Deponensverb

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Deponensverb [depå:´nens] är verb som slutar på -s, och därför ser ut att ha en passiv form men som i själva verket har aktiv funktion. Några exempel på svenska är andas, färdas, hoppas, lyckas, som alla ser ut som passivumformer av teoretiska aktiva verb (anda, färda, och så vidare). Dessa verb har en aktiv funktion i satser som "Vi andas luft", "De färdas snabbt", "Jag hoppas på det", "Hon lyckas alltid", men de saknar en motsvarande aktiv form (*Vi anda luft, *Jag hoppa på det).

Deponensverb finns även i andra språk, bland andra grekiska, latin, sanskrit och japanska. Några exempel på latinska deponensverb är loquor att tala, evagor att överskrida och iocor att skämta.

Deponensverb och passiva konstruktioner[redigera | redigera wikitext]

  • Människor andas syre.

Exempelsatsen är en aktiv konstruktion med ett deponensverb som predikat och den för aktiva satser typiska strukturen: subjekt (Människor), ett predikat (andas) samt ett direkt objekt (syre).

  • Han skjutsades av sin mor.

Nästa exempel har en passiv konstruktion, vars typiska struktur lyder: subjekt (Han), ett passivt verb som predikat (skjutsades) samt en agent (av sin mor).

Felaktig användning[redigera | redigera wikitext]

Ett deponensverb kan inte användas i passiv form:

  • Hon skall alltid minnas för sin gärning

I stället kan man skriva:

  • Hon skall alltid ihågkommas för sin gärning