Granbarkborre

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Granbarkborre
Larv, puppa och vuxen individ av granbarkborre
Larv, puppa och vuxen individ av granbarkborre
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Leddjur
Arthropoda
Klass Insekter
Insecta
Ordning Skalbaggar
Coleoptera
Underordning Allätarbaggar
Polyphaga
Familj Barkborrar
Scolytidae
Släkte Ips
Art Granbarkborre
I. typographus
Vetenskapligt namn
§ Ips typographus
Auktor Linnaeus, 1758
Hitta fler artiklar om djur med

Granbarkborre (Ips typographus), är en art i insektsordningen skalbaggar som tillhör familjen barkborrar. Den kallas ibland även för åttatandad barkborre.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Granbarkborren har en kroppslängd på 4,5 till 5,5 millimeter. Färgen är mörkbrun. På varje täckvinges bakre del finns en urgröpning som kantas av fyra så kallade "tänder".

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

I Sverige finns granbarkborren i så gott som hela landet.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Förökningen sker genom att hanen gräver sig genom barken på en gran och gör en så kallad yngelkammare under barken, där parningen sker. Honan gräver sedan en eller flera gångar ut från yngelkammaren. Där lägger hon sina ägg och efter kläckningen gör larverna egna gångar vinkelrätt mot den ursprungliga gången. På detta sätt uppstår det för arten karakteristiska gnagmönstret på träet direkt under barken.Från yngelkammaren och utåt,kan man tydligt se hur varje larvgång blir större ju längre ut man kommer. Detta beror på att larven växer och utvecklas till flygfärdig insekt. Varje larvgång avslutas följaktligen sedan med ett utflygshål.

Förhållande till människor[redigera | redigera wikitext]

Granbarkborren kan uppträda som en svår skadeinsekt på gran. Den angriper främst försvagade granar, men även obarkat timmer kan bli angripet. Det är därför viktigt att obarkat virke inte får ligga kvar i skogen alltför länge. I synnerhet i samband med stormfällning av granskog kan massförökning ske och då finns risk för att även friska träd angrips. Timmer och massaved får nedsatt kvalitet, eftersom granbarkborren för med sig blånadssvampar som missfärgar splintveden. I den svenska skogsvårdslagen finns anvisningar om hur stor volym per hektar av vindfällda granar och hur länge obarkat virke får lagras i skogen.[1] Träd som granbarkborren dödat utgör livsrum för en lång rad organismer under många år. Klibbticka koloniserar döda granar och en rad insekter lever i dess fruktkroppar och den mycelrika veden.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Skogsvårdslagstiftningen - Allmänna råd rörande 29 §.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Mandahl-Barth, Georg; Coulianos Carl-Cedric, Anthon Henning (1995). Vad jag finner i skogen. Färgserien, 99-0106281-0. Stockholm: Norstedt. Libris 7156886. ISBN 91-1-953082-X (inb.)