Mellanhästskonäsa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mellanhästskonäsa
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Fladdermöss
Chiroptera
Familj Hästskonäsor
Rhinolophidae
Släkte Rhinolophus
Art Mellanhästskonäsa
R. euryale
Vetenskapligt namn
§ Rhinolophus euryale
Auktor Blasius, 1853[2]
Synonymer
Hitta fler artiklar om djur med

Mellanhästskonäsa (Rhinolophus euryale) är en fladdermusart i familjen Hästskonäsor.[3]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Mellanhästskonäsan har en kroppslängd mellan 4,5 och 6 cm och vikt upp till 18 g.[4][3]

Näsbihang[redigera | redigera wikitext]

Som alla hästskonäsor har den hudutskott kring näsöppningarna. Det mellersta av dessa utskott, sadeln, har ett karakteristiskt utseende som är till hjälp vid bestämningen: Den nedre delen har parallella sidor sedda framifrån, och med en smal spets, uppåt/utåtsträckt sedd från sidan.[4]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Mellanhästskonäsan börjar jaga strax efter solnedgången. Flykten är snabb och med tvära svängar. Födan består av olika insekter,[3] bland annat nattflygande fjärilar.[1] Den är mycket social, och kan sommartid bilda stora, könsblandade kolonier på upp till 1 000 djur.[4]

Arten uppehåller sig i lövskog och beväxta våtmarker, sällsynt buskvegetation. Den undviker barrskog. Grottor och gruvor används både för dagviste och vintersömn.[1] Vintersömnen är lätt, och tillbringas individuellt eller i mindre grupper.[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten finns i Nordafrika och norra Medelhavsområdet med undantag av Sydspanien. Den finns också i Mindre Asien och Mellanöstern.[4]

Status[redigera | redigera wikitext]

Mellanhästskonäsan är globalt missgynnad ("NT").[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Rhinolophus euryale på IUCN:s rödlista, auktor: Hutson, A. M. et. al. (2008), hämtat 2009-06-09.
  2. ^ [a b] ”Mammal Species of the World - Browse: euryale”. Bucknell.edu. http://www.bucknell.edu/msw3/browse.asp?s=y&id=13800525. Läst 12 mars 2011. 
  3. ^ [a b c d] Curry-Lindahl, Kai (1982) [1975]. Däggdjur i färg. Stockholm: Almqvist & Wiksell. sid. 132. ISBN 91-20-06724-0 
  4. ^ [a b c d] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 43. ISBN 91-46-16576-2