Radband

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Katolskt radband eller rosenkrans.
Ortodoxt radband.

Ett radband är ett band med kulor, använt som hjälpmedel vid bön, i synnerhet inom romersk-katolska och ortodoxa kyrkan men också av vissa grupper inom islam, buddhism och hinduism. Ordet är en förvrängning av ravband, där rav är ett äldre ord för bärnsten, då de medeltida radbanden i Norden hade kulor av bärnsten.[1]

Buddhisterna använder i regel 108 kulor, muslimerna 33, 66 eller 99. Av katolikernas radband finns flera olika slag, till exempel den "lilla", omfattande 33 pärlor (efter Kristi levnadsår), den "vanliga", innehållande 55 och den "fullständiga" med 165 pärlor. Somliga av pärlorna är större och kallas paternosterpärlor, de övriga, mariapärlorna, är mindre. För var och en av de större läses ett Fader vår, för var och en av de mindre ett Ave Maria. Kulorna eller pärlorna kan vara av trä, sten, glas, korall, elfenben.[2]

Inom romersk-katolska kyrkan kallas radbandet rosenkrans. Det kom att brukas i Europa från medeltidens slut i samband med den så kallade Rosenkransbönen. Man ber omväxlande ett Fader vår, tio Hell dig Maria och ett Ära vare Fadern, samtidigt som man betraktar vissa mysterier (Jesu födelse, lidande och förhärligande). Denna rosenkrans är den så kallade Dominikanska rosenkransen.

Utöver denna finns den så kallade Birgittinska rosenkransen som består av sex dekader i stället för fem. Det var påven den Salige Urban V (1362–70) som gav Heliga Birgitta tillstånd av sprida denna form av rosenkrans. Mariastatyn i Lourdes-grottan i södra Frankrike bär en Birgittinsk rosenkrans i sin hand.

Inom den Ortodox kristendom|ortodoxa kyrkan används ett radband som knyts av ullgarn. Ortodoxerna använder radbandet för att be Jesusbönen.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "radband", SAOB, Svenska Akademien, webbupplagan, uppdaterad 2008
  2. ^ Rosenkrans i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)