Nordvest-Spitsbergen nationalpark

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 79°35′N 11°30′Ö / 79.583°N 11.500°Ö / 79.583; 11.500
Nordvest-Spitsbergen nationalpark
Nationalpark
Nordvest-Spitsbergen National Park locator map.svg
Läge Svalbard,
Norge
 - koordinater 79°35′N 11°30′Ö / 79.583°N 11.500°Ö / 79.583; 11.500
Area 991 400
Inrättad 1 juni 1973

Nordvest-Spitsbergen nationalpark är en norsk nationalpark som omfattar Moffen, Albert I Land och Haakon VII LandSvalbard. Den inrättades 1 juni 1973 och täcker en yta på 9 914 km², varav 3 683 km² är land och 6 231 km² vatten.

Geografi, landskap och geologi[redigera | redigera wikitext]

Nationalparken består av ett område med spetsiga berg, Reindyrsflya som är Svalbards största strand, en rad glaciärer, fågelberg och häckningsområden för änder, gäss och vadarfåglar, områden med intressant geologi (särskilt Bockfjorden med varma källor), tillhörande kalkavsättningar, unik botanik, rester av vulkaner i Bockfjorden samt betydande kulturminnen från valfångst, övervintringsfångst, polarexpeditioner runt Smeerenburg och Virgohamna i nordväst och andra världskriget.

Berggrunden består mest av kaledonska metamorfa bergarter. I de östra delarna dominerar devonska konglomerater och sandsten.

De två stora glaciärerna är Lilliehöökbreen i väst och Monacobreen i öst, som går ned till Krossfjorden och Liefdefjorden.

Kustområdet hör till den nordarktiska tundrazonen med varma vattenmassor som kommer norrut med Västspetsbergenströmmen, som är en utlöpare av Golfströmmen. Västkusten har därför isfria fjordar och öppet vatten större delen av året.

Flora och fauna[redigera | redigera wikitext]

Omkring kalkstensavsättningarna och de varma källorna i Bockfjorden finns en unik botanik med många värmekära växter. Flera arter han sin enda förekomst på Svalbard i detta område.

Nationalparken har otaliga kolonier sjöfågel, det finns svalbardren, fjällräv, isbjörn och valross. I vattendragen finns fjällröding.

Kulturminnen[redigera | redigera wikitext]

Rester av den nederländska valfångststationen i Smeerenburg

Smeerenburg är en tidigare nederländsk valfångststation på Amsterdamön som ligger i nationalparken. Den etablerades omkring 1620 och övergavs omkring 1660 p g a nedgång i valbeståndet. Som mest fanns 200 valfångare här sommartid och det var Nederländernas viktigaste valfångststation. Det har registrerats sju späckugnar (sex dubbla och en ennkel), 19 husgrunder och 101 gravar.

Det finns rester efter flera arktiska expeditioner, bland annat i Virgohamna på Danskön varifrån Salomon August Andrée försökte nå Nordpolen 1897.