Pilgiftsgrodor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pilgiftsgrodor
Gulbandad pilgiftsgroda(Dendrobates leucomelas).
Gulbandad pilgiftsgroda
(Dendrobates leucomelas).
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Groddjur
Amphibia
Ordning Stjärtlösa groddjur
Anura
Familj Pilgiftsgrodor
Dendrobatidae
Vetenskapligt namn
§ Dendrobatidae
Auktor Cope, 1865
Utbredning
Utbredning av Dendrobatidae (svart färg)
Utbredning av Dendrobatidae (svart färg)
Rödblå pilgiftsgroda (Oophaga pumilio).
Rödblå pilgiftsgroda (Oophaga pumilio).
Hitta fler artiklar om djur med

Pilgiftsgrodor, giftgrodor eller ibland dendrobatider[1] är en grupp groddjur som tillhör familjen Dendrobatidae. Pilgiftsgrodorna är inhemska i Centralamerika och Sydamerika. Guldgrodan (Dendrobates auratus) har introducerats till några av Hawaiis öar. Långt ifrån alla pilgiftgrodor är giftiga och ännu färre används för produktion av pilgift. Den giftigaste av alla kända arter är gyllene kokoigiftgroda (Phyllobates terribilis).

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Pilgiftgrodor karakteriseras vanligen av deras skarpt färgade skinn och blygsamma storlek. De skarpa färgerna är ett sätt att signalera dess giftighet. Skinnfärgen kan variera från ljusorange och svart till blå eller gul, men medlemmarna av den artrikaste släktet, Colostethus, är generellt sett bruna. Fullvuxna pilgiftsgrodor varierar i storlek från 1,5 centimeter till 6 centimeter,[1] beroende på ålder och art.

Giftighet[redigera | redigera wikitext]

Phyllobates bicolor, en av de arter som traditionellt används till pilgift.

Mer än 100 gifter har identifierats i skinnsekret på pilgiftsgrodor, särskilt grodor i släktena Dendrobates och Phyllobates. De senare har det extremt farliga neurotoxinet batrachotoxin, av vilket det räcker med 40 mikrogram för att dosen ska vara dödlig. Den gyllene kokoigiftgrodan är så giftig att det kan räcka med att nudda grodans rygg med tungspetsen för att överföra en dödlig dos gift.

Vissa indianstammar i Sydamerika, som Noanamá Chocó och Emberá Chocó i västra Colombia doppar spetsen på sina blåsrörspilar i giftet som kan hittas på tre arter av Phyllobates. Det är från detta familjen har fått sitt namn trots att ingen av alla de övriga medlemmarna i familjen pilgiftsgrodor används på så sätt; de flesta är inte ens giftiga. När ett vilt djur skjuts med en förgiftad pil dör det inom minuter av neurotoxinet. Giftpilar gjorda med giftet batrachotoxin är tillräckligt potenta för att döda apor och fåglar mycket snabbt eftersom giftet paralyserar nervsystemet nästan omedelbart.

Det finns väl underbyggda teorier som säger att giftet i grodorna kommer från deras diet av myror, skalbaggar och andra insekter. Dessa gifter överförs från insekten till grodan och utsöndras sedan på dess skinn. Grodor som fångas vilt och ges en diet av till exempel fruktflugor eller syrsor förlorar efterhand sin giftighet, och pilgiftsgrodor uppfödda i fångenskap är inte giftiga.[1]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa Länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ [a b c] Drewes, Frank (13 mars 2011). ”Faktablad och skötselråd gällande groddjursfamiljen Dendrobatidae” (PDF). Svenska Dendrobatidsällskapet. http://www.pilgift.se/filer/faktablad.pdf. Läst 2 november 2013.