Panther (stridsvagn)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Panther Ausf. A[1]
Panther Ausf. G i kamouflagefärg
Panther Ausf. G i kamouflagefärg
Generella egenskaper
Typ Medeltung stridsvagn
Besättning 5 (förare, radiooperatör, vagnchef, skytt, laddare)
Längd 6,9 m
Bredd 3,42 m
Höjd 2,98 m
Vikt 44,8 ton
Tillverkare MAN, Daimler-Benz, Demag, MNH
Skydd och beväpning
Skydd 16-110mm
Primär beväpning 75 mm KwK 42 L/70 kanon
Sekundär beväpning 2 × 7,92 mm MG34 ksp
Mobilitet
Motor V-12 bensin Maybach HL230P30
520 kW (700 hk)
Växellåda 7 framåt 1 bakåt
Upphängning Torsionfjädring
Hastighet på väg 46 km/h
Hastighet i terräng 29 km/h
Kraft/vikt 16 hk/ton
Räckvidd 250 km

Panther, fullständigt namn Panzerkampfwagen V, Panther, SdKfz 171, var en medeltung tysk stridsvagn under andra världskriget. Panther var i bruk mellan mitten av 1943 och slutet av kriget i Europa 1945. Den var ämnad som ett svar på den ryska stridsvagnen T-34 och var även tänkt att ersätta de äldre tyska stridsvagnsmodellerna Panzer IV- och III. Dock stred dessa tillsammans med Panther och de tyngre Tigerstridsvagnarna till krigsslutet.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Panthern sattes in i strid för första gången vid slaget vid Kursköstfronten i juli 1943. Den tyska offensiven var först planerad till våren 1943 men försenades bland annat för att Pantherstridsvagnen skulle hinna bli klar och kunna användas. Alla vagnar som deltog i slaget var samlade i två pansarbataljoner Panzer-Abteilung 51 och Panzer-Abteilung 52 som tillsammans utgjorde Panzer-Brigade 10, denna brigad var underställd Panzergrenadier-Division Großdeutschland.[2] Vid Kursk plågades Panthern av diverse tekniska fel som gjorde att den ofta gick sönder. Däremot hade den mycket långa 75mm kanonen utmärkt prestanda. När felen efterhand blev avhjälpta blev Panthern andra världskrigets troligtvis bästa stridsvagn med en utmärkt kombination av stor eldkraft, gott skydd och hög rörlighet. Pantherstridsvagnen sattes in på öst- och västfronten samt i Italien i efterhand allt större antal. Trots detta tillverkades den i för få exemplar (drygt 6 000) för få någon strategisk inverkan på utgången av kriget.

Panthern var överlägsen den tyngre Tiger I i följande aspekter - bättre eldkraft (tack vare den mycket långa kanonen), bättre frontalt pansarskydd (tack vare det sluttande pansaret) och bättre rörlighet. Dessutom var den billigare och enklare att tillverka än Tiger I.

Tyskarna kopierade mycket från T-34 när de byggde Pantherstridsvagnen. Bland annat utrustades stridsvagnen med sluttande frontpansar vilket gjorde att sprängverkan från granater som den blev beskjuten med minskades väsentligt. Granaterna rikoschetterade iväg istället för att få en direkt träff. Idag har de flesta stridsvagnar sluttande frontpansar. Detta var en av Pantherns största fördelar i strid - fiendens stridsvagnskanoner, till exempel på T-34 och Sherman, hade en mycket liten chans att penetrera Pantherns tjocka och sluttande frontpansar medan Pantherns mycket långa 75 mm kanon med mycket hög utgångshastighet på granaten ofta slog ut fiendens stridsvagnar med ett skott. De västallierade räknade med att det gick åt tre egna stridsvagnar för att slå ut en Panther. Om Panthers besköts från sidan kunde den dock relativt lätt slås ut.

Fram till 1944 kallades den för Panzerkampfwagen V Panther och hade den militära beteckningen Sd.Kfz. 171. Den 27 februari 1944 beslöt Adolf Hitler att stridsvagnen enbart skulle benämnas som Panther.

En amerikansk soldat och en utbränd Panther framför Kölnerdomen den 4 april 1945.

Under 1943-44 utrustades gradvis en bataljon per pansarregemente i varje tysk pansardivision med Panther i den takt som produktionshastigheten medgav. Den andra bataljonen hade oftast senare modeller av Panzer IV. Detta innebar att flera tyska pansardivisioner bara hade en bataljon med Panzer III/Panzer IV under hösten 1943-vintern 43-44 eftersom den andra bataljonen var i Tyskland och utrustades/utbildades med Panthern. Efterhand återvände Panther-bataljonerna till sina respektive divisioner, där det naturligtvis fanns ett mycket stort behov av dem. Rätt använda var förband utrustade med Panther mycket slagkraftiga, inte minst på östfronten, där vagnen var överlägsen den ryska T-34. Om Panther-vagnar sattes in i tillräckligt stort antal och under befäl av en skicklig chef kunde effekterna på slagfältet bli stora. Ett exempel (bland många) är Schwere Panzer Regiment Bäke som bestod av en bataljon med Panther och en bataljon med Tiger I som sattes in under striderna vid Korsun-Tjerkassy-fickan 1944.

Senare delen av 1944 var Panthern tyskarnas vanligaste stridsvagn vid sidan av Panzer IV. Panthern sattes in i strid på öst- och västfronten samt i Italien. De flesta tyska pansardivisioner både i armén och Waffen-SS var utrustade med Panther-stridsvagnar från och med sommaren 1944.

De sista krigsmånaderna experimenterade tyskarna med Aktiv IR för mörkerstrid och ett mindre antal Panther-stridsvagnar utrustades med Aktiv IR (fotografier finns som visar detta). Enligt vissa källor sattes IR-utrustade Panthrar in i strid under Ardenneroffensiven 1944 och i Ungern 1945. Möjligen tenderar efterkrigslitteraturen att överdriva antalet IR-utrustade Panthrar.

Även om Panthern var en mycket bra stridsvagn är det tveksamt om tyskarna gjorde rätt att i satsa på ett sådant relativt dyrt, komplicerat och underhållskrävande vapen som Panther. Sannolikt hade man fått ut mer effekt om man istället satsat på en lättare och enklare stridsvagn med "tillräckligt bra" prestanda som man kunnat producera i fler exemplar, till exempel Panzer IV.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

Panther ausf D[redigera | redigera wikitext]

Detta var den första produktionsmodellen. Tillverkningen startade i januari 1943 och fram till september samma år så producerades 850 stridsvagnar.[2] Det första förband som tilldelades Pantherstridsvagnar var Panzer-Brigade 10 som bestod av två självständiga pansarbataljoner med 96 Panther var Panzer-Abteilung 51 och Panzer-Abteilung 52, brigaden underställdes Panzergrenadier-Division Großdeutschland inför slaget vid Kursk.[3] Resten av produktionen tilldelades sedan två självständiga pansarregementen, Panzer-Regiment 26 och Panzer-Regiment 23 samt 2. SS-Panzer-Division Das Reich och 1. SS-Panzer-Division "Leibstandarte SS Adolf Hitler".[2] De första 20 stridsvagnarna utgjorde en förserie och hade en svagare 21-liters Maybach HL 210 P30 motor samt endast 60 mm frontpansar, dessa vagnar användes huvudsakligen för träning och tester.[3] Senare fordon i D-serien fick en 23-liters motor, ny utväxling med en epicyklisk styrning som förbättrade manöverdugligheten samt fick en ny kupol på tornet.

Panther ausf A[redigera | redigera wikitext]

Varför A-serien kom efter D-serien är inte känt. De största förbättringarna från den föregående D-serien var en ny gjuten kupol med sju periskop och ett fäste för en luftvärnskulspruta. Luckan i vänstra tornsidan för ilastning av ammunition togs bort. Det binokulära siktet till kanonen TZF12 byttes gradvis ut mot den monokulära TZF12a under produktionstiden. Ett nytt kulmontage för radiooperatörens kulspruta i fronten ersatte den tidigare gluggen för kulsprutan. Stridsvagnarna hade även sidoplåtar mot pansarvärnsvapen, samt zimmerit mot magnetiska minor. Drivlinan förstärktes för att öka tillförlitligheten. Denna variant tillverkades i 2 000 exemplar mellan augusti 1943 och maj 1944.[4]

Panther ausf G[redigera | redigera wikitext]

G-modellen dök upp tidigt år 1944 och hade förbättrats i enlighet med de erfarenheter man erhållit på slagfälten. Pansaret var nu mera sluttande och det inre utrymmet utökades. Man förenklade även vagnen för att snabba på tillverkningen. Föraren fick ett periskop som kunde roteras.

Bergepanther[redigera | redigera wikitext]

En bevarad Bergepanther på Musée des Blindés i Saumur, Frankrike.

För att erhålla ett tillräckligt starkt fordon för att bogsera skadade Tiger- och Pantherstridsvagnar valde man att bygga om 279 Pantherstridsvagnar till bärgningsfordon (Tigerstridsvagnarna var för värdefulla). Man tog bort tornet från en Panthervagn av modell D och man skar ut en öppning i toppen på stridsvagnen, därefter svetsade man dit en halv meter hög metallåda runt främre chassit och förlängde den uppåt med brädor. Dessa kunde fällas ned och användas som arbetsplattformar. Därefter monterade man en vinsch och en kabeltrumma i stridsutrymmet. En mindre stålkran fästes sedan på chassit. Baktill hade den en markankare vilket fälldes ner och fungerade som broms vid vinschning av utskjutna / fastkörda eller skadade stridsvagnar.

Jagdpanther[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Jagdpanther

Efter att man experimenterat med tidigare pansarvärnskanonvagnar, såsom Elefant och Nashorn beslöt man att utveckla en variant av Panthern som bar den berömda 88 mms kanonen. För att förenkla produktionen gjorde man den utan torn och man förlängde det lutande frampartiet. Huvudbeväpningen utgjordes av en 88 mm PaK 43/3 L/71-pansarvärnskanon. Detta kom att bli den bästa tyska pansarvärnskanonvagnen under kriget, men endast 392 stycken byggdes mellan januari 1944 till mars 1945.[5] Pansarvärnskanonvagnen var dock populär bland sina användare och moralen var hög.

Beobachtungspanzer Panther[redigera | redigera wikitext]

I slutet av 1944 byggdes reparerade Panther stridsvagnar om till eldledningsvagnar Beobachtungspanzer Panther. Kanonen monterades bort och hålet i tornfronten täcktes för. Mitt på tornfronten så monterades en kort kanonattrapp och till höger monterades en kulspruta av typen MG34 i kulmontage. På höger och vänster kanten av tornfronten så fanns öppningar för en EM 1,25m R (Pz) stereoskopisk avståndsmätare för noggranna avståndsmätningar, öppningarna kunde stängas för med pansrade lock för att skydda instrumentet när man inte observerade. Totalt så konverterades 41 Beobachtungspanzer Panther.[6]

Bevarade exemplar[redigera | redigera wikitext]

I körbart skick[redigera | redigera wikitext]

Övriga[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Chamberlain, Peter; Doyle Hilary L. (1999[1993]) (på eng). Encyclopedia of German tanks of World War Two (Rev. ed). London: Arms & Armour. sid. 122. Libris 6460286. ISBN 1-85409-518-8 (pbk) 
  2. ^ [a b c] Chamberlain, Peter; Doyle Hilary L. (1999[1993]) (på eng). Encyclopedia of German tanks of World War Two (Rev. ed). London: Arms & Armour. sid. 120. Libris 6460286. ISBN 1-85409-518-8 (pbk) 
  3. ^ [a b] ”Panzerkampfwagen V Panther Sd. Kfz. 171”. Achtung Panzer. http://www.achtungpanzer.com/panzerkampfwagen-v-panther-sd-kfz-171.htm. Läst 24 november 2011. 
  4. ^ Chamberlain, Peter; Doyle Hilary L. (1999[1993]) (på eng). Encyclopedia of German tanks of World War Two (Rev. ed). London: Arms & Armour. sid. 122. Libris 6460286. ISBN 1-85409-518-8 (pbk) 
  5. ^ Chamberlain, Peter; Doyle Hilary L. (1999[1993]) (på eng). Encyclopedia of German tanks of World War Two (Rev. ed). London: Arms & Armour. sid. 128. Libris 6460286. ISBN 1-85409-518-8 (pbk) 
  6. ^ Chamberlain, Peter; Doyle Hilary L. (1999[1993]) (på eng). Encyclopedia of German tanks of World War Two (Rev. ed). London: Arms & Armour. sid. 127. Libris 6460286. ISBN 1-85409-518-8 (pbk) 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

”Panzerkampfwagen V Panther Sd. Kfz. 171”. Achtung Panzer. http://www.achtungpanzer.com/panzerkampfwagen-v-panther-sd-kfz-171.htm. Läst 24 november 2011. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Chamberlain, Peter; Doyle Hilary L. (1999[1993]). ”Panzerkampfwagen V (Panther)” (på eng). Encyclopedia of German tanks of World War Two (Rev. ed). London: Arms & Armour. sid. 120-133. Libris 6460286. ISBN 1-85409-518-8 (pbk)