Datalagringsdirektivet

Datalagringsdirektivet (direktiv om lagring av elektronisk data), formellt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/24/EG av den 15 mars 2006 om lagring av uppgifter som genererats eller behandlats i samband med tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät och om ändring av direktiv 2002/58/EG, är ett av Europeiska unionens direktiv. Det trädde i kraft den 3 maj 2006 och skulle vara implementerat i alla medlemsstater senast den 15 september 2007. Direktivet föreskriver harmonisering av lagring av uppgifter om samtliga fysiska och juridiska personers kommunikation via tele- och datanäten med avseende på sändarens och mottagarens identitet, kommunikationens längd, var sändaren befann sig mm. Direktivet utgjorde en reaktion på inträffade terrordåd i Europa.

Syfte

Det huvudsakliga syftet med trafikdatalagring är trafikanalys och övervakning. Genom att analysera trafikuppgifter kan polisiära myndigheter identifiera var en person finns, en persons bekantskaper och medlemskap i grupper mm. Direktivet föreskriver inte för vilka brott lagringen ska kunna anlitas.

Antagande av direktivet

Direktivet har varit och är kontroversiellt. Förslag till direktiv lades först fram av regeringarna i Storbritannien, Irland, Frankrike och Sverige efter bombdåden i Madrid 2004, och mötte redan då hårt motstånd. Europeiska datatillsynsmannen menade att förslaget var kränkande för den personliga integriteten och att det inte var förenligt med Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor röstade i linje med tillsynsmannens yttrande ned förslaget, som sedan också mötte kritik från näringslivets branschrepresentanter (bland annat mobiloperatörernas europeiska branschorganisation GSME).

Bombdåden i London i juli 2005 väckte nytt liv i förslaget. Europeiska unionens råd uppmanade kommissionen att utarbeta ett nytt, detaljerat förslag. Kommissionen ansåg emellertid att rambeslutet om datalagring var sådant att den nya regleringen kunde antas som direktiv i stället för rambeslut. Genom att anta ett direktiv via medbeslutandeförfarande med parlamentet kunde man kringgå kravet på enhällighet i Ministerrådet, där det fanns länder som hade stoppat det. Inför antagandet av förslaget i Europaparlamentet 14 december 2005 var socialdemokraterna de enda svenska parlamentariker som var för ett antagande. Röstsiffrorna blev 378 för, 197 emot, med 30 nedlagda. Såväl den socialdemokratiska partigruppen som den konservativa partigruppen var för att anta datalagringsdirektivet.

Skyldighet att lagra trafikuppgifter

Direktivets implementering medför en skyldighet för telefoni- och internetleverantörer att lagra abonnentinformation i minst sex månader, men högst två år. De telefonidata ska sparas, som är nödvändiga för att visa varifrån, när och till vem en person ringer. Även information om vem som skickar SMS till vem och när detta sker lagras. De internetdata som ska sparas är vilken IP-adress varje abonnent haft vid varje given tidpunkt. Tillhandahållare av e-posttjänster skall också lagra uppgifter om bl.a. avsändare och mottagare av ett e-postmeddelande.

Implementation

Av Europeiska unionens medlemsstater har Irland, Grekland, Sverige och Österrike inte implementerat direktivet i tid. Irland och Grekland har implementerat direktivet i efterhand, medan Österrike kommer att implementera det den 1 april 2012. I Rumänien, Tjeckien och Tyskland har respektive lands konstitutionsdomstol ogiltigförklarat de nationella lagarna som antagits för att implementera direktivet.

Sverige

Sveriges regering implementerade inte direktivet i den nationella lagstiftningen inom utsatt tid, det vill säga senast den 15 september 2007. EG-kommissionen inledde därför rättsprocess mot Sverige den 26 maj 2009 . EU-domstolen fastställde den 4 februari 2010 att Sverige brutit mot fördraget genom att inte införa direktivet.

Regeringen har framlagt en proposition om lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål i syfte att genomföra direktivet i Sverige. I den svenska versionen krävs också lagring av uppringningsförsök som inte når fram. En minoritet bestående av Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet har dock drivit igenom en minoritetsbordläggning enligt 2 kap 22 § regeringsformen. Förslaget kan därför inte prövas av riksdagen förrän den 17 mars 2012.

Gudrun Antemar, generaldirektör för Ekobrottsmyndigheten, leder trafikuppgiftsutredningen som den 7 november 2007 överlämnade sitt betänkande som föreslår hur direktivet skall implementeras i svensk lagstiftning. Den svenska regeringen vill bestämma datalagringen till sex månader.

Se även

• FRA-lagen
• Trafikdata
• Trafikdatalagring
• Trafikdatabasen Titan
• Trafikanalys

Källor

• Eurlex