Slaget vid Blenheim

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Slaget vid Blenheim
Del av spanska tronföljdskriget
Duke-of-Marlborough-signing-Despatch-Blenheim-Bavaria-1704.jpg
The Duke of Marlborough Signing the Despatch at Blenheim. Olja av Robert Alexander Hillingford.
Ägde rum 13 augusti 1704[1]
Plats Blindheim (engl.: Blenheim),[2] nära Höchstädt, Bayern[3], Tyskland
Resultat Avgörande allierad seger[4]
Stridande
Tysk-romerska riket:

 England
 Holländska republiken
 Danmark

 Frankrike
Bayern Kurfurstendömet Bayern
Befälhavare/ledare
Kungariket England Hertig av Marlborough
Habsburgska monarkin Eugen av Savojen
Kungariket Frankrike Duc de Tallard (tillfångatagen)
Kungariket Frankrike Ferdinand de Marsin
Bayern Maximilian II Emanuel
Styrka
52 000 man,[5]
66 kanoner
56 000 man,
90 kanoner
Förluster
4 542 döda,
7 942 sårade
20 000 döda, drunknade eller sårade,
14 190 tillfångatagna

Slaget vid Blenheim (känt i vissa länder som andra slaget vid Höchstädt), ett slag som utkämpades den 13 augusti 1704 vid den bayerska byn Blindheim norr om staden Höchstädt mellan en fransk-bayersk armé och en allierad armé bestående av engelsmän, holländare och österrikare med flera. Det var ett av de största slagen och vändpunkten i det spanska tronföljdskriget.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Upprinnelsen till slaget var den bayerske kurfurstens arvsanspråk på delar av det spanska väldet som fick stöd av Frankrike men som avfärdades av Österrike som ville ha hela arvet. Med stöd av en fransk armé invaderade bayerska styrkor de österrikiska arvländerna och sjömakterna (England och Nederländerna) var tvungna att undsätta sin bundsförvant för att undvika en kollaps. Genom en skickligt genomförd marsch genom Tyskland lyckades den engelsk-holländska armén under hertigen av Marlboroughs befäl förena sig med den österrikiska armén under Eugen av Savojen. Med en sammanlagd styrka på 52 000 man anföll de den 56 000 man starka fransk-bayerska armén vid Blenheim ledd av (hertigen av Tallard).

Slaget[redigera | redigera wikitext]

Hertigen av Marlborough använde för första gången den strategi som han sedan skulle upprepa i alla hans stora fältslag. Den gick ut på att först angripa flyglarna för att få fransmännen att föra över sina reserver till dessa. Därefter riktade Marlborough ett kraftfullt angrepp mot den franska centern som snart kollapsade under det stora trycket. Resultatet blev att ordningen inom den franska armén upplöstes och de drabbades av skyhöga förluster (20 000 stupade och 14 190 tillfångatagna). Endast 4 542 allierade soldater stupade. Trots Marlboroughs och Eugen av Savojens inspirerade ledarskap får dock huvudorsaken till slagets utgång sökas i missförhållanden i den franska ledningen. Precis som Marlborough hade hoppats på sattes alla franska reserver in i flyglarna, men detta skedde utan överbefälhavaren Tallards vetskap. Det var en underbefälhavare som försvarade byn Blenheim som egenmäktigt lade beslag på reserverna. Inne i Blenheim var det dessutom så trångt att förstärkningarna inte kunde göra något nytta, däremot gjorde trängseln det väldigt svårt för de allierade soldaterna att missa de franska soldaterna under eldstriden. När Marlboroughs attack mot centern kom kallade Tallard efter förstärkningar som han trodde fortfarande fanns bakom honom och fick det överraskande svaret att de befann sig utom räckhåll i Blenheim. Utan dessa kunde Tallard inte stå emot Marlbouroughs attack och nederlaget var oundvikligt.

Konsekvenser[redigera | redigera wikitext]

Frankrike hade inte upplevt ett större nederlag på slagfältet sedan det trettioåriga kriget och utgången av slaget vid Blenheim var en stor prestigeförlust som innebar att den aura av oövervinnerlighet som omgav Ludvig XIV:s armé försvann. De strategiska konsekvenserna av nederlaget var att fransmännen tvingades evakuera hela södra Tyskland och under resten av kriget inrikta sig på försvar. Bayern blev ockuperat av allierade trupper, och trots ett från början generöst erbjudande vägrade kurfursten att byta sida. Han förklarades därför i riksakt och hans landområden togs ifrån honom. Dessa återlämnades dock vid fredsslutet eftersom det var ett orubbligt krav från Ludvig XIV:s sida att hans trogne bundsförvant inte skulle lida någon skada.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Alla datum i artikeln är i den gregorianska kalendern (om inte annat anges). Den julianska kalendern som användes i England år 1704 varierade med elva dagar. Således utkämpades slaget vid Blenheim den 13 augusti (gregoriansk kalender) eller 2 augusti (julianska kalendern). I denna artikel (g.s.) används för att anteckna julianska datum med året justerat till 1 januari. Se artikeln Gamla stilen och nya stilen för en mer detaljerad förklaring av dateringsfrågor och konventioner.
  2. ^ Byn Blindheim (Blenheim på engelska) ligger vid Donau 16 km sydväst om Donauwörth i Bayern, södra Tyskland.
  3. ^ År 1704 låg Blindheim i furstendömet Pfalz-Neuburg, som ingick i Bayern 1808.
  4. ^ Weighley, Russell (1991) (på engelska). The Age of Battles: The Quest for Decisive Warfare from Breitenfeld to Waterloo. Indiana University Press. Sid. 87. ISBN 0-7126-5856-4 
  5. ^ Statistik hämtad från Chandler och Falkner. Vissa källor sätter de allierades styrka till 56 000 och det fransk-bayerska styrkorna till 60 000. OBS: Antalet skvadroner och bataljoner inom varje armé varierar beroende på källan.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]