Nymfkakadua

	Nymfparakit; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Papegojfåglar; Psittaciformes
Familj	Kakaduor; Cacatuidae
Släkte	Nymphicus; Wagler, 1832
Art	Nymfparakit; N. hollandicus
Vetenskapligt namn
	§ Nymphicus hollandicus
Auktor	(Kerr, 1792)
Utbredning
	Ursprungligt utbredningsområde i Australien
Synonymer
	Trivialnamn Nymfkakadua; Vetenskapliga namn Psittacus novaehollandiae (Gmelin, 1788); Psittacus hollandicus (Kerr, 1792); Leptolophus hollandicus;
	Video av en hane och hona i Pikedale, södra Queensland, Australien.

Nymfparakit^[2] (Nymphicus hollandicus) är en papegoja som placeras i familjen kakaduor, varför den också kallas nymfkakadua. Den är vanlig som burfågel och kan bli upp till 35 år.

Systematik

Ursprungligen beskrevs nymfparakiten 1792 som Psittacus hollandicus av den skotske författaren och naturvetaren Robert Kerr. 1832 flyttade Wagler den till det egna släktet Nymphicus.

Kakaduornas taxonomi har länge varit omdiskuterad, och de har i perioder placerats i den stora familjen äkta papegojor, men idag har genetiska och morfologiska studier visat att gruppen utgör den distinkta familjen Cacatuidae.^[3] Kakaduorna skiljer sig morfologiskt från andra papegojor genom sin upprätta fjäderkam på huvudet; de saknar en specifik struktur på fjädrarna, vilket resulterar i avsaknad av grönt och blått i fjäderdräkten.^[3] Vidare har de bland annat gallblåsa, och på ländryggen finns det fläckar med puderdun som sitter i par.^[3] Andra typiska drag som dräktfärg, kroppsstorlek och ving- och näbbform har utvecklats genom parallell eller konvergent evolution.^[4]

Även nymfparakitens förhållande till de andra kakaduorna har varit komplicerad att lösa, och idag placeras den i den egna underfamiljen Nymphicinae, där den är ensam i släktet Nymphicus.

Utseende

Nymfparakiten blir cirka 33 cm lång, varav hälften utgörs av stjärten. Hos den ursprungliga vilda populationen får den adulta hanen en gul ansiktsmask och tydliga röda kindfläckar, medan honorna behåller en gråare mask med svagt färgade kindfläckar. Honornas stjärtfjädrar är tvärrandiga och hanens enfärgade, medan de juvenila har tvärrandiga stjärtfjädrar. Nymfparakiten förekommer också i en rad framavlade färgvarianter, hos vilka könsskillnaden inte ses lika tydligt.

Utbredning

Nymfparakiten förekommer vilt i Australiens inland och uppträder endast sällsynt i kustområdena. De sydliga populationerna är flyttfåglar medan övriga är strykfåglar.^[5] Idag förekommer de även i vissa andra delar av världen då tamfåglar förvildats.

Ekologi

Häckning

Nymfparakiten blir könsmogen vid cirka 4–15 månaders ålder, men ska inte häckas med förrän efter ett års ålder. Häckningsperioden infaller i Australien från augusti till december. Den lägger fyra till sju vita ägg.^[5]

Föda

I vilt tillstånd utgör dess huvudföda av fröer från olika arter av gräs och örter.^[5] I fångenskap ger man dem olika fröblandningar som kan innehålla havre, olika sorters hirs, hampfrö, vete och safflor. I fångenskap ger vissa dem även mindre mängder grönsaker, exempelvis majs eller frukt.

Bur

I Sverige finns föreskrifter som anger minsta tillåtna storlek på burar för fåglar av olika storlekar. För en fullvuxen nymfparakit krävs att burens längsta sida är minst 120 cm och att höjden på buren är minst 80 cm. Referensfel: Taggen <ref> är ogiltig; ogiltiga namn, t.ex. för många

Referenser

Noter

^ BirdLife International 2012 Nymphicus hollandicus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2016-02-10
^ [a b c] David M. Brown & Catherine A. Toft (1999) Molecular Systematics and Biogeography of the Cockatoos (Psittaciformes: Cacatuidae), The Auk, vol.116, nr.1, sid:141-157, University of California Press
^ Nicole E. Whitea et al. (2011) The evolutionary history of cockatoos (Aves: Psittaciformes: Cacatuidae), Molecular Phylogenetics and Evolution, vol.59, nr.3, sid:615–622
^ [a b c] Cayley et al, 2000

Tryckta Källor

Cayley, Neville W. & Lindsey, Terence R. (2000) What Bird is That? A completetly revised and update edition of the classic Australian ornithological work., sid:4, ISBN 1-86515-130-0.
Larsson, Lars (2001) Birds of the World, cd-rom

Webbkällor

NCBI (engelska)
SysTax (engelska)
Djurskyddsmyndighetens föreskrifter, Djurskyddsmyndighetens DFS 2005:8 föreskrifter och allmänna råd (DFS 2004:16) om villkor för hållande, uppfödning och försäljning m.m. av djur avsedda för sällskap och hobby; saknr L80

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör nymfparakit.
Bilder & media

[1] BirdLife International 2012 Nymphicus hollandicus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2016-02-10

[Auk99-3] [a b c] David M. Brown & Catherine A. Toft (1999) Molecular Systematics and Biogeography of the Cockatoos (Psittaciformes: Cacatuidae), The Auk, vol.116, nr.1, sid:141-157, University of California Press

[4] Nicole E. Whitea et al. (2011) The evolutionary history of cockatoos (Aves: Psittaciformes: Cacatuidae), Molecular Phylogenetics and Evolution, vol.59, nr.3, sid:615–622

[Cayley-5] [a b c] Cayley et al, 2000

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]