Ministeriet för statssäkerhet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För den kinesiska myndigheten, se Ministeriet för statssäkerhet (Kina)
Question book-4.svg
 Den här artikeln saknar källhänvisningar och kan därför inte verifieras. (2009-06)
Förbättra artikeln genom att lägga till pålitliga källor (fotnoter). Information som inte verifieras, blir ifrågasatt och kan tas bort. Diskutera på diskussionssidan.
Ministeriet för statssäkerhet
Ministerium für Staatssicherheit
Emblema Stasi.svg
Föregångare Hauptverwaltung zum Schutz der Volkswirtschaft (1946-1950)
Inrättad 1950
Nedlagd 1989
Efterföljare Amt für Nationale Sicherheit (1989-1991)
Myndighetschef Wilhelm Zaisser (1950–1953)
Ernst Wollweber (1953–1957)
Erich Mielke (1957–1989)
Wolfgang Schwanitz (1989-1991)
Antal anställda 68 000
Stasis högkvarter i Berlin, nu museum
Haus 1, idag Forschungs- und Gedenkstätte Normannenstraße
Statssäkerhetsministern, generalöverste Erich Mielke tilldelar 1967 Wachregiment Berlin hedersnamnet "Feliks Edmundowitsch Dzierzynski"

Ministeriet för statssäkerhet (tyska: Ministerium für Staatssicherheit), MfS, allmänt känt som Stasi (IPA: [ˈʃtazi]), var Östtysklands hemliga säkerhetstjänst. Stasi hade sitt högkvarter i Berlin-Lichtenberg . Stasis motto var "Schild und Schwert der Partei" (Partiets sköld och svärd), vilket visade organisationens koppling till Tysklands socialistiska enhetsparti, Östtysklands motsvarighet till Sovjetunionens kommunistiska parti. En annan term som användes för att referera till Stasi under de tidiga åren var Staatssicherheitsdienst (Statssäkerhetstjänsten eller SSD).

Innehåll

[redigera] Historia

I samband med grundandet av Stasi i februari 1950 blev Wilhelm Zaisser chef,[1] och Erich Mielke hans ställföreträdare med rang av statssekreterare. Efter Folkupproret i Östtyskland 17 juni 1953 avsattes Zaisser och Ernst Wollweber blev ny ledare. 1957 avskedade Walter Ulbricht Wollweber och Erich Mielke utnämndes till Stasi-chef,[2] en roll han hade fram till 7 november 1989.

Under 1950-talet inkorporerades en särskild avdelning för utlandsspionage till Stasi. Hauptverwaltung Aufklärung, HV A, hade den legendariske Markus Wolf som chef 1950-86. Markus Wolf efterträddes av Werner Grossmann.

Fram till slutet på 1980-talet växte Stasi till dess det omfattade 97 000 anställda och 189 000 agenter, så kallade IM, inofficiella medarbetare. Det utländska spionaget riktade sig mot Västtyskland, men även mot andra länder, främst inom Nato. Hur många spioner som funnits i andra länder vet man inte då aktuellt källmaterial inte är tillgängligt för forskning.

Efter Berlinmurens fall 1989 har stora delar av Stasis material gjorts tillgängligt. Alla människor har rätt att få reda på om vad som registrerats om dem av Stasi. De har också enligt lag rätt att få veta vem det är som har rapporterat om dem. Stasilagstiftningen skyddar dock agenter för västmakterna liksom de agenter som var minderåriga vid tillfället då det var informatörer.

Delar av arkivet är förstört, i synnerhet gäller det HV A:s arkiv.

Myndigheten BStU har till uppgift att förvalta arkivet och bistå berörda, journalister och forskare för att belysa SED-diktaturens handlande. BStU har lyckats rekonstruera mindre delar av de förstörda dokumenten. Arbetet har utförts för hand, men en datoriserad programvara håller på att utvecklas så att de sönderrivna dokumenten ska kunna återskapas. Projektet går ut i skarpt läge sommaren 2012.

Undersökningar av Rosenholzkatoteken, ibland felaktigt benämnt som Rosenholzakterna, har lett till slutsatser om vidden av HV A:s agentnät i Västtyskland hösten 1988. Motsvarande slutsatser för andra länder kan inte göras då Roseholzkartoteket för andra länder inte är tillgängliga för forskning.

[redigera] Personer med anknytning till Stasi

[redigera] Medarbetare

[redigera] Medarbetare i Västtyskland

[redigera] Medarbetare i Sverige

[redigera] Kända offer eller offentliga personer som övervakades

[redigera] Filmer

[redigera] Se även

[redigera] Referenser

[redigera] Noter

  1. ^ Agrell, Wilhelm (2008). ”7”. Maskerad front: Kalla krigets underrättelsehistoria. Falun: Historiska Media. sid. 124. ISBN 978-91-85507-97-9 
  2. ^ Agrell, Wilhelm (2008). ”7”. Maskerad front: Kalla krigets underrättelsehistoria. Falun: Historiska Media. sid. 125-126. ISBN 978-91-85507-97-9 

[redigera] Externa länkar

Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Ministeriet_f%C3%B6r_statss%C3%A4kerhet&oldid=15776776"
Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Skriv ut/exportera
Verktygslåda
På andra språk