Mellersta underhållsregementet

Från Wikipedia
Version från den 22 maj 2017 kl. 03.10 av InternetArchiveBot (Diskussion | Bidrag) (Räddar 1 källor och märker 0 som döda. #IABot (v1.3.2))
Mellersta Underhållsregementet
(Uhreg M)
Vapen för Mellersta underhållsregementet tolkat efter dess blasonering.
Information
Datum1994–2001
LandSverige Sverige
LojalitetFörsvarsmakten
FörsvarsgrenFörsvarsmaktsgemensamt
Del avMellersta militärområdet
StorlekRegemente
HögkvarterSträngnäs garnison
FörläggningsortFlertal orter i Svealand

Mellersta Underhållsregementet (Uhreg M) var ett svenskt underhållsförband inom Försvarsmakten som verkade mellan åren 1994 och 2001. Förbandets stab var förlagd inom Strängnäs garnison i Strängnäs i Södermanland.

Historik

Mellersta Underhållsregementet bildades 1 juli 1994 efter en sammanslagning av Mellersta materielförvaltningen (MFM) och Mellersta verkstadsförvaltningen (VFM M). Vilka i sin tur bildats 1991 genom sammanslagning av Bergslagens- och Östra materielförvaltningen och Bergslagens- och Östra verkstadsförvaltningen.

Uhreg M var ett kaderorganiserat krigsförband underställt militärbefälhavaren (MB M) för Mellersta militärområdet (Milo M). Regementet tillhörde Försvarsmaktens förbandstyp "Operativa lednings- och underhållsförband".

Underhållstjänsten inom försvarsmakten utgjordes tidigare till största delen av Norra Underhållsregementet, Mellersta Underhållsregementet och Södra Underhållsregementet samt av Underhållsgrupp Gotland. Uhreg M lämnade stöd till armé-, marin- och flygstridkrafter avseende teknisk tjänst samt utförde kontroll avseende teknisk säkerhet beträffande ammunition och drivmedel vid förband inom Mellersta militärområdet och senare Mellersta militärdistriktet. Samtliga Underhållsregementen avvecklades 31 december 2001 och ersattes av Försvarsmaktens logistik.

Historiska förband

Mellersta Underhållsregementet består av flera olika förband som tillhört de två militärområdena Bergslagens militärområde (Milo B) och Östra militärområdet (Milo Ö), och vilka som sammanfördes i samband med sammanslagningen av de båda militärområdena år 1991.[1]

Intendenturförvaltningar

Den 1 oktober 1966 organiserades Intendenturförvaltningar inom respektive militärområde. Dess uppgifter var bland annat förrådshållning av intendenturförnödenheter (till exempel kläder, mat, sjukvårdsutrustning) inom militärområdet. 1976 slogs Intendenturförvaltningarna samman med tygförvaltningarna i respektive militärområde och bildade materielförvaltningar.

Beteckning Namn Garnison Aktiv Kommentar
IFB Bergslagens militärområdes intendenturförvaltning Kristinehamns garnison 1966–1976 Uppgick 1976 i MFB
IFÖ Östra militärområdets intendenturförvaltning Enköpings garnison 1966–1976 Uppgick 1976 i MFÖ

Tygförvaltningar

Den 1 oktober 1966 organiserades Tygförvaltningar inom respektive militärområde. Dess uppgifter var bland annat förrådshållning av tygförnödenheter (till exempel vapen och ammunition) inom militärområdet. 1976 slogs Tygförvaltningar samman med Intendenturförvaltningar i respektive militärområde och bildade materielförvaltningar.

Beteckning Namn Garnison Aktiv Kommentar
TFB Bergslagens militärområdes tygförvaltning Kristinehamns garnison 1966–1976 Uppgick 1976 i MFB
TFÖ Östra militärområdets tygförvaltning Enköpings garnison 1966–1976 Uppgick 1976 i MFÖ

Materielförvaltningar

Materielförvaltningar bildades 1976 genom en sammanslagning av Intendenturförvaltningarna och Tygförvaltningarna inom respektive militärområde. Dess uppgift var att förrådshålla inom militärområdet försvarsspecifika förnödenheter.

Beteckning Namn Garnison Aktiv Kommentar
MFB Bergslagens militärområdes materielförvaltning Kristinehamns garnison 1976–1991 Uppgick 1991 i Milo M
MFÖ Östra militärområdets materielförvaltning Enköpings garnison 1976–1991 Uppgick 1991 i Milo M
MFM Mellersta militärområdets materielförvaltning Strängnäs garnison 1991–1994 Bildades 1991 av MFB och MFÖ

Verkstadsförvaltningar

Den 1 oktober 1966 organiserades Verkstadsförvaltningar inom respektive militärområde. Dess uppgifter övertog man ifrån regementena och bestod i service och reparationer av tygmateriel inom militärområdet. Verkstadsförvaltningar var under åren 1966‑1976 benämnda som Tygverkstadsförvaltningen.

Beteckning Namn Garnison Aktiv Kommentar
VFB Bergslagens militärområdes verkstadsförvaltning Kristinehamns garnison 1966–1991 Uppgick 1991 i Milo M
VFÖ Östra militärområdets verkstadsförvaltning Enköpings garnison 1966–1991 Uppgick 1991 i Milo M
VFM Mellersta militärområdets verkstadsförvaltning Strängnäs garnison 1991–1994 Bildades 1991 av VFB och VFÖ

Verksamhet

Förnödenhetsförsörjningen inom underhållstjänsten som genomfördes av miloförråden syftade till att täcka fastställda behov, reglera omhändertagande av förnödenheter samt bestämma avgången av förnödenheter. Den tekniska tjänsten inom underhållstjänsten genomfördes av miloverkstäder och markteleverkstäder som understödde krigsförbandens förmåga att lösa ställda uppgifter vad gällde materialunderhåll och tekniskt systemstöd.

Underhållsregementena var kaderorganiserade, det vill säga fredsanställd personal utgjorde stomme för krigsförbanden, underhållsgrupp och markteleunderhållsbataljon. Verksamheterna leddes av respektive regementchef och regementetsstab vilken också direkt ledde markteleunderhållsbataljoner. Respektive Underhållsgrupp leddes av en underhållsgruppchef och stab bestod av följande enheter:

  • Miloreparationskompanier
  • Miloverkstadskompanier
  • Miloförrådskompanier
  • Miloförsörjningskompanier.
  • Transportkompanier

MV 103C Deminer

MV 103C Deminer har sitt ursprung ur ett projekt från början av 1990-talet, som Sida satsade 10,9 miljoner kr i ett minröjningsprojekt. Där FMV fick i uppdrag att utveckla en mekanisk minröjare. FMV valde mellan två alternativ, en av Mellersta underhållsregementet modifierad Stridsvagn 103, och en av Bofors modifierad tysk Leopardstridsvagn. Då Stridsvagn 103 började tas ur tjänst från 1994 och var helt utfasad år 1997, fanns det en gott om chassin att användas. Vilket föranledde till att Mellersta underhållsregementet fick kontraktet till att utveckla en minröjningsvagn baserad på Stridsvagn 103. MV 103C Deminer kom dock aldrig att komma vidare från prototyp stadiet till serietillverkning. Detta då den inte klarade kravspecifikation. Utan projektet skrotades helt i början av år 1997.Vagnen stod efter det i Strängnäs fram till att garnisonen avvecklades år 2005. MV 103C Deminer ingår sedan ett par år tillbaka i Miliseums fordonssamling.[2][3]

Referenser

Noter