Slaget om Nyenskans
| Slaget om Nyenskans (1703) | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av det Stora nordiska kriget | |||||||
 En modell av fästningen Nyenskans | |||||||
| |||||||
| Stridande | |||||||
 Sverige
|
 Ryssland
| ||||||
| Befälhavare och ledare | |||||||
| Johan Apolloff
|
Boris Sjeremetev
| ||||||
| Styrka | |||||||
| 600 | 20 000 | ||||||
Slaget om Nyenskans ägde rum den 30 april till 4 maj 1703, och resulterade i en rysk intagning av det svenska fästet Nyenskans, nuvarande Sankt Petersburg, som var en stödjepunkt i försvaret av Ingermanland, belägen vid Nevas utlopp i Finska viken.
Belägringen av Nyenskans
På våren 1703 riktade Boris Sjeremetev ett anfall mot Nyenskans och uppmanade fästningens försvarare att kapitulera. I fästningen fanns endast en besättning på cirka 600 svenska soldater och efter tre stormningar och ett par dagars bombardemang var de mogna för en vapenvila i maj 1703. Fästningens krut förråd hade också fått en fullträff och exploderat. Detta jämte ryssarnas stora övermakt - de var 20 000 - gjorde försvararna nedstämda. Troligen hade de flesta stadsborna flytt redan tidigare. Tsaren (Peter den store) gav sedan order om att det svenska fästet skulle rivas. Stenarna skulle istället läggas på ön Harholmen närmare flodens mynning – platsen för S:t Petersburgs grundande som skedde i all hast och i hemlighet för svenskarna. Av Nyenskans blev så gott som ingenting alls kvar. S:t Petersburg blev början på en rysk övermakt vid Östersjön.
Efterverkningar
Efter intagandet av fästningen Nyenskans och staden Nyen revs dessa och på samma plats påbörjades arbetet med den nya hamnstaden Sankt Petersburg, grundad av Peter I av Ryssland. Staden skulle komma att avgöra en viktig faktor i kriget, nämligen Rysslands tillgång till Östersjön med flotta, som de så länge hade strävat efter. S:t Petersburg präglades hårt av svenska anfall de följande åren bland annat anfallen mot Sankt Petersburg, men marken blev aldrig återerövrad av Sverige.