Sovjetunionens historia 1927–1953

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Sovjetunionens historia 1927-1953 dominerades av Josef Stalin, som hade som mål att omforma det sovjetiska samhället med en aggressiv planekonomi och en svepande kollektivisering av jordbruk och industri. Han fortsatte också att utveckla en sedan tidigare brutal totalitär regim ansvarig för miljoner dödsfall som ett resultat av diverse utrensningar och kollektiviseringsförsök. Under hans tid som ledare över Sovjetunionen använde Stalin flitigt sin hemliga polis (NKVD, GRU), Gulag, och nästan obegränsade makt för att omforma det sovjetiska samhället.

Under andra världskriget, känt som "det stora fosterländska kriget" i Ryssland, förstördes stora delar av Sovjetunionen. Ungefär ett av tre dödsfall i andra världskriget var en sovjetisk medborgare. Efter andra världskriget ockuperade Sovjetunionens arméer östra Europa, där kommunistregeringar tog makten i östblocket, medan USA höll kvar sitt inflytande på västra Europa där demokratiska regeringar sattes upp. Det kalla kriget blev en naturlig följd, då Sovjetunionen och USA indirekt kämpade om inflytande i världen.

Landets utveckling[redigera | redigera wikitext]

Planering[redigera | redigera wikitext]

Vid Sovjetunionens kommunistiska partis 15:e kongress i december 1927 attackerade Stalin vänstern genom att utesluta Lev Trotskij och hans följeslagare från partiet och rörde sig sedan mot höger genom att överge Lenins nya ekonomiska politik (NEP). Han varnade delegaterna för en kommande kapitalistisk inringning, och insisterade på att överlevnad och utveckling enbart kunde uppnås genom att öka produktionen i den tunga industrin. Stalin påpekade att Sovjetunionen var "femtio till hundra år efter avancerade länder" (såsom exempelvis USA, Frankrike, Tyskland och Storbritannien) och därför måste minska "detta avstånd inom tio år".[källa behövs] Stalin deklarerade att "antingen gör vi det, eller så blir vi krossade".[källa behövs]

För att genomföra den radikala förändringen av Sovjetunionen etablerade partiet, under Stalins direktioner, Gosplan (den statliga planeringskommisionen), ett statligt organ ansvarigt för att leda den socialistiska ekonomin mot industrialisering. I april 1929 släppte Gosplan en 1700 sidor lång rapport för att industrialisera den främst jordbruksinriktade nationen. Denna rapport blev basen för den första femårsplanen för nationell ekonomisk konstruktion, eller Piatiletka, som syftade till en dubblering av sovjetiskt kapital mellan 1928 och 1933.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Robert C. Tucker, Stalin in Power (New York: W. W. Norton & Co., 1990): 96.