Ernst Wollweber

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ernst Wollweber

Ernst Wollweber, född Fritz Karl Wollweber, 18 oktober 1898 i Hannoversch Münden, död 3 maj 1967[1] i Östberlin, var en tysk, sovjetisk,[2] kommunist, NKVD-officer[1] och politiker. Han var chef för Stasi 1953-1957. Efter folkupproret 17 juni 1953 avsattes Wilhelm Zaisser[1] och Wollweber blev ny chef för Stasi.

Ernst Wollweber engagerade sig 1919 i det tyska kommunistpartiet, KPD. Han valdes 1932 in i den tyska riksdagen men när medlemmar i KPD, efter riksdagshusbranden i februari 1933, började förföljas av nationalsocialister, lämnade Wollweber landet.[3] Han tog sig till Köpenhamn och senare till Leningrad.

Mellan 1936 och 1941 var Ernst Wollweber den ledande organisatören för den så kallade Wollweber-organisationen, ävan kallad Wollweberligan. Wollweber-organisationen var en antifascistisk sabotageorganisation grundad av NKVD. Organisationen fanns representerad i Tyskland, Nederländerna, Belgien och Skandinavien. Gruppen utförde främst bombdåd med tidsinställda bomber mot fartyg[4] från länder som understödde rebellsidan i det spanska inbördeskriget. Sprängmedlen till attentaten stals till stor del från svensk gruvdrift.[5] Wollweberligan anses ha sprängt 16 tyska, 3 italienska och 2 japanska fartyg. Ernst Wollweber var gift med norskan Ragnhild Wiik och nyttjade därför Oslo som huvudkvarter för organisationen under andra världskriget.

De svenska medlemmarnas främsta uppgift var att störa den under 1930-talet allt intensivare svenska malmexporten till Tyskland, som rustade för krig. Den mest framgångsrika förgreningen av organisationen fanns i Norge där den gick under namnet Osvaldgruppen.

Mellan 1936 och 1941 var Ernst Wollweber den av Gestapo mest eftersökta mannen i Europa. I maj 1940 greps Ernst Wollweber av svensk militärpatrull vid en rutinkontroll vid Ottebols järnvägsstation.[5] Han satt i svenskt fängelse under större delen av kriget – något som troligtvis räddade hans liv. Tyskarna krävde upprepade gånger hans utlämning,[6] men han frigavs 1944 och reste då till Moskva.[1]

Under åren 1953-1957 var Wollweber chef för DDR:s säkerhets- och underrättelsetjänst, Stasi (MfS).

Efter Ernst Wollwebes död 1967 fann man hans memoarer nergrävda i hans trädgård.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Agrell, Wilhelm (2008). ”7”. Maskerad front: Kalla krigets underrättelsehistoria. Falun: Historiska Media. Sid. 125. ISBN 978-91-85507-97-9 
  2. ^ Agrell, Wilhelm (2006). Stockholm som spioncentral. Historiska Media. Sid. 58-59. ISBN 91-85377-09-0 
  3. ^ Lennart W, Frick; Lars Rosander (2004). Bakom hemligstämpeln. Lund: Historiska Media. Sid. 162. ISBN 91-85087-11-8 
  4. ^ Agrell, Wilhelm (2008). ”2”. Maskerad front: Kalla krigets underrättelsehistoria. Falun: Historiska Media. Sid. 42. ISBN 978-91-85507-97-9 
  5. ^ [a b] Lennart W, Frick; Lars Rosander (2004). Bakom hemligstämpeln. Lund: Historiska Media. Sid. 163. ISBN 91-85087-11-8 
  6. ^ Lennart W, Frick; Lars Rosander (2004). Bakom hemligstämpeln. Lund: Historiska Media. Sid. 88. ISBN 91-85087-11-8