Datalagringsdirektivet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Datalagringsdirektivet (direktiv om lagring av elektronisk data), formellt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/24/EG av den 15 mars 2006 om lagring av uppgifter som genererats eller behandlats i samband med tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät och om ändring av direktiv 2002/58/EG, är ett av Europeiska unionens direktiv som numera befunnits vara ogiltigt.

Det trädde i kraft den 3 maj 2006 och skulle vara implementerat i alla medlemsstater senast den 15 september 2007. Direktivet föreskriver harmonisering av lagring av uppgifter om samtliga fysiska och juridiska personers kommunikation via tele- och datanäten med avseende på sändarens och mottagarens identitet, vad kommunikationen innehöll, kommunikationens längd, var sändaren befann sig med mera. Direktivet utgjorde en reaktion på inträffade terrordåd i Europa.

Den 8 april 2014 förklarade EU-domstolen direktivet ogiltigt.[1] Den svenska regeringen och post- och telestyrelsen meddelande emellertid under juni 2014 att svensk lagstiftning fortfarande gäller, och att man kommer att vidta tillsynsåtgärder mot operatörer som upphör att lagra data.[2][3]

Syfte[redigera | redigera wikitext]

Det huvudsakliga syftet med trafikdatalagring är att öka den formella kontrollen genom att stärka statens kontrollinstrument för trafikanalys och övervakning, som politiker hoppas ska ge upphov till en effektivare brottsbekämpning samt innebära brottspreventiva effekter. Genom att analysera trafikuppgifter kan polisiära myndigheter identifiera var en person finns, en persons bekantskaper och medlemskap i grupper med mera. Direktivet föreskriver inte för vilka brott lagringen ska kunna anlitas.

Antagande av direktivet[redigera | redigera wikitext]

Direktivet har varit och är kontroversiellt. Förslag till direktiv lades först fram av regeringarna i Storbritannien, Irland, Frankrike och Sverige efter bombdåden i Madrid 2004, och mötte redan då hårt motstånd. Europeiska datatillsynsmannen menade att förslaget var kränkande för den personliga integriteten och att det inte var förenligt med Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor röstade i linje med tillsynsmannens yttrande ned förslaget, som sedan också mötte kritik från näringslivets branschrepresentanter (bland annat mobiloperatörernas europeiska branschorganisation GSME).

Bombdåden i London i juli 2005 väckte nytt liv i förslaget. Europeiska unionens råd uppmanade kommissionen att utarbeta ett nytt, detaljerat förslag. Kommissionen ansåg emellertid att rambeslutet om datalagring var sådant att den nya regleringen kunde antas som direktiv i stället för rambeslut. Genom att anta ett direktiv via medbeslutandeförfarande med parlamentet kunde kommissionen kringgå kravet på enhällighet i rådet,[källa behövs] där det fanns medlemsstater som hade stoppat det. Inför antagandet av förslaget i Europaparlamentet 14 december 2005 var socialdemokraterna de enda svenska parlamentariker som var för ett antagande. Röstsiffrorna blev 378 för, 197 emot, med 30 nedlagda. Såväl Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet som Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater var för att anta datalagringsdirektivet, medan den tredje största politiska gruppen, Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa, var officiellt mot direktivet, men i praktiken splittrad. Övriga politiska grupper, utom Unionen för nationernas Europa, var emot direktivet.[källa behövs]

Skyldighet att lagra trafikuppgifter[redigera | redigera wikitext]

Direktivets implementering medför en skyldighet för telefoni- och internetleverantörer att lagra abonnentinformation i minst sex månader, men högst två år. De telefonidata ska sparas, som är nödvändiga för att visa varifrån, när och till vem en person ringer. Även information om vem som skickar SMS till vem och när detta sker lagras. De internetdata som ska sparas är vilken IP-adress varje abonnent haft vid varje given tidpunkt. Tillhandahållare av e-posttjänster skall också lagra uppgifter om bland annat avsändare och mottagare av ett e-postmeddelande[källa behövs].

Implementation[redigera | redigera wikitext]

Av Europeiska unionens medlemsstater har Irland, Grekland, Sverige och Österrike inte implementerat direktivet i tid.[4] Irland och Grekland har implementerat direktivet i efterhand, medan Österrike kommer att implementera det den 1 april 2012. I Rumänien, Tjeckien och Tyskland har respektive lands konstitutionsdomstol ogiltigförklarat de nationella lagarna som antagits för att implementera direktivet.[5]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Demonstration mot datalagringsdirektivet i Norrköping i maj 2012.

Sveriges regering implementerade inte direktivet i den nationella lagstiftningen inom utsatt tid, det vill säga senast den 15 september 2007.[4] EG-kommissionen inledde därför rättsprocess mot Sverige den 26 maj 2009.[6] EU-domstolen fastställde den 4 februari 2010 att Sverige brutit mot fördraget genom att inte införa direktivet.[7]

Gudrun Antemar, generaldirektör för Ekobrottsmyndigheten, ledde Trafikuppgiftsutredningen som tillsattes i maj 2006 och i november 2007 överlämnade sitt betänkande Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpning (SOU 2007:76) som föreslår hur direktivet skall implementeras i svensk lagstiftning.[8]

Regeringen har framlagt en proposition om lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål i syfte att genomföra direktivet i Sverige.[9] I den svenska versionen krävs också lagring av uppringningsförsök som inte når fram. En minoritet bestående av Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet drev igenom en minoritetsbordläggning enligt 2 kap 22 § regeringsformen.

Regeringens förslag röstades igenom i riksdagen med siffrorna 233–41 den 21 mars 2012. Lagändringarna började att gälla den 1 maj 2012.[10]

Den 10 april 2014 meddelade Post- och telestyrelsen att man, i kölvattnet av EU-domstolens ogiltigförklarande av direktivet, inte skulle vidta åtgärder mot operatörer som trots det oklara rättsläget slutade datalagra.[11][12] Flera mobil- och bredbandsoperatörer avsåg att sluta lagra data.

Regeringen tillsatte en snabbutredning som 13 juni 2014 meddelade att svensk lagstiftning om datalagring gäller eftersom den bedöms vare sig bryta mot EU-rätten eller Europarätten.[2]

Post- och telestyrelsen gick 16 juni 2014 ut med att man utgår från att svensk lagstiftning gäller, vilket innebär att man kommer att vidta tillsynsåtgärder mot operatörer som inte följer lagen.[3]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://curia.europa.eu/jcms/upload/docs/application/pdf/2014-04/cp140054en.pdf
  2. ^ [a b] http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/242360
  3. ^ [a b] http://www.pts.se/upload/Ovrigt/Internet/Tradala/Brev_angaende_lagring_av_trafikuppgifter_2014.pdf
  4. ^ [a b] ”Nationella genomförandebestämmelser av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/24/EG”. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:72006L0024:SV:NOT. 
  5. ^ ”Österrike inför datalagring – Sverige därmed sist”. Europaportalen. 29 april 2011. http://europaportalen.se/2011/04/osterrike-infor-datalagring-sverige-darmed-sist. Läst 21 mars 2012. 
  6. ^ ”Talan väckt den 26 maj 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Sverige (Mål C-185/09) (2009/C 180/54)”. EUT C 180, 1.8.2009, s. 32-33. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2009:180:0032:0033:SV:PDF. 
  7. ^ ”Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 4 februari 2010 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Sverige (Mål C-185/09) (2010/C 80/10)”. EUT C 80, 27.3.2010, s. 6. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:080:0006:0006:SV:PDF. 
  8. ^ ”Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpning (SOU 2007:76)”. Sveriges regering. 2007. http://www.regeringen.se/content/1/c6/09/15/21/2f8c7424.pdf. Läst 21 mars 2012. 
  9. ^ ”Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål – genomförande av direktiv 2006/24/EG”. Sveriges regering. 9 december 2010. http://www.regeringen.se/sb/d/13654/a/157433. Läst 21 mars 2012. 
  10. ^ http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utskottens-dokument/Betankanden/Arenden/201112/JuU28/
  11. ^ PTS kommer inte i nuläget att vidta åtgärder utifrån datalagringsreglerna
  12. ^ http://www.dn.se/nyheter/sverige/fritt-fram-att-sluta-datalagra/

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Europeiska unionens flagga EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.