Sophie Buxhoeveden

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Sophie Karlovna Buxhoeveden, född 6 september 1883 i Sankt Petersburg, Ryssland, död 26 november 1956 i Storbritannien, var en rysk hovdam och memoarförfattare. Hon var hovdam till Rysslands kejsarinna Alexandra Fjodorovna och blev känd för de tre böcker hon skrev om sin uppväxt, sin tid som hovdam och sin flykt från Ryssland under ryska revolutionen.

Sophie Buxhoeveden var dotter till den balttyske diplomaten friherre Karlos Matthias Ludwig Konstantin Buxhoeveden och Ludmilla Ossokina. Familjen deltog i societetslivet i Sankt Petersburg. Hon blev utvald till hedershovdam 1904 och påbörjade sin tjänstgöring som sådan när hon blev ordinarie hovdam 1913. Vid hovet kallades hon "Isa", och fick under första världskriget ofta i uppdrag av kejsarinnan att åtfölja tsardöttrarna på deras officiella uppdrag. Buxhoeveden bevittnade Rasputins "mirakel" och imponerades av dem utan att bli hans beundrare, men hennes sätt att hålla inne med sin kritik mot honom uppskattades av kejsarinnan.

Under ryska revolutionen 1917 följde hon den före detta tsarfamiljen till deras fångenskap i Sibirien. Hon släpptes före familjens avrättning av bolsjevikerna, som på grund av hennes efternamn trodde att hon var utlänning och inte ville riskera utländska relationer genom att angripa utländska medborgare: även schweizaren Pierre Gilliard och britten Sydney Gibbes släpptes av samma anledning. Tillsammans med Gilliard och Gibbes levde hon länge i en gammal tågkupé och uppvaktade förgäves myndigheterna för den före detta tsarfamiljens räkning. Buxhoeveden, Gilliard och Gibbes tvingades till slut lämna Jekaterinburg och fly via Sibirien mot Kina. Då hon nådde Omsk, som då hölls av vita armén, fick hon slutligen möjlighet att lämna Ryssland, och via Kina, Japan och USA ta sig till sin far i Danmark.

Sophie Buxhoeveden levde sedan i Danmark, Tyskland och slutligen i Storbritannien, där hon anställdes som hovdam åt Alexandra Fjodorovnas syster, den brittiska prinsessan Viktoria av Hessen-Darmstadt. Hon träffade både Anna Anderson, som påstod sig vara tsardottern Tatjana, och Eugenia Smith, som påstod sig vara tsardottern Anastasia, men sade båda gånger att de inte var de personer de påstod sig vara.

Hon utgav sina memoarer i tre delar 1928-29.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]