Ban Ki-moon

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ban Ki-moon


Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
1 januari 2007
Ställföreträdare Asha-Rose Migiro (2007–2012)
Jan Eliasson (sedan 2012)
Företrädare Kofi Annan

Född 13 juni 1944 (70 år)[1]
Eumseong, Nordchungcheong, Generalguvernementet Korea
Maka Yoo Soon-taek
Namnteckning Ban Ki-moons namnteckning
Ban Ki-moon
Hangul 반기문
Hanja 潘基文
McCune-Reischauer Pan Kimun
Reviderad romanisering Ban Gi-mun

Ban Ki-moon (hangul: 반기문, hanja: 潘基文), född 13 juni 1944 i Eumseong, Nordchungcheong, är en sydkoreansk diplomat och Förenta nationernas åttonde och nuvarande generalsekreterare; han efterträdde Kofi Annan år 2007. Före sin tjänst som generalsekreterare arbetade Ban som diplomat i Sydkoreas utrikesdepartement och Förenta nationerna (FN). Han inledde sin diplomatiska karriärbana i New Delhi i Indien samma år som han tog sin examen.

Ban var Sydkoreas utrikesminister från januari 2004 till november 2006. I februari 2006 inledde han sin kampanj för att bli FN:s generalsekreterare, men det ansågs från början som osannolikt att han skulle få posten. Utsikterna förbättrades dock då han, i egenskap av Sydkoreas utrikesminister, började resa runt i alla de länder som var medlemmar i FN:s säkerhetsråd och tala för sin sak.

Den 13 oktober 2006 utsåg FN:s generalförsamling honom till den åttonde generalsekreteraren och han efterträdde officiellt Annan den 1 januari 2007. Ban har stått i spetsen för ett flertal större reformer av FN:s fredsbevarande arbete och dess anställningspraxis. Diplomatiskt har han engagerat sig särskilt för Darfurkonflikten där han övertalade Sudans president Omar al-Bashir att tillåta fredsbevarande styrkor; och för den globala uppvärmningen där han utövade starka påtryckningar mot USA:s förre president George W. Bush. Ban har blivit kritiserad av FN:s interna revision, United Nations Office of Internal Oversight Services (OIOS), som hävdat att sekretariatet under hans ledning blivit alltmer ovidkommande.[2]

År 2011 ställde Ban, utan konkurrens, upp för en andra mandatperiod som generalsekreterare. Den 21 juni 2011 valdes han enhälligt av generalförsamlingen och kommer att fortsätta i tjänsten fram till den 31 december 2016.[3][4]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ban föddes i Eumseong i en liten by i Nordchungcheong år 1944, i slutet av det japanska styret av Korea. Han växte upp i den närliggande staden Chungju dit hans föräldrar flyttade när han var liten.[5] Hans far hade en lagerverksamhet under Bans barndom, men när företaget gick i konkurs förlorade familjen också sin medelklasstandard. När Ban var sex år gammal flydde hans familj till en avlägsen bergssida där de stannade under resten av Koreakriget.[1] Efter kriget återvände de till Chungju. Ban har nämnt att han träffade amerikanska militärer under den här tiden.[6]

Ban var en stjärnelev under gymnasiet (Chungju High School), och utmärkte sig framför allt i engelska. År 1952 valde klassen honom till att framföra ett meddelande till FN:s dåvarande generalsekreterare Dag Hammarskjöld, men det är okänt om det någonsin skickades. År 1962 vann Ban en uppsatstävling sponsrad av Röda korset och fick en resa till USA som pris. Där bodde han hos en värdfamilj i San Francisco under flera månader.[7] Han fick även träffa USA:s dåvarande president John F. Kennedy.[1] Som svar på en journalists fråga om vad Ban ville bli när han växte upp svarade han ”Jag vill bli diplomat”.[6]

År 1970 tog Ban sin kandidatexamen i internationell politik vid Seouls nationella universitet, och år 1985 fick han examen Master of Public Administration från John F. Kennedy School of Government vid Harvard University.[6] Vid Harvard hade han Joseph Nye som lärare och denne anmärkte att Ban besatt ”en ovanlig kombination av analytisk tydlighet, ödmjukhet och ihärdighet”.[7] Den 22 april 2009 blev Ban hedersdoktor vid Maltas universitet.[8] I oktober samma år blev han hedersdoktor även vid University of Washington.[9]

Utöver sitt modersmål koreanska talar Ban även engelska, franska och japanska. Exakt hur goda kunskaper han har i franska har dock kommit på tal[förtydliga]; språket är ett av FN-sekretariatets två arbetsspråk.[10]

Familj[redigera | redigera wikitext]

År 1962 träffade Ban Ki-moon Yoo Soon-taek då de båda studerade på gymnasiet. Ban Ki-moon var då 18 år gammal. De gifte sig 1971. De har tre vuxna barn, två döttrar och en son.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Hoge, Warren (9 december 2006). ”For New U.N. Chief, a Past Misstep Leads to Opportunity” (på engelska). The New York Times. http://www.nytimes.com/2006/12/09/world/asia/09ban.html?_r=3&ref=world&oref=slogin&oref=slogin&oref=slogin. Läst 20 december 2009. 
  2. ^ Ahlenius End of Assignment Report”. Foreign Policy. 14 juni 2010. http://www.foreignpolicy.com/files/fp_uploaded_documents/100719_0_ahleniussummary.pdf. Läst 16 januari 2011. 
  3. ^ ”General Assembly appoints Ban Ki-moon to second term as UN Secretary-General”. UN News Service. 21 juni 2011. http://www.un.org/apps/news/story.asp?NewsID=38797&Cr=secretary-general&Cr1=. Läst 21 juni 2011. 
  4. ^ Louis Charbonneau (21 juni 2011). ”U.N. assembly approves second term for U.N. chief Ban”. Reuters. http://www.reuters.com/article/2011/06/21/us-un-election-idUSTRE75K5XZ20110621. Läst 22 juni 2011. 
  5. ^ Martin Fackler (2006-12-22). ”On His Ancestors' Wings, a Korean Soars to the U.N.”. The New York Times. http://www.nytimes.com/2006/12/22/world/asia/22ban.html?ex=1324443600&en=78d0549ab6ed28c9&ei=5088&partner=rssnyt&emc=rss. 
  6. ^ [a b c] Maggie Farley and Bruce Wallace (9 oktober 2006). ”Aspiring U.N. Chief Is a Harmonizer, Not a Rock Star; South Korean career diplomat Ban Ki-moon may lack charisma, but he has many fans”. The Los Angeles Times. 
  7. ^ [a b] Anna Fifield (2006-10-10). ”Relentless pursuit brings a challenge close to home; Profile Ban Ki-moon”. Financial Times. 
  8. ^ University of Malta (17 april 2009). ”Honoris Causa”. News on Campus. 
  9. ^ Heim, Kristi (26 oktober 2009). ”A conversation with UN Secretary General Ban Ki-moon”. The Seattle Times. http://seattletimes.nwsource.com/html/thebusinessofgiving/2010141457_on_saturday_they_tried_somethi.html. 
  10. ^ Is Ban Ki-moon a franco-phoney?”. CBC News. 2006-12-14. http://www.cbc.ca/news/reportsfromabroad/herland/20061214.html. Läst 2 augusti 2007. 


Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Ban Ki-moon.