Mindre barkplattbagge
| Mindre barkplattbagge Status i världen: Sårbar[1] Status i Sverige: Sårbar[2] Status i Finland: Nära hotad[3] | |
_-_Oo_821197_(cropped).jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Skalbaggar Coleoptera |
| Familj | Barkplattbaggar Pythidae |
| Släkte | Pytho |
| Art | Mindre barkplattbagge P. abieticola |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pytho abieticola | |
| Auktor | Sahlberg, 1875 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Mindre barkplattbagge (Pytho abieticola) är en art i insektsordningen skalbaggar som tillhör familjen barkplattbaggar och släktet Pytho.
Den är en av de tre arter av barkplattbaggar som förekommer i Sverige, och är rödlistad som sårbar.[1]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Mindre barkplattbaggen är en platt, blanksvart skalbagge, ungefär 10 millimeter lång. Den har rödbruna ben och hos honan är även bakkroppens undersida röd eller rödgul.[4]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Mindre barkplattbaggen har sin utbredning från Dalarna till Torne lappmark. Sammanlagt är den känd från ett femtiotal lokaler. Mer än hälften hittades under 1980-talet. Flertalet fyndplatser är f.d. domänreservat i Norrlands inland eller fjällnära granskog. Arten är inte helt reservatsbunden, men de livskraftigaste populationerna har påträffats inom reservat som är rika på granlågor. Efter de senaste fynden ligger mer än tio av de kända svenska lokalerna utanför reservatsområden. De utgörs i regel av svåravverkade skogspartier som raviner längs Norrlandsälvarna, naturskogsholmar i myrmarksområden och gransumpskogar.
Antalet lokalområden i landet skattades 2010 till 60 stycken, medan förekomstarean skattades till ungefär 240 km².[4]
Lokaler i övriga Norden: Lierne i Norge och minst fem lokaler i Finland. Världsutbredningen sträcker sig från Nord- och Centraleuropa (Österrike, Polen och Tjeckien) österut till östra Ryssland. [5][4]
Reproduktion[redigera | redigera wikitext]
Larverna utvecklas i granlågor under tunn bark (1–6 mm), ofta i lågans topparti.[6] Angrepp av åttatandad barkborre (Ips typographus) kan skapa lämpligt substrat för barkplattbaggen. Arten är nämligen främst en sekundär kambiekonsument, dvs. banas väg för av primära konsumenter som lämnar gångar i en död eller döende gran.[4]
Hot[redigera | redigera wikitext]
Mindre barkplattbagge hotas av rationellt skogsbruk, då det ofta medför minskad tillgång på granlågor, ändrade trädslag i skogen och en snabbare omloppstid.[7][8]
Skyddsåtgärder[redigera | redigera wikitext]
Områden med riklig förekomst av granlågor bör undantas från skogsbruk. I de fall detta inte är möjligt bör granlågorna omfattas av en utökad naturvårdshänsyn.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- From, J. 1995. Art- och biotopbevarande i skogen. Skalbaggar I: Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län.
- Pettersson, R. 1984. I Norrland av storskogsbruket missgynnade och hotade trädskalbaggar. Natur i Norr 3(1):
- Pollock, D. A. 1991. Natural history, classification, reconstructed phylogeny and geographic history of Pytho
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (8 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/details/species/id/6929887. Läst 2 juni 2015.
- ^ ”Rödlistning 2020 av mindre barkplattbagge”. Artfakta. SLU Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/Pytho-abieticola-101691. Läst 19 mars 2022.
- ^ Jyrki Muona, Jaakko Mattila (2019). ”Finsk rödlistning av Pytho abieticola” (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.194662. Läst 22 mars 2022.
- ^ [a b c d] Roger Pettersson och Bengt Ehnström (2006). ”Faktablad ur SLUs Artdatabank om P. abieticola”. SLU – Sveriges LantbruksUniversitet. http://artfakta.artdatabanken.se/taxon/101691. Läst 2 juni 2015.
- ^ ”Pytho abieticola Sahlberg, 1875” (på engelska). GBIF.org. Global Biodiversity Information Facility. http://www.gbif.org/species/1045040. Läst 2 juni 2015.
- ^ Christer Reiråskag (2006). ”Spennende billefunn i Sor-Trondelag” (på norska). Insekt-Nytt (Norsk entomologisk forening) 31 (3): sid. 27. Läst 2 juni 2015.
- ^ Skogar 9010-91F0. Naturvårdsverket. 2011. https://www.naturvardsverket.se/upload/stod-i-miljoarbetet/vagledning/natura-2000/naturtyper/skog/skogstolkningar_2011.pdf. Läst 2 juni 2015
- ^ Jodie N. Painter, Juha Siitonen, Ilkka Hanski (23 mars 2007). ”Phylogeographical patterns and genetic diversity in three species of Eurasian boreal forest beetles” (på engelska). Biological Journal of the Linnean Society (The Linnean Society of London) 91: sid. 267–279. Läst 2 juni 2015.