då hon förliste i Estoniakatastrofen.

Konstruktion, underhåll och utredning[redigera | redigera wikitext]

Viking Sally och systerfartyget Diana II byggdes för trafik i kustnära vatten på rutten Stockholm–Mariehamn–Åbo. Därför installerades aldrig vissa säkerhetsdetaljer som annars skulle finnas på roro-färjor, såsom extra vattentäta skott bakom bogrampen och förstärkta låsanordningar.[källa behövs] Specifikationen glömdes senare bort när färjorna bytte ägare och började gå i mera öppet hav;[källa behövs] 1993 var Diana II nära att förlisa söder om Trelleborg, då bogvisiret höll på att slitas upp i ett oväder.

Estonia var en omtyckt[enligt vem?] färja hos sina ägarrederier och var aldrig fram tills sin förlisning inte inblandad i några större incidenter.[källa behövs] Under tiden som Wasa King gick hon på öppet hav mellan Umeå respektive Sundsvall och Vasa, men våghöjden i Bottniska viken är betydligt lägre[6] än i egentliga Östersjön där vågorna kan bli upp till 4-5 meter höga under stormiga nätter.

Förlisning[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Estoniakatastrofen

Den 28 september 1994 klockan 01.48 EET sjönk Estonia i hårt väder under en färd från Tallinn mot Stockholm. Fler människor omkom än vid någon annan fartygsolycka i fredstid i Norden – 852 personer. Fartygets bogvisir bröts loss i de fyra meter höga vågorna,[7] och vatten strömmade in på bildäck. Fartyget fick en kraftig slagsida som snabbt förvärrades, vilket gjorde det svårt att ta sig ut. Mindre än en timme efter det första tecknet på att någonting var fel hade fartyget sjunkit.

Andra fartyg befann sig i närheten och nådde relativt snabbt fram till olycksplatsen, men hade inga effektiva metoder för att rädda människorna i vattnet: liv- och räddningsbåtarna kunde inte sjösättas i den hårda sjögången. Endast 34 personer räddades direkt från fartygen och ytterligare 104 personer med hjälp av helikoptrar.

Trots haveriutredningen har konspirationsteorier flödat rörande haveriorsaken. Bland annat har det spekulerats om en eventuell politisk inblandning i och med att Estonia påstods ha fungerat som ett transportfordon för uran mellan Sverige och forna sovjetstater. Detta ska ha enligt konspirationerna ha fått Ryssland att sänka båten med en bomb för att stoppa transporten. Dena teori och andra konspirationer har dock avfärdats av ett flertal expertutredningar.[8]

Den officiella haverirapporten fastslog att det stormiga vädret under olycksnatten i kombination med att fartyget inte var sjödugligt för regelbunden trafik på öppet hav i Östersjön gjorde att bogvisiret kollapsade och bröts sönder en bit in på resan. Därmed ska bildäcket ha blivit helt blottat för öppet hav vilket gjorde att fartyget snart helt fylldes med vatten och därmed sjönk mycket snabbt. Senare inspektioner av det bärgade bogvisiret har gett den officiella rapporten stöd.[9]

Olyckan ledde till en mängd skärpta regler vad gäller passagerarlistor, nödutgångar, räddningsutrustning och begränsning av fria ytor på till exempel bildäck. Dessutom installerades ett extra vattentätt skott på samtliga ro-ro-färjor som skulle hålla fören vattentät även om bogvisiret skulle skadas.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] HSVA: Simulation of the Sinking Sequence of the MV Estonia, MV Estonia Workshop 23 maj 2008 Länkad 2012-09-28
  2. ^ Soomer, H.; Ranta, H.; Penttilä, A. (2001). ”Identification of victims from the M/S Estonia”. International Journal of Legal Medicine "114" (4–5): ss. 259–262. doi:10.1007/s004140000180. 
  3. ^ Boesten, E. (2006): The M/S Estonia Disaster and the Treatment of Human Remains. In: Bierens, J.J.L.M. (ed.): Handbook on Drowning: 650–652. ISBN 978-3-540-43973-8.
  4. ^ Svenska Yle 2008-10-09: Olyckor på Viking Sally Länkad 2012-09-28
  5. ^ vasabåtarna.se: M/s Wasa King Länkad 2012-09-28
  6. ^ Vågrekorden på Östersjön (engelska)
  7. ^ Haverikommissionens slutrapport om Estonia-olyckan, avsnitt 5.4.2 Vågor, tabell 5.4, s. 57, samt avsnitt 13.1 Väderförhållanden s. 171
  8. ^ [http://www.krisinformation.se/web/Upload/Krisinformation.se/Handelser/estoniakatastrofen/JAIC-haverirapport.pdf ”Ro-ro passagerarfärjan MS ESTONIAs”]. http://www.krisinformation.se/web/Upload/Krisinformation.se/Handelser/estoniakatastrofen/JAIC-haverirapport.pdf. Läst 2014-10-10. 
  9. ^ ”estoniasamlingen”. http://www.estoniasamlingen.se/content.aspx?idx=6&sub=0&ex=n. Läst 2014-10-10. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]