Heimdall

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Heimdall (olika betydelser).
Heimdall öfverlämnar till Freya smycket Bryfing, målning av Nils Blommér från 1845.
Heimdall blåser i sitt horn Gjallarhorn på denna illustration från ett isländskt 1700-talsmanuskript.
Heimdal durch die neun Wellenjungfrauen emporgehoben av K. Ehrenberg. Heimdal föds på jorden för att sprida kunskap till människorna

Heimdall (av heim med betydelsen "värld" och dallr med betydelsen "blomstrande träd") räknas som en av asarna i nordisk mytologi trots att han inte ansågs vara son till Oden. Av namnets etymologi kan man sluta sig till att Heimdall var en representant för världsträdet Yggdrasil och då Yggdrasil ofta antas ha varit en omskrivning för Vintergatan tror man att Heimdall var en himmelsgud. Gudomligheter med liknande karakterisiska finns även hos samer, samojeder, tunguser och eskimåer. Hans namn förekommer dock knappt i den norröna kulten men desto rikligare i nordisk mytologi.

Heimdall sägs vara son till "nio mödrar" som antas representera de nio världarna i den nordiska kosmologin. Enligt en annan teori skall han ha fötts ur havet och då är de nio mödrarna havsjätten Ägirs döttrar, vågorna[1]. Förklädd till Rig blev Heimdall också upphov till de tre samhällsklasserna. Genom honom återspeglas sålunda den kosmiska ordningen i den världsliga. Då rig betyder konung på iriska förmodas denna myt ha importerats från keltisk mytologi.

Förmågor och ägodelar[redigera | redigera wikitext]

Heimdall hade tänder av guld (han kallas ibland även Gyllentand) och mirakulös hörsel och syn. Han bodde i Himinbjörg och vaktade bron Bifrost (regnbågen) med Gjallarhornet i utkanten av Asgård och övervakade därifrån hela världen. Han behövde mindre sömn än en fågel, och kunde se flera mil. Hans hörsel var så bra att han till och med kunde höra gräset gro och ullen på fåren växa. Han hade alltså de bästa egenskaperna för en väktare.

Över axeln bar han Gjallarhornet. Gjallarhornet var ett larmhorn, i det skulle Heimdall blåsa när Ragnarök var i antågande och jättarna kom över bron Bifrost för att kämpa med asarna. I Ragnarök kämpar Heimdall mot Loke och de två dödar varandra genom att spetsa varandra med varsitt spjut.

Han ägde hästen Gulltopp, och baggen förknippades med honom.

Heimdall i mytologin[redigera | redigera wikitext]

Det beskrivs att ättlingarna till Ask och Embla till en början levde ett kulturlöst primitivt liv då en dag en båt drev i land. I båten fann de en liten pojke som sov på en bädd av korn omgiven av olika typer av verktyg och skatter. Pojken var Heimdall som Asarna sänt ner till människorna. Människorna accepterade pojken som en av sina egna och fostrade honom. Heimdall lärde människorna att tämja den heliga elden, instruerade dem i visdom om runerna, lärde dem hantverk och arbetskunskap, organiserade deras samhälle och fastslog de tre samhällsklasserna.

I en berättelse lyckas Loke stjäla hans svärd. [källa behövs]

Citat ur Poetiska Eddan:

Mims söner resa sig, makternas öde
tänds vid det gamla Gjallarhornet;
högt blåser Heimdall, hornet i vädret,
Odin mäler till Mims huvud.

Nu skälver Yggdrasils ask där den står,
fornträdet jämrar, jätten kommer lös;
alla rädas som äro på Hel-väg,
förrn det blir slukat av Surts frände.

Völvans spådom, vers 46

Andra namn på Heimdall[redigera | redigera wikitext]

  • Gullintanne ("han med gyllene tänder"), eftersom han förknippades med eld, sol och ljus.
  • Hallinskide ("den lutande staven"), ett namn som förknippar honom med Världspelaren.
  • Den vite asen, ett epitet som Heimdall fick av Snorre Sturlason. Jämför Balder.
  • Rig (Sanskrit "medvetande och intellekt"), (Iriska "konung")

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ H R Ellis Davidson (2004). Nordens gudar och myter (3:dje tr). Stockholm: Norstedts förlag. sid. 128. ISBN 91-7263-170-8