Pronomen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Pronomen (lat. pro nomen, "i stället för namn"[1]) är en mångsidig ordklass som trots att den i de flesta språk bara innehåller ett fåtal ord är mycket betydelsefull. Förhållandet gäller för den övervägande delen av världens språk, även om det också finns språk där pronomen inte är lika vanliga som i indoeuropeiska språk, till exempel japanska. En viktig grupp inom denna ordklass innehåller ord som kan användas "i stället för" ett substantiv eller egennamn i satsen, till exempel kan ordet flickan i satsen Flickan sitter på sängen ersättas med ett personligt pronomen: Hon sitter på sängen.

Avgränsning[redigera | redigera wikitext]

Det är svårt att ge en entydig definition av vad som utgör ett pronomen, och gränsdragningen mot andra ordklasser (till exempel adjektiv och räkneord) varierar i den grammatiska traditionen. Ett karakteristiskt drag är att ett pronomen i sig självt inte är särskilt betydelsebärande, utan får sin betydelse av sammanhanget. Trots att det finns färre än 200 pronomen i svenskan utgör de mellan 10 och 25 procent av vanlig text.[2] I elfte upplagan av SAOL finns bara 69 pronomen upptagna som lemman. De förekommer oftare i talspråk än i skriftspråk. I skriven text är andelen pronomen ofta omvänt proportionerlig mot andelen substantiv: få substantiv innebär många pronomen, och omvänt.

Typer av pronomen[redigera | redigera wikitext]

Pronomen kan uppdelas efter sin funktion och böjning eller efter sin betydelse. Om man ser till funktionen finns två större undergrupper: substantivistiska och adjektivistiska pronomen. Substantiviska pronomen kan stå som ensamt huvudord i en nominalfras, och liknar därmed substantiv. I denna funktion ersätter de ett substantiv eller egennamn (jfr det latinska ursprunget pro nomen, "istället för namn"): "Det (=flygplanet) störtade". Adjektivistiska pronomen kan användas som attribut till substantiv, och liknar därmed adjektiv: "Inga passagerare överlevde".

En annan uppdelning handlar om betydelse. Enligt denna klassifikation kan ordklassen indelas i fyra undergrupper: bestämda (definita), frågande (interrogativa), kvantitativa och relationella pronomen. Definitionerna varierar mellan olika grammatikor, och många pronomen kan tillhöra flera olika undergrupper (till exempel kan den både fungera substantivistiskt som ett personligt definit pronomen och adjektivistiskt som ett demonstrativt pronomen). Ordet som har traditionellt setts som ett relativt pronomen, men hanteras i Svenska Akademiens språklära som en subjunktion.[3]

I Svenska Akademiens språklära finns följande indelning av svenska pronomen:

Betydelsegrupp Adjektivistiska (kongruensböjs) Substantivistiska (kan vara ensamt huvudord i nominalfras)
Bestämda (definita) Personliga Sing: jag, du, han, hon, hen, den, det

Plur: vi, ni, de

Possessiva min/mitt, din/ditt, hans, hennes, hens, (dens/)dess,

vår/vårt, våran (talsp.), er/ert, eran (talsp.), deras

Demonstrativa denne (maskulinum), denna (femininum/utrum), detta (neutrum), (demonstrativt)

den (utrum), det (neutrum)

Reflexiva sin sig
Reciproka varandra
Relativa vilken, vars, vad
Interrogativa vilken, vilkendera, hurdan vem, vad
Kvantitativa Totalitetsbetecknande all, samtlig, båda, bägge, hel alltihop, alltsammans, allting
Distributiva varje, varenda, vardera, var och en, var
Generaliserande man,en vilken/vem/vad/hurdan som helst
Myckenhetspronomen många, fler, flest, få, färre, mycket, mer, mest, lite, föga, mindre, minst
Obestämd artikel en, endera
Allmänt obestämda någon, åtskilliga, somlig, viss, en del, en och annan
Nekande ingen ingenting, ingendera
Relationella Jämförande annan, övrig, samma, sådan, dylik, likadan
Ordnande första, sista, nästa, förra, bortre, främre, inre, yttre, övre, nedre, undre, högra, vänstra, norra, östra, södra, västra
Framhävande själv, egen, enda

Bestämda pronomen[redigera | redigera wikitext]

Bestämda eller definita pronomen betecknar något som är unikt i en viss text eller situation. Betecknandet sker genom att något pekas ut i situationen (deiktiska pronomen), eller genom tillbakasyftning på något som förekommit tidigare i texten (anaforiska pronomen). Exempel på ett utpekande pronomen är jag eller du, där ordet alltså pekar ut något som är unikt i världen. Tillbakasyftande bestämda pronomen kan bara förstås i samband med den aktuella texten:

Flygplanet hade inte fått service på länge. Därför kraschade det.

Till denna grupp räknas även fristående bestämd artikel:

Det brinnande flygplansvraket kanade ned för bergssidan.

Interrogativa pronomen[redigera | redigera wikitext]

Till denna grupp hör pronomen som används i frågor som handlar om identitet eller egenskap:

Vem arbetade just då som flygledare?

Kvantitativa pronomen[redigera | redigera wikitext]

Kvantitativa pronomen är en omfattande grupp som anger antal eller totalitet, till exempel många och ingen:

Båda motorerna slutade fungera.

Hit räknas även den obestämda artikeln en:

Piloterna lyckades genomföra en lyckad nödlandning.

Kvantitativa pronomen påminner syntaktiskt och betydelsemässigt mycket om räkneord.

Relationella pronomen[redigera | redigera wikitext]

Relationella pronomen används för att beteckna något som står i relation till något annat:

Passagerarna önskade att de hade valt ett annat flygbolag.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

SAOL anger för själva ordet "pronomen" böjningsformerna: ett pronomen, det pronomenet, flera pronomen, de pronomenen. Som alternativ anges en latinsk pluralform "pronomina". Denna artikel använder det förstnämnda alternativet.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svensk ordbok. Norstedts [distributör] (1. uppl.). Stockholm: Svenska Akademien. 2009. ISBN 978-91-1-302267-3 (inb.)  − uppslagsordet pronomen
  2. ^ Hultman 2003, s. 90
  3. ^ Hultman 2003, s. 113

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]