Store bededag

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Store bededag
Typ Kristen helgdag, sedan 1800-talet allt starkare icke-religiösa inslag
Datum Fjärde fredagen efter påsk
Geografi och firare Kristna,  Danmark
 Färöarna
Period 1600-talet

Store bededag eller stora bönedagen (färöiska: dýri biðidagur, isländska: kóngsbænadagur eller stórbeðudagur, norska: bots- og bededag) är numera en officiell dansk och färöisk helgdag som infaller på den fjärde fredagen efter påsk.

Den blev införd av Hans Bagger, biskop av Själland 1675-1693. Under sina två första ämbetsår införde han tre faste- och helgdagar i sitt stift. Den ena blev i en kunglig förordning, daterad 1686, lagstadgad som en "extraordinär, allmän helgdag" för hela dansk-norska riket.[1] Under Struensees reformer blev en rad helgdagar avskaffade 1770, men inte bönedagen. Sedan har det har ofta diskuterats att avskaffa den. I Folkekirken hålls gudstjänst, men för övrigt uppfattas bönedagen föga religiöst av de flesta.

Det är tradition är att äta varme hveder, vetebullar med siktad rågmjöl eller kardemumma. Det förklaras ofta med att bagarna förr måste hålla stängt på dagen, så man uppfann ett halvbakat bakverk som folk själv kunde värma. En annan tradition i Köpenhamn var att promenera på Köpenhamns vallar, där allt folk träffade varandra.

Island[redigera | redigera wikitext]

På Island blev helgdagen avskaffad 1893.

Norge[redigera | redigera wikitext]

I Norge blev den 1915 flyttad til hösten (fredagen före allhelgona söndag), men 1950 flyttad till söndagen före allhelgona söndag och därmed avskaffad som helgdag. Bots- og bededagen finns kvar som kyrklig märkesdag.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Buß- und Bettag

Schweiziska bönedagen

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Den store bede dag, Folkekirken (danska)