Sven Dahlman

Från Wikipedia
Sven Dahlman
Född2 januari 1905
Härnösands församling, Sverige
Död6 maj 2000 (95 år)
Stockholm
BegravdNorra begravningsplatsen[1]
kartor
Medborgare iSverige
SysselsättningJournalist
MakaBrita Dahlman
Utmärkelser
Kungliga Vasaorden (1944)
Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden – stora kommendörskorset med stjärna och axelrem (1970)
Kungliga Nordstjärneorden (1974)
Redigera Wikidata

Sven Werner Dahlman, född 2 januari 1905 i Härnösand, död 6 maj 2000 i Stockholm, var en svensk journalist och diplomat.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Sven Dahlman föddes in i grosshandlarfamiljen Sigurd och Sigrid Dahlman. Han var sedan 1936 gift med Brita Westberg, dottern till redaktören Axel Westberg och Sigrid Westberg.

Dahlman avlade studentexamen vid Norra Latin i Stockholm år 1923.[2] Han blev efter studier vid Uppsala universitet fil.kand. 1927 och, efter studier i statsvetenskap i Helsingfors och Genève, politisk redaktör i Upsala Nya Tidning 1933. År 1936 blev han pressattaché i Helsingfors. Från 1939 till 1940 var han förste legationssekreterare i Helsingfors, från 1940 till 1945 i Washington, D.C..

År 1946 blev Dahlman chef för UD:s pressbyrå. Från 1948 till 1953 var han utrikesråd och chef för UD:s politiska avdelning. Mellan 1953 och 1961 var han sändebud i Haag, från 1961 till 1962 i Kairo. Mellan 1969 och 1981 var han ordförande i Svensk-nederländska föreningen.

Han var ledamot av Finlandskommittén från 1939 till 1940, under finska vinterkriget, och skapade devisen "Finlands sak är vår".[3] Från 1948 till 1949 var han sakkunnig i den skandinaviska försvarskommittén.

Dahlman blev ordförande i styrelsen för Vattenbyggnadsbyrån 1966 och Svenska Unilever AB 1971 samt styrelseledamot i Uddeholms AB 1968, Airco Alloys AB 1970 och Mölnlycke AB från 1970 till 1975.

Han är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna kommun.[4]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Dahlman, SVEN VERNER, Svenskagravar.se, läs online, läst: 29 juni 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Sven DahlmanPublicistklubben (1936)
  3. ^ Dahlman, Sven (2009). ”Finlands sak är vår - frivilligrörelsen i Sverige 1939-1940: ett vittnesmål från "propagandachefen" Sven Dahlman”. Historiska och litteraturhistoriska studier 2009(84): sid. 49-72. 0073-2702. ISSN 0073-2702.  Libris 12531582
  4. ^ Hitta graven: Stockholm

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]