Fjällräv

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För företaget, se Fjällräven.
Fjällräv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Fjällräv i sommarpäls
Fjällräv i sommarpäls
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Rovdjur
Carnivora
Familj Hunddjur
Canidae
Släkte Vulpes
Kaup, 1829
Art Fjällräv
V. lagopus
Vetenskapligt namn
§ Vulpes lagopus
Auktor Linné
Utbredning
Utbredningskarta (cirkumpolär utbredning)
Utbredningskarta (cirkumpolär utbredning)
Underarter
  • V. l. beringensis
  • V. l. fuliginosus
  • V. l. groenlandicus
  • V. l. hallensis
  • V. l. innuitus
  • V. l. lagopus
  • V. l. pribilofensis
  • V. l. semenovi
  • V. l. sibiricus
  • V. l. spitzbergensis
  • V. l. ungava
Synonymer
Alopex lagopus
Hitta fler artiklar om djur med

Fjällräv (Vulpes lagopus) är en art i familjen hunddjur som förekommer i Arktis och angränsande områden. Fjällräven placerades tidigare i släktet Alopex, men anses nu höra till släktet Vulpes, tillsammans med bland annat rödräven.[1][2] Fjällräven kallas också för polarräv.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Fjällräv i vinterpäls

Fjällräven har en kroppslängd på mellan 50 och 85 cm och väger 3 till 8 kg; en 28–55 cm lång svans tillkommer.[3] Öronen, nosen, benen och svansen är kortare än hos rödräven, och vinterpälsen är tjockare.[4] Den har en mankhöjd på 28 cm. Hos fjällräven finns åtminstone två färgvarianter. Den ena är sommartid brungrå på huvud, rygg och benens utsidor, medan sidor, buk, benens insidor och det mesta av svansen är gråaktigt vit. Vinterpälsen är helvit. Den andra färgtypen är ljusgrå eller stålblå, och är även känd som blåräv. Den vita färgtypen är recessiv. En tredje, sällsynt färgform har setts, där individerna är blekgula, mer eller mindre sandfärgade.[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Fjällräven förekommer cirkumpolärt i arktiska Skandinavien, Sibirien, Kanada, Alaska och på Grönland, Svalbard och andra arktiska öar.[5] Fjällrävens miljö är tundran. Några djur lever också på isflaken av Norra ishavet. I Skandinavien förekommer den främst i fjällvärlden, men speciellt ungdjuren kan under näringssök vandra över långa avstånd, upp till 1 000 km har konstaterats.[6]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Fjällräven lever främst av smågnagare, speciellt lämlar. I områden med regelbunden tillgång på fjällämmel är fjällräven i hög grad beroende av tillgången på denna. Men den äter också växter, bär, insekter och as.[3] Den livnär sig ofta på kadaver som större rovdjur lämnat efter sig[7]; på Norra ishavet följer den exempelvis ofta isbjörnen på ett säkert avstånd och äter resterna av björnens måltider.[8]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Kranium av Fjällräv
ArcticFoxesLyd.jpg

Fjällrävar bygger en lya i en kulle av sand eller lera. Om detta inte är möjligt tar de en liten bergsskreva istället. Boet är stort, i medeltal 277 m², och kan användas i hundratals år. Det kan ha flera ingångar, vanligtvis ett 40-tal upp till 150 (Curry-Lindahl anger 172 som maxantal[8]).[6]

Fjällräven parar sig i mars till maj, men endast goda gnagarår. I områden med riklig tillgång på föda, fortplantar den sig dock varje år.[4] Kullstorleken är starkt beroende av tillgången på föda, med stora antal under så kallade lämmelår, men ligger vanligtvis mellan 5 och 10 ungar; goda år kan den gå upp till 25. Dräktigheten varar i 49–57 dagar. Det händer, när näringstillgången är mycket god, att en andra kull föds i juli till augusti.[3][9]

Fjällräven blir könsmogen vid 9 månaders ålder, men parar sig i regel inte första gången förrän den är 1 till 2 år gammal. Den kan nå en ålder av 7–8 år.[6]

Det förekommer att fjolårsungar stannar kvar och hjälper till med uppfödningen av nästa kull.[7] Fjällräven lever med stor sannolikhet i livslånga parförhållanden[7][9], även om vissa experter begränsar sig till att konstatera att de är monogama under parningssäsongen[8].

Hot och status[redigera | redigera wikitext]

Fjällrävspäls har varit en eftertraktad vara, vilket genom historien lokalt har lett till intensiv jakt. I Sverige fridlystes arten 1928, men beståndet har trots det inte återhämtat sig.[6]. I Norge fridlystes den 1930 och i Finland 1940[5] Den jagas fortfarande på Island, eftersom den betraktas som ett hot mot fårnäringen.[9] Även på Svalbard jagas den, men varken där eller på Island förefaller den hotad, utan tycks snarast vara stadd i viss ökning[5].

Tidigare lades förgiftade beten ut till varg, något som anses ha bidragit till nedgången för fjällräv. Både kungsörn och rödräv (som har ökat i fjällområdena och hela Arktis[6]) tar fjällräv, den senare är även en konkurrent om födan. Den minskande populationen har lett till inavel och genetisk utarmning, men även att par får svårt att hitta varandra.[5]

Fjällräven är också hotad av rävskabb, som troligtvis har spritts med rödräv, och på sina håll rabies.[6]

Beståndet i Skandinavien och på Island är ganska litet men i Nordamerika, Sibirien och på Grönland finns det fortfarande ett stort antal individer och fjällräven som art anses inte hotad. I Sverige och Norge är fjällräven upptagen på respektive lands förteckning av rödlistade arter som akut hotad.[6][10] Fjällräven var nära att försvinna helt under slutet av 1990-talet i Sverige, men 2013 fanns det uppskattningsvis 120 fullvuxna fjällrävar i Sverige.[11]

Svenska Naturvårdsverkets åtgärdsprogram[redigera | redigera wikitext]

För att försöka rädda arten i Sverige togs ett åtgärdsprogram fram av Naturvårdsverket 1998. Det har sedan förnyats 2005.[6] Förutom informationsinhämtning och förmedling, är de åtgärder som vidtas följande:

  • Stödutfodring
  • Jakt på rödräv i särskilt drabbade områden
  • Generellt jaktförbud i vissa områden för att hindra störningar (bland annat från hundar) och för att hindra avskjutning av föda (framför allt ripor)

Man försöker också samordna åtgärderna tillsammans med Finland, men även Norge.[6][12]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Angerbjörn, A. & Tannerfeldt, M. 2014 Vulpes lagopus. Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 26 november 2014.
  2. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Vulpes lagopus (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  3. ^ [a b c d] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Sid. 148-151. ISBN 91-46-16576-2 
  4. ^ [a b] Jensen, Birger (1993). Nordens däggdjur. Stockholm: Norstedts. Sid. 182-187. ISBN 91-1-933262-9 
  5. ^ [a b c d] Löfgren, Susanna; Angerbjörn, Anders (1999). ”Åtgärdsprogram för bevarande av fjällräv” (PDF, 994 kB). Naturvårdsverket. Arkiverad från originalet den 2011-05-24. http://web.archive.org/web/20110524052240/http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-6235-2.pdf. Läst 2009-05-24. 
  6. ^ [a b c d e f g h i] Angerbjörn, Anders (2006-05-25). ”Alopex lagopus - fjällräv” (PDF, 35 kB). Artdatabanken. http://www.artdata.slu.se/rodlista/Faktablad/alop_lag.PDF. Läst 2009-05-24. 
  7. ^ [a b c] ”Fjällräv (Svenska Rovdjursföreningens faktablad” (PDF). Svenska Rovdjursföreningen. http://www.rovdjur.se/IziDocument/IziDownload/index.asp?DID=526. Läst 2009-05-23. 
  8. ^ [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. Sid. 323-324. ISBN 91-1-864142-3 
  9. ^ [a b c] Dewey, Tanya; Middlebrook, Candice (2007). ”Vulpes lagopus - Arctic fox” (på en). Animal Diversity Web (University of Michigan). http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Vulpes_lagopus.html. Läst 2009-05-24. 
  10. ^ ”Artsdatabanken Fjellrev” (på no). http://www2.artsdatabanken.no/rodlistesok/Artsinformasjon.aspx?artsID=9601. 
  11. ^ WWF hjälper fjällräven att etablera sig i nya områden
  12. ^ ”Projekt fjällräv”. Nationellt resurscentrum för biologi och bioteknik. http://www.bioresurs.uu.se/myller/biomangfald/projekt_fjallrav.htm. Läst 2009-05-25. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]