Moon Jae-in

Från Wikipedia
Moon Jae-in

Jae-in 2017.
Tid i befattningen
10 maj 2017–9 maj 2022
Premiärminister Hwang Kyo-ahn
Yoo Il-ho (tillförordnad)
Lee Nak-yeon
Företrädare Hwang Kyo-ahn (tillförordnad)
Efterträdare Yoon Suk-yeol
Partiledare för Demokratiska Partiet
Tid i befattningen
9 februari 2015–27 januari 2016
Företrädare Ahn Cheol-soo
Kim Han-gil
Efterträdare Kim Chong-in
Medlem i den 19:e nationalförsamlingen i Republiken Korea för valkrets Sasang-gu
Tid i befattningen
30 maj 2012–29 maj 2016
Företrädare Chang Je-won
Efterträdare Chang Je-won
Född 문재인
24 januari 1953 (71 år)
Geoje
Politiskt parti Demokratiska partiet
Utbildning Juridik
Alma mater Kyung Hee University
Maka Kim Jung-sook (1981–)
Barn 2
Namnteckning Moon Jae-ins namnteckning

Moon Jae-in (koreanska: 문재인), född 24 januari 1953 i Geoje i Södra Gyeongsang, är en sydkoreansk advokat och var mellan maj 2017 och maj 2022 Sydkoreas president.[1][2][3]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt och utbildning[redigera | redigera wikitext]

Moon Jae-in föddes 24 januari 1953 i Geoje i Södra Gyeongsang, hans föräldrar var flyktingar från Hungnam i nuvarande Nordkorea.[3][4] Familjen flyttade till Busan där Moon växte upp och blev politiskt medveten, 1969 deltog han i protesterna mot president Park Chung-hee som försökte ändra grundlagen för att sitta kvar en tredje mandatperiod.[3] Han inledde sina studier på Kyung Hee University i Seoul 1972 och engagerade sig i studentrörelsen mot den auktoritära regimen. Han arresterades 1975 och satt en kortare tid i Seodaemun-fängelset.[4][5]

Moon Jae-in talar vid Kyung Hee University (2012).

Senare samma år inledde Moon sin värnplikt där han tjänstgjorde i ett specialförband och i augusti 1976 deltog han i Operation Paul Bunyan i samband med "yxmordsincidenten", där två amerikanska soldater dödats av nordkoreanska trupper.[1][6] Efter att han slutfört sin militärtjänst 1978 återvände Moon till universitetet och han tog 1980 en juristexamen.[4] Han avlade samma år sin advokatexamen och två år senare blev han klasstvåa vid institutet för juridisk träning och forskning, han kunde dock inte bli domare på grund av sitt straffregister.[3][5]

Juristkarriär[redigera | redigera wikitext]

1982 grundade Moon Jae-in en advokatfirma tillsammans med sin vän Roh Moo-hyun, de specialiserade sig på mänskliga och medborgerliga rättigheter samt arbetsrätt.[3][7] De försvarade fackligt aktiva och studentaktivister som förföljdes under president Chun Doo-hwan. I samband med återinförandet av demokrati gav sig Roh in i politiken medan Moon fortsatte sin juristkarriär.[4]

Roh Moo-hyuns administration[redigera | redigera wikitext]

När Roh Moo-hyun blev president 2002 erbjöd han Moon en plats i sitt kabinett.[4] Han blev Rohs ansvarige sekreterare för medborgerliga rättigheter och senare hans stabschef.[1][8] Trots att han var en av Rohs närmaste medarbetare försökte han undvika den uppmärksamhet hans uppdrag inom administrationen förde med sig.[4] När Roh i mars 2004 ställdes inför riksrätt av oppositionens lagstiftare ingick Moon i gruppen med jurister som försvarade Roh inför författningsdomstolen.[4] Roh friades i maj 2004.[9]

Senare under 2004 hjälpte han till att inviga Kaesong industriområde, strax norr om den demilitariserade zonen som ett led i Rohs strategi att fortsätta Solskenspolitiken.[4] Som stabschef var han också delaktig i att organisera det historiska mötet med Kim Jong Il i oktober 2007 och de följande förhandlingarna.[6] 2007 anklagades han för att ha rådfrågat Nordkorea innan han avstod FN-omröstning om en resolution gällande mänskliga rättigheter mot landet.[10] När Roh förlorade valet 2008 återvände Moon till sin juristkarriär.[4]

Roh Moo-hyun begick självmord i maj 2009 efter att ha anklagats för korruption.[11] Moon arrangerade hans begravning och blev sedan ordförande för Roh Moo-hyun Foundation, en stiftelse tillägnad Rohs minne.[4][12]

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Han gick 2011 med i oppositionspartiet Förenade demokratiska partiet.[12] 2012 vann han en plats i Sydkoreas nationalförsamling för distriktet Sasang-gu i Busan.[13] Moon Jae-in ställde upp i presidentvalet 2012 med vallöften om att slutföra Roh Moo-hyuns arbete med att bekämpa korruption, minska inflytandet hos familjeägda konglomerat och vad han kallade "politiskt motiverade åklagare", samt att arbeta för fred med Nordkorea.[7] Han förlorade valet med 48 procent gentemot 51,6 procent för Park Geun-hye, dotter till diktatorn Park Chung-hee och representant för konservativa Saenuri-dang.[14][15]

I februari 2015 valdes Moon till ledare för Demokratiska Partiet med 45,3 procent av rösterna.[16] Efter att Park Geun-hye avsatts efter den politiska skandalen 2016 utlystes i mars 2017 extraval.[17] Han kandiderade och utsågs snabbt till favorit då den före detta generalsekreteraren för FN Ban Ki-moon dragit tillbaka sin kandidatur.[4] Den 3 april 2017 nominerades han formellt som Demokratiska partiets kandidat.[5]

Moon Jae-ins vallöften inför valet 2017 handlade till stor del om att han skulle arbeta för att minska makten hos chaebol, för att klippa band mellan regering och näringsliv och för att anta en mer nyanserad Nordkorea-politik.[4][7]

I presidentvalet 2017 fick Moon 41 procent av rösterna, följd av den konservative kandidaten Hong Joon-pyo med 24 procent och mittenkandidaten Ahn Cheol-soo med 21 procent.[7][18] Han blev Sydkoreas första liberale president på nästan ett decennium.[4]

Presidentskap[redigera | redigera wikitext]

Moon svors in till ämbetet omedelbart efter att officiella röster räknades 10 maj, Moon ersatte tillförordnad president och premiärminister Hwang Kyo-ahn. Det fanns ingen övergångsperiod mellan valet och invigningen, till skillnad från andra presidentval på grund av karaktären av ett val som följde ett presidentiell riksrättsåtal.[19] Han kommer att tjäna ut den typiska enkla femårsperioden som avslutas år 2022.[20]

Utrikespolitik[redigera | redigera wikitext]

Kim Jong-un och Moon under interkoreanska toppmötet 2018.
Huvudartikel: Interkoreanska toppmötet 2018

Genom att redogöra för sin Nordkoreanska-strategi i ett tal i Berlin, Tyskland, den 6 juli 2017, Moon kännetecknade processen som ledande till sammanslutning som ett långsiktigt projekt, snarare än att lägga ut några detaljerade planer för ett enat Korea. Han betonade alliansen med USA och specificerade behovet av att försäkra avvecklingen av Nordkoreas kärnvapenprogram. Samtidigt presenterade han frågan om sammanslutning i ett regionalt sammanhang och signalerade hans förhoppningar om att arbeta i samarbete med det internationella samfundet. Han stödjer sanktioner mot Nordkorea, medan de lämnar möjligheten att upphäva och angav att det är avgörande att upprätta en fredsöverenskommelse med Nordkorea för att avsluta Koreakriget officiellt i utbyte mot nedrustning.[21]

Moon träffades med Kim Jong-un den 27 april 2018.[22]

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Moon Jae-in är gift och har två barn med Kim Jung-sook, de två möttes under studietiden på Kyung Hee-universitetet under 1970-talet och gifte sig 1981.[23][24] Paret har tre husdjur, två hundar och en katt. Den före detta herrelösa katten Jjing-jing blev Koreas första "första katt", Maru är en Pungsan dog och Tori är en blandras som också är den första hunden i blå huset som adopterats från ett djurhem.[25][26]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] McCurry, Justin. (9 maj 2017). Who is Moon Jae-in, South Korea's new president?. The Guardian. Läst 11 februari 2018.
  2. ^ Liebermann, Andreas & Malmén, Joel. (9 maj 2017). Moon tog hem segern i Sydkorea. SVT. Läst 11 februari 2018.
  3. ^ [a b c d e] Jung Min-ho. (9 maj 2017). Moon Jae-in: Son of war refugees rises to power. The Korea Times. Läst 11 februari 2018.
  4. ^ [a b c d e f g h i j k l m] Ray, Michael. Moon Jae-In, president of South Korea. Encyclopædia Britannica. Läst 11 februari 2018.
  5. ^ [a b c] (10 maj 2017). Chronology of major events in President-elect Moon Jae-in's biography to-date. Yonhap News. Läst 11 februari 2018.
  6. ^ [a b] Campbell, Charlie. (4 maj 2017). Moon Jae-in: The Negotiator. Time Magazine. Läst 11 februari 2018.
  7. ^ [a b c d] Choe Sang-hun. (9 maj 2017). South Korea Elects Moon Jae-in, Who Backs Talks With North, as President. The New York Times. Läst 11 februari 2018.
  8. ^ Kim Rahn. (15 maj 2017). Moon's era: Roh Moo-hyun administration 2.0? The Korea Times. Läst 11 februari 2018.
  9. ^ Yeh, Jiunn-rong. (2010). Presidential politics and the judicial facilitation of dialogue between political actors in new Asian democracies: Comparing the South Korean and Taiwanese experiences. i International Journal of Constitutional Law, Nr 8(4). Oxford University Press. s. 940.
  10. ^ (9 maj 2017). Moon Jae-in: Who is South Korea's new president? BBC. Läst 11 februari 2018.
  11. ^ (25 maj 2009). S Korea stunned by Roh's suicide. BBC. Läst 11 februari 2018.
  12. ^ [a b] Chang May Choon. (8 maj 2017). Moon Jae In: From special forces soldier to South Korea president. The Straits Times. Läst 11 februari 2018.
  13. ^ Chung Min-uck. (11 april 2012). Park, Moon solidify stance in presidential race. The Korea Times. Läst 11 februari 2018.
  14. ^ Choe Sang-hun. (19 december 2012). Ex-Dictator’s Daughter Elected President as South Korea Rejects Sharp Change. The New York Times. Läst 11 februari 2018.
  15. ^ (19 december 2012). Park Geun Hye ist neue Präsidentin. Stern. Läst 11 februari 2018.
  16. ^ (9 februari 2015). Moon elected the leader of of the main opposition party. Arkiverad 13 februari 2018 hämtat från the Wayback Machine. Special Broadcasting Service. Läst 11 februari 2018.
  17. ^ McCurry, Justin. (10 mars 2017). Park Geun-hye impeachment: what next for South Korea? The Guardian. Läst 11 februari 2018.
  18. ^ Petersson, Torbjörn. (9 maj 2017). Moon blir Sydkoreas nya president. Dagens Nyheter. Läst 11 februari 2018.
  19. ^ ”Liberal Moon Jae-in is winner in South Korea's presidential election”. latimes.com. http://www.latimes.com/world/asia/la-fg-south-korea-presidential-election-20170509-story.html. Läst 27 april 2018. 
  20. ^ ”S. Korea's Moon begins term as president after landslide election win confirmed – France 24” (på amerikansk engelska). France 24. http://www.france24.com/en/20170510-south-korea-moon-begins-term-president-after-landslide-election-win-confirmed. Läst 27 april 2018. 
  21. ^ ”President Moon's North Korea Strategy” (på amerikansk engelska). The Diplomat. https://thediplomat.com/2017/07/president-moons-north-korea-strategy/. Läst 27 april 2018. 
  22. ^ ”Kim offers to visit Seoul 'any time if you invite me': South Korea” (på amerikansk engelska). Channel NewsAsia. Arkiverad från originalet den 27 april 2018. https://web.archive.org/web/20180427134030/https://www.channelnewsasia.com/news/asia/kim-offers-to-visit-seoul-any-time-if-you-invite-me-south-korea-10181246. Läst 27 april 2018. 
  23. ^ Kim, Christine & Chung, Jane. (16 juni 2017). 'Happy Mrs Jung-sook' begins work as S.Korea's first lady among equals. Reuters. Läst 11 februari 2018.
  24. ^ (10 maj 2017).I aim to be just myself, as I have always been: Kim Jung Sook, South Korea's new first lady. The Straits Times. Läst 11 februari 2018.
  25. ^ Lim Jeong-yeo. (14 maj 2017). Korea greets first-ever ‘first cat’. The Korea Herald. Läst 11 februari 2018.
  26. ^ Yang, Heekong. (26 juli 2017). South Korean shelter dog basks in presidential glory as 'First Dog'. Reuters. Läst 11 februari 2018.
  27. ^ Kim Jae-heun. (22 maj 2017). 'Moon Jae-in: The Destiny' tops bestselling chart. The Korea Times. Läst 11 februari 2018.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

v • r
Sydkoreas presidenter
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Moon_Jae-in&oldid=54622343”