Semiramide

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Semiramide (ibland även kallad Semiramis) är en opera (melodramma tragico) i två akter med musik av Gioacchino Rossini och libretto av Gaetano Rossi efter tragedin med samma namn av Voltaire.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Operan uruppfördes den 3 februari 1823 på operahuset Teatro La Fenice. Eftersom Rossinis föregående opera Maometto II hade blivit ett fiasko och orsakat La Fenice ekonomiska förluster hade han höga förväntningar på sig inför premiären av Semiramide. Operan blev, trots den korta kompositionstiden (37 dagar), en enorm succé och Rossini ropades in nio gånger för att få ta emot publikens jubel.

Semiramide är ett av de finaste exemplen på den italienska bel canto-stilen och innehåller flera extremt svårsjungna partier (till exempel titelpartiet och Idrenos parti). På grund av detta har operan sällan framförts efter att denna stil gick ur modet. När bel canto-operan fick sin renässans under andra delen av 1900-talet och tekniskt begåvade sångare som Maria Callas, Joan Sutherland, Marilyn Horne, Rockwell Blake och Luciana Serra gjorde det möjligt att framföra operan igen har den återkommit och blivit populär. Den har ofta satts upp vid Rossinifestivalen i Pesaro (bland annat 1994 och 2001).

Handling[redigera | redigera wikitext]

Semiramide har förgiftat sin man, kung Nino, tillsammans med prins Assur som hoppas på att få efterträda Nino. Semiramide är förälskad i sin härförare, Arsace, ovetandes om att han är en hennes son Ninia som den döde kungen skickat till fronten inkognito för att skyddas undan Assur. Assur är i sin tur förälskad i prinsessan Azema men hon och Arsace är redan hemligt förälskade i varandra. Semiramide tvingar Azema att gifta sig med den något motvillige Idreno (en av hennes egna friare) för att undanröja konkurrensen om Arsace.

Arsace återvänder kort efter detta och får se kung Ninos ande uppenbara sig och tala om att Arsace ska bege sig till hans grav för att hämnas mordet på honom och bli hans efterträdare på tronen. Assur får reda på detta och följer efter Arsace till graven för att lönnmörda denne, men precis när han ska sticka kniven i Arsace slänger sig Semiramide emellan eftersom hon insett att Arsace är hennes son Ninia. Hon dör och Arsace dödar Assur. Operan slutar med att Arsace blir utsedd till ny kung av Babylonien.

Roller[redigera | redigera wikitext]

Roll Röstläge
Semiramide, drottning av Babylonien sopran eller koloraturmezzo
Arsace, babylonisk härförare mezzosopran eller alt
Assur, prins av Belo bas
Idreno, indisk kung tenor
Azema, prinsessa av Belo mezzosopran
Oroe, överpräst bas
Mitrane, kapten över vakten tenor
Kung Ninos ande bas

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]