Snösiska

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Snösiska
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Adult snösiska.
Adult snösiska.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Finkar
Fringillidae
Släkte Carduelis
Art Snösiska
C. hornemanni
Vetenskapligt namn
§ Carduelis hornemanni
Auktor Holbøll, 1843
Uppstoppat exemplar.
Uppstoppat exemplar.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Snösiska (Carduelis hornemanni) är en fågel som tillhör släktet Carduelis och familjen finkar.

Taxonomi och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Snösiskan beskrevs första gången 1843, som Acanthis hornemanni,[2] av dansken Carl Peter Holbøll som var löjtnant vid kungliga danska flottan. Han blev senare södra Grönlands guvernör och 1846 publicerade han en bok om Grönlands fåglar.[3]

Snösiskan placeras idag i det stora släktet Carduelis vars taxonomi är omdiskuterad. Snösiskan har tillsammans med brun- och gråsiska bland annat föreslagits en placering i det egna släktet Acanthis. Snö- och Gråsiskan ligger genetiskt sett så nära varandra att det har ifrågasatts om de är två olika arter och det saknas även tydliga morfologiska och beteendemässiga skillnader.[4][5][6][7] Det saknas dock säkra fynd av hybrider mellan grå- och snösiska, dels på grund av att en sådan skulle vara omöjlig att artbestämma i fält.[8]

Arten delas upp i två underarter:[3]

  • C. h. hornemanni - nominatformen häckar cirkumpolärt i områden mycket långt norrut, på Grönland samt angränsande delar i Kanada.
  • C. h. exilipes - häckar i Nordamerika samt Eurasien. Fågeln övervintrar ofta långt norrut men flyttar ibland en bit söderut. Detta taxon behandlas ibland som den goda arten Carduelis exilipes.[9]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Snösiskan mäter 12-14 centimeter och är mycket lik gråsiskan, i vissa fall omöjlig att säkert skilja från denna. De tydligaste skillnaderna är att snösiskan ofta är ljusare, har mindre och rakare näbb, något yvigare fjäderdräkt och vit övergump till skillnad från gråsiskans streckade. Ryggen är grå och sticker ut från det ljusa huvudet och den ljusa, lite randiga undersidan. Hanarnas mage har ett svagt rosa parti som honorna saknar. Lätet påminner mest om gråsiskans även om de är relativt lätta att åtskilja. Den grönländska underarten hornemanni är större och ljusare, och ibland närmast vit.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Carduelis hornemanni exilipes

Snösiskan finns främst på tundran runt dvärgbjörkar och andra lågväxta buskar. Boet, som är skålformat, placeras i en låg buske.[3] Honan lägger i genomsnitt fem ägg, men det förekommer kullar med 4-6 ägg.[3] Honan ruvar äggen själv i 11-12 dagar.[3] Ungarna är flygga efter 11-14 dagar.[3] Främst består födan av frön men de äter även insekter.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International (2008) Carduelis hornemanni. I: IUCN 2009. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2009.1. <www.iucnredlist.org>. Läst 2 augusti 2009.
  2. ^ ITIS (2009) <www.itis.gov>, läst 2009-08-02
  3. ^ [a b c d e f] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  4. ^ Troy, D.M. (1985) A phenetic analysis of the Redpolls 'Carduelis flammea flammea' and 'C. hornemanni exilipes', Auk, vol.102 sid:82-96.
  5. ^ Herremans (1990) Taxonomy and evolution in Redpolls 'Carduelis flammea-hornemanni' A Multivariate Studyof their Biometry, Ardea, vol.78, nr.3, sid:441-458
  6. ^ Seutin, G., Ratcliffe, L. M. & Boag, P. (1995) Mitochondrial DNA homogeneity in the phenotypically diverse redpoll finch complex (Aves: Carduelinae: 'Carduelis flammea-hornemanni'), Evolution, vol.49, sid:962–973
  7. ^ Marten, J.A. & N.K Johnson (1986) Genetic relationships of North American Cardue1ine finches, Condor, vol.88 sid:409-420
  8. ^ ”Bestämning - snösiska”. Skånes ornitologiska förening. http://www.skof.se/rrk/hornemanni.htm. Läst 8 november 2009. 
  9. ^ Herrmans, M. (1990) Taxonomy and evolution in redpolls Carduelis flamme-hornemanni; a multivariate study of their biometry, Ardea, vol.78, sid:441-458

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Roger Peterson, Guy Montfort, FAD Hollom (1966) Fåglarna i Europa, nionde upplagan, Paul Parey, Hamburg och Berlin
  • Gustaf Rudebeck (red.), Våra svenska fåglar i färg, 2a uppl 1984, ISBN 91-7058-200-9

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]