Urban V

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Urban V
Urban V.gif
Påve 1362–1370
Namn Guillaume de Grimoard
Född 1310
Död 19 december 1370
Företrädare Innocentius VI
Efterträdare Gregorius XI
Påve i 8 år, 2 månader och 21 dagar

Urban V, född Guillaume de Grimaud 1310 i Grizac i Languedoc, död 19 december 1370 i Avignon, var påve från den 28 september 1362 till sin död, 19 december 1370. Urban V saligförklarades 1870 av påve Pius IX. Hans minnesdag firas den 19 december.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Guillaume de Grimoard föddes i slottet Grizac till en släkt som tillhörde riddaradeln. Han studerade i Montpellier och Toulouse, och inträdde sedan i benediktinorden som munk i klostret i Chirac, nära sitt födelsehem. Guillaume de Grimoard blev abbot först i Germanusklostret i Auxerre, och en bulla från år 1363 vittnar om att därefter var abbot i klostret Saint-Victor i Marseille.

Han prästvigdes i Chirac, studerade därefter teologi vid universiteten i Toulouse, Montpellier, Paris och Avignon, där han doktorerade 1342. han skaffade sig snart ett rykte som den bästa kanonisten i sin samtid, och innehade professurer i Montpellier, Toulouse och Paris. Samtidigt gjorde han ecklesiastikal karriär, bland annat som prior av Notre-Dame du Pré och abbot i Clemens VI:s berömda hus. När han hamnade i påvens hushåll började hans diplomatiska karriär, och han utförde flera av dessa med framgång.

Slottet där Guillaume de Grimoard föddes, château de Grizac.

Kardinalerna i Avignon valde honom till påven Innocentius VI:s efterträdare, och han antog namnet Urban, eftersom han sade att alla påvar som burit detta namn hade varit helgon. Urban utgav 1362 bullan In coena Domini mot kättare.

I norra Italien huserade Bernabo Visconti med sina rövarskaror och hemsökte även påvens besittningar trots bannlysning och ett mot honom uppbådat "korståg". Den tyske kejsaren tryckte på påven att göra slut på den förnedrande "fångenskapen i Avignon" och återvända till Rom, vilket även andra, såsom Katarina av Siena och skalden Petrarca, bevekande uppmanade honom. Eftersom oroligheterna och laglösheterna i Italien började lugna ner sig, mognade beslutet att verkligen återkomma till Rom. 1367 lämnade Urban Avignon och gjorde sitt högtidliga intåg i staden. Kardinal Gil de Albornoz kunde lämna över hela Kyrkostaten åt honom, men denne dog samma år. Urban kunde därför inte längre känna sig trygg i Italien och såg sina intressen i Frankrike hotade. Han gav därför efter för övertalning av franska kardinalerna och begav sig 1370 i halv flykt åter till Avignon, trots böner från kyrkans välgörare och andra fromma personer, bland dem den heliga Birgitta, som varnade påven att om han återvände till Avignon skulle han snart dö.

Staty som föreställer Urban, vid katedralen Saint-Privat.

I en bulla förklarade Urban att han lämnade Rom för att kunna verka för hela kyrkan. Påven levde inte länge efter sin återkomst till Avignon. Han begravdes först i Notre-Dame des Doms i Avignon, men flyttades sedan till klosterkyrkan St. Victor i Marseille, där det uppgavs att flera mirakler inträffade sedan påven kommit dit. Kung Valdemar Atterdag krävde att han skulle helgonförklaras, men detta skedde inte trots löften, på grund av tidernas oro.

Urban verkade kraftfullt för korstågen. Han gav korset till kungarna av Danmark, Frankrike och Cypern, bistod Peter I av Cypern de Lusignan i kriget mot turkarna, och hade för en tid herraväldet över Alexandria. Han var en fransk patriot, vilket dock inverkade negativt på universalkyrkan. Han grundade universitetet i Krakow och universitetet i Wien, samt beskyddade flera universitet. Han godkände birgittinorden, och helgonförklarade sin gudfar Elzéar av Sabran.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Innocentius VI
Påve
1362–1370
Efterträdare:
Gregorius XI