Ministeriet för statssäkerhet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För den kinesiska myndigheten, se Ministeriet för statssäkerhet (Kina)
Ministeriet för statssäkerhet
Ministerium für Staatssicherheit
Emblema Stasi.svg
Föregångare Hauptverwaltung zum Schutz der Volkswirtschaft (1946-1950)
Inrättad 8 februari 1950
Nedlagd 8 februari 1990
Efterföljare Amt für Nationale Sicherheit (1989-1991)
Myndighetschef Wilhelm Zaisser (1950–1953)
Ernst Wollweber (1953–1957)
Erich Mielke (1957–1989)
Wolfgang Schwanitz (1989-1990)
Antal anställda 91 000 (1988)
Stasis högkvarter i Berlin, nu museum
Haus 1, idag Forschungs- und Gedenkstätte Normannenstraße
Statssäkerhetsministern, generalöverste Erich Mielke tilldelar 1967 Wachregiment Berlin hedersnamnet "Feliks Edmundowitsch Dzierzynski"

Ministeriet för statssäkerhet (tyska: Ministerium für Staatssicherheit), MfS, allmänt känt som Stasi (IPA: [ˈʃtazi]), var Östtysklands hemliga säkerhetstjänst. Stasi hade sitt högkvarter i Berlinstadsdelen Lichtenberg. Stasis motto var "Schild und Schwert der Partei" (Partiets sköld och svärd), vilket visade organisationens koppling till SED, Östtysklands motsvarighet till Sovjetunionens kommunistiska parti. En annan term som användes för att referera till Stasi under de tidiga åren var Staatssicherheitsdienst (Statssäkerhetstjänsten eller SSD).

Historia[redigera | redigera wikitext]

I samband med grundandet av Stasi i februari 1950 blev Wilhelm Zaisser chef,[1] och Erich Mielke hans ställföreträdare med rang av statssekreterare. Efter det folkliga upproret i Östtyskland i juni 1953 avsattes Zaisser och Ernst Wollweber blev ny ledare. 1957 avskedade Walter Ulbricht Wollweber och Erich Mielke utnämndes till Stasi-chef,[2] en roll han hade fram till 7 november 1989.

Under 1950-talet inkorporerades en särskild avdelning för civilt utrikesspionage till Stasi., Hauptverwaltung Aufklärung, HV A, som under åren 1950-86 hade den legendariske Markus Wolf som chef. Markus Wolf efterträddes av Werner Grossmann.

Fram till slutet på 1980-talet växte Stasi till dess det omfattade 91 000 anställda och 189 000 agenter, så kallade IM, Inofficiella medarbetare. Det utländska spionaget riktade sig främst mot närområdet, bland annat Västtyskland och Danmark, men även mot andra länder i Väst. Hur många spioner som funnits i utlandet vet man inte då viktigt arkivmaterial för att fastställa detta antingen är förstört av HV A eller är inte tillgängligt för forskning.

I samband med murens fall 1989 lyckades amerikanska CIA under oklara omständigheter komma över mikrofilmer av delar av HV A:s kartotekssamling. I början på 90-talet fick tysk underrättelse- och säkerhetstjänst ta del av detta material genom den så kallade "Operation Rosenholz", vilket har lett till att man i vardagligt tal kallar kartotektssamlingen för Rosenholz, se Rosenholzakterna. 1999 träffade USA och Tyskland avtal om att Tyskland skulle få kopior på kartotekskort som rörde tyska medborgare. Forskare vid den myndighet som upprättats för att hantera Stasis arkiv, Der Bundesbeauftragte für die Unterlagen des Staatssicherheitsdienstes der ehemahligen Deutschen Demokratischen Republik (BStU), har kunnat konstatera att det hösten 1988 fanns 1 929 Stasiagenter i Västtyskland.[3] Det är okänt hur situationen var i andra länder, eftersom CIA:s material där har lämnats till respektive regering men inte blivit tillgängligt för forskning.

Efter Berlinmurens fall har stora delar av Stasis material gjorts tillgängligt för allmänhet, forskare och journalister. För att kunna bistå med detta bildades BStU i december 1991 då Stasi-Unterlagen-Gesetz(StUG, "lagen om Stasi-dokumenten") trädde ikraft. Alla människor har rätt att få reda på vad som registrerats om dem av Stasi. Privatpersoner har också enligt lag rätt att få veta vem det är som har rapporterat om dem. Stasilagstiftningen skyddar dock uppgifter som gäller agenter som arbetat för Västtyskland och dess samarbetspartners under kalla kriget, liksom de agenter som var minderåriga vid tillfället då de rapporterade till Stasi. Före detta Stasiagenter har endast rätt att se en mindre del av vad som finns om dem i arkivet.[4] [5]

I samband med att arkivet övergick till civil förvaltning 1990 återfanns omkring 16 000 säckar med sönderrivet Stasimaterial. Manuell rekonstruktion av materialet har inneburit att personalen på Stasiarkivet har sammanfogat material i omkring 100 säckar till totalt omkring 1,3 miljoner arkivsidor. Omkring 400 säckar har plockats ut till arbetet med att ta fram en datoriserad programvara för att snabbare kunna återställa dokumenten. Datoriseringsprojektet är planerat att gå ut i skarpt läge under 2012.[6]

Personer med anknytning till Stasi[redigera | redigera wikitext]

Medarbetare[redigera | redigera wikitext]

Medarbetare i Västtyskland[redigera | redigera wikitext]

Medarbetare i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Kända offer eller offentliga personer som övervakades[redigera | redigera wikitext]

Filmer[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Agrell, Wilhelm (2008). ”7”. Maskerad front: Kalla krigets underrättelsehistoria. Falun: Historiska Media. Sid. 124. ISBN 978-91-85507-97-9 
  2. ^ Agrell, Wilhelm (2008). ”7”. Maskerad front: Kalla krigets underrättelsehistoria. Falun: Historiska Media. Sid. 125-126. ISBN 978-91-85507-97-9 
  3. ^ http://www.spiegel.de/international/germany/bild-799335-286696.html
  4. ^ http://www.bstu.bund.de/DE/BundesbeauftragteUndBehoerde/Rechtsgrundlagen/StUG/stug_node.html
  5. ^ http://www.bstu.bund.de/DE/BundesbeauftragteUndBehoerde/Rechtsgrundlagen/StUG/StUG_englisch/StUG_englisch_pdf.pdf?__blob=publicationFile
  6. ^ http://www.bstu.bund.de/DE/Archive/RekonstruktionUnterlagen/_node.html
  7. ^ Katarina Lagerwall, Lena Breitner (26 juli 2012). ”Stasiexpert: Svenske prästen var elitspion i 25 år”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/stasiexpert-svenske-prasten-var-elitspion-i-25-ar. Läst 26 juli 2012. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]