Pilgiftsgrodor
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2011-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (fotnoter). Fakta utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort. Diskutera på diskussionssidan. |
| Pilgiftsgrodor | |
Gulbandad pilgiftsgroda
Dendrobates leucomelas |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Groddjur Amphibia |
| Ordning | Stjärtlösa groddjur Anura |
| Familj | Pilgiftsgrodor Dendrobatidae |
| Vetenskapligt namn | |
| § Dendrobatidae | |
| Auktor | Cope, 1865 |
| Utbredning | |
Utbredning av Dendrobatidae (svart färg)
|
|
Rödblå pilgiftsgroda Dendrobates pumilio
|
|
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Pilgiftsgrodor eller giftgrodor är en grupp groddjur som tillhör familjen Dendrobatidae. Pilgiftsgrodorna är inhemska i Centralamerika och Sydamerika. Guldgrodan (Dendrobates auratus) har introducerats till några av Hawaiis öar. Långt ifrån alla pilgiftgrodor är giftiga och ännu färre används för produktion av pilgift. Den giftigaste av alla kända arter är gyllene kokoigiftgroda (Phyllobates terribilis).
Innehåll |
Utseende [redigera]
Pilgiftgrodor karakteriseras vanligen av deras skarpt färgade skinn och blygsamma storlek. De skarpa färgerna är ett sätt att signalera dess giftighet. Skinnfärgen kan variera från ljusorange och svart till blå eller gul, men medlemmarna av den artrikaste undergruppen, Colostethus, är generellt sett bruna. Pilgiftsgrodor varierar i storlek från 1 centimeter till 6 centimeter, beroende på ålder och art.
Giftighet [redigera]
Mer än 100 gifter har identifierats i skinnsekret på pilgiftsgrodor, speciellt Dendrobates och Phyllobates. De senare har det extremt farliga neurotoxinet batrachotoxin, av vilket det räcker med 40 mikrogram för att dosen ska vara dödlig. Den gyllene kokoigiftgrodan är så giftig att det kan räcka med att nudda grodans rygg med tungspetsen för att överföra en dödlig dos gift.
Vissa indianstammar i Sydamerika, som Noanamá Chocó och Emberá Chocó i västra Colombia doppar spetsen på sina blåsrörspilar i giftet som kan hittas på tre arter av Phyllobates. Det är från detta familjen har fått sitt namn trots att ingen av alla de övriga medlemmarna i familjen pilgiftsgrodor används på så sätt; de flesta är inte ens giftiga. När ett vilt djur skjuts med en förgiftad pil dör det inom minuter av neurotoxinet. Giftpilar gjorda med giftet batrachotoxin är tillräckligt potenta för att döda apor och fåglar mycket snabbt eftersom giftet paralyserar nervsystemet nästan omedelbart.
Det finns väl underbyggda teorier som säger att giftet i grodorna kommer från deras diet av myror, skalbaggar och andra insekter. Dessa gifter överförs från insekten till grodan och utsöndras sedan på dess skinn. Grodor som fångas vilt och ges en diet av till exempel fruktflugor eller syrsor förlorar efterhand sin giftighet, och pilgiftsgrodor uppfödda i fångenskap är inte giftiga.
Se även [redigera]
Källor [redigera]
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia engelskspråkiga Wikipedia
