Slaget vid Pälkäne
| Slaget vid Pälkäne | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Stora nordiska kriget | |||||||
.jpg) | |||||||
| |||||||
| Stridande | |||||||
 Sverige
|
 Tsarryssland
| ||||||
| Befälhavare och ledare | |||||||
| Carl Gustaf Armfeldt
|
Fjodor Apraxin Michail Golitsyn
| ||||||
| Styrka | |||||||
| 2 200 fotsoldater 1 500 ryttare 28 kanoner[1] |
9 000 fotsoldater 5 400 ryttare 22 kanoner | ||||||
| Förluster | |||||||
| 577 döda och sårade 233 tillfångatagna[2][3] |
118 döda 555 sårade[2][3] | ||||||
Slaget vid Pälkäne, även känt som Slaget vid Kostianvirta eller Slaget vid Pälkäne kyrka, var ett fältslag vid Pälkäne den 6 oktober 1713, mellan svenska och ryska trupper under stora nordiska kriget där de sistnämnda segrade.
Deltagande svenska regementen[1][redigera | redigera wikitext]
Infanteri
- Åbo läns regemente (791 man)
- Björneborgs regemente (470 man)
- Tavastehus regemente (792 man)
- Viborgs regemente (247 man)
- Savolax regemente (731 man)
- Nylands regemente (503 man)
- Österbottens regemente (705 man)
- Finska värvade bataljoner (240 man)
Kavalleri
- Åbo och Björneborgs läns kavalleriregemente (736 man)
- Nylands och Tavastehus läns kavalleriregemente (803 man)
- Viborgs och Nyslotts läns kavalleriregemente (641 man)
- Ingermanländska dragonregementet (484 man)
- Lantdragonskvadronen (58 man)
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] ”Finland Stands Alone (The Finnish Campaign:1713 - 1714)”. Arkiverad från originalet den 3 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160303195759/http://www.wfgamers.org.uk/resources/C18/palkane.htm. Läst 19 mars 2015.
- ^ [a b] Ericson, Lars (ed) (2003). Svenska slagfält. Wahlström & Widstrand. sid. 327. ISBN 91-46-21087-3
- ^ [a b] Kuvaja, Christer (2008). Karolinska krigare 1660–1721. Helsingfors: Schildts Förlags AB. sid. 220. ISBN 978-951-50-1823-6
Litteratur[redigera | redigera wikitext]
- Anders Fryxell: Lebensgeschichte Karl des Zwölften, Königs von Schweden, Band 2, 1860, s. 372ff