Sveriges herrlandslag i handboll

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sveriges herrlandslag i handboll
Flag of Sweden.svg
Förbund Svenska Handbollförbundet
Coach Ola Lindgren & Staffan Olsson
Flest landskamper Magnus Wislander
 • Antal 384
Flest mål Magnus Wislander
 • Antal 1 185
VM-meriter
 • Guld 4 (1954, 1958, 1990, 1999)
 • Silver 3 (1964, 1997, 2001)
 • Brons 4 (1938, 1961, 1993, 1995)
OS-meriter
 • Guld 0
 • Silver 4 (1992, 1996, 2000, 2012)
 • Brons 0
EM-meriter
 • Guld 4 (1994, 1998, 2000, 2002)
 • Silver 0
 • Brons 0
Utomhus-VM-meriter
 • Guld 1 (1948)
 • Silver 1 (1952)
 • Brons 1 (1959)

Sveriges herrlandslag i handboll representerar Sverige i handboll på herrsidan.

Sveriges herrlandslag i handboll blev under 1990-talet, under ledning av Bengt Johansson, ett av världens mest framgångsrika och populära landslag. Spelare som Magnus Wislander, Staffan Olsson, Stefan Lövgren och Ljubomir Vranjes har bidragit till de framgångar som bland annat givit flera guld i EM och VM. 1998 fick herrlandslaget bragdguldet. Senaste mästerskapet vann man på hemmaplan 2002. Därefter hade Sverige några magra år som resulterade i många missade mästerskap.

Under 2010-talet nådde laget återigen stora framgångar. I hemma-VM 2011 tog man sig till semifinal och i OS 2012 skrällde man genom att ta sig hela vägen till final, där man dock förlorade med 22-21 mot Frankrike.

Rekorden i antalet landskamper samt landslagsmål innehar Magnus Wislander med 384 landskamper respektive 1 185 mål.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Sverige spelade sin första herrlandskamp i handboll utomhus i Stockholm den 31 augusti 1934 och föll med 7-18 mot Tyskland, och inomhus då man den 8 mars 1935 besegrade Danmark med 18-12 i Köpenhamn.[1]

Handbollen blev snabbt väldigt populär i Sverige, som tidigt etablerade sig bland de stora handbollslandslagen och bekräftade sin position som en stark handbollsnation med att ta brons i det första arrangerade världsmästerskapet i Tyskland 1938, därefter blev de officiella landskamperna få och tävlingarna ännu färre på grund av andra världskriget, men under efterkrigstidens tidiga år nådde man fortsatt en del framgångar med att bland annat bli världsmästare i utomhushandboll 1948. Under denna tid tränades landslaget av handbollspionjären Herbert Johansson.

Första storhetstiden (1954-1964)[redigera | redigera wikitext]

1949 tog Curt Wadmark över som tränare. Under Wadmarks ledning skulle Sverige uppleva sina dittills största framgångar. Med stjärnspelare som Roland Mattsson, Hans Olsson och Rolf Almqvist blev Sverige 1954 världsmästare i handboll för första gången.

I finalen av VM 1954, som spelades på Sveriges hemmaplan, mötte Sverige Västtyskland. Matchen slutade 17-14 och Sverige blev världsmästare i handboll för första gången.

I VM 1958 försvarade Sverige titeln då de besegrade Tjeckoslovakien i finalen med 22-12.

I VM i Västtyskland 1961 tog Sverige brons.

I VM 1964 tog Sverige silver.

Efter VM 1967, där Sverige återigen spelade på hemmaplan men missade pallplatsen, avgick Curt Wadmark som förbundskapten och därefter försvann Sverige som ett av de stora favoritlagen.

Under hela 1970- och första halvan av 80-talet förde landslaget en anonym tillvaro i den internationella handbollen, man lyckades kvala in till samtliga mästerskap, men lyckades som bäst bara uppnå en 6:e plats i VM 1970.

Andra storhetstiden (1990-2002)[redigera | redigera wikitext]

Bengt Johansson ledde Sverige till de största framgångar ett svenskt landslag dittills någonsin uppnått.

Fröet till handbollslandslagets storhetstid som varade ända in på 2000-talet såddes i Olympiska sommarspelen 1984, en turnering som Sverige egentligen inte hade lyckats kvala in till, men ändå fått en plats i spelen på grund av att länderna i östblocket bojkottat spelen. Sverige lyckades ta sig fram i turneringen och tog sig till match om fjärdeplatsen, och VM-kvalifikation till turneringen 1986, Sverige mötte Island som man besegrade med 26-24, vilket betydde en fjärdeplats och i VM två år senare slutade Sverige återigen fyra efter att ha tagit sig till match om tredjeplatsen som man dock förlorade mot Östtyskland med 24-23. I OS 1988 blev det sedan en femteplats sedan man besegrat Tjeckoslovakien med 27-18 i matchen om femteplatsen. Då hette förbundskaptenen Roger "Ragge" Carlsson och laget hade börjat sitt återtåg mot internationell toppnivå. I VM 1990 i Tjeckoslovakien hade Bengt Johansson tagit över. Där blev det guld efter att man överraskande besegrat storfavoriten Sovjetunionen i finalen med 27–23. Under de kommande 12 åren skulle Sverige etablera sig som ett av handbollsvärldens mest framgångsrika landslag.

I OS 1992 i Barcelona tog man sig till final men förlorade mot Förenade laget.

I VM 1993 var det svenska laget på hemmaplan. I den avgörande matchen i det andra gruppspelet mot Ryssland förlorade laget men vann bronsmatchen mot Schweiz och vann med 19-26.

I EM 1994 blev Sverige europamästare i den första EM-turneringen efter vinst mot Ryssland med 34-21 i finalen.

VM 1995 spelades på Island. Det svenska laget föll i semifinalen mot Kroatien men vann bronsmatchen mot Tyskland med 26-20.

I EM 1996 förlorade Sverige mot Ryssland i semifinalen och sedan även matchen om bronset mot Jugoslavien med 25-26.

I OS 1996 i Atlanta tog man silver efter förlust i finalen mot Kroatien.

I VM 1997 i Japan tog laget silver efter förlust mot Ryssland i finalen.

I EM 1998 blev Sverige Europamästare för andra gången efter vinst mot Spanien med 25-23 i finalen. För denna prestation tilldelades laget Svenska Dagbladets guldmedalj.

Stefan Lövgren var en stor profil i landslaget under bl.a. VM 1999.

I VM 1999 tog laget sitt andra guld på 1990-talet efter uddamålsseger mot Ryssland i finalen med 25–24.

I EM år 2000 blev Sverige Europamästare för tredje gången efter vinst mot Ryssland, med 31-32 i finalen.

I OS 2000 i Sydney tog man sig till final för tredje olympiska spelet i rad, men förlorade också för tredje gången, denna gång mot Ryssland.

I VM 2001 i Frankrike blev det final mot Frankrike, där det svenska laget förlorade med 25-28.

I EM 2002 på hemmaplan tog sig Sverige till final i ett fullsatt Globen och vann mot Tysklands lag med 33–31 och laget hade tagit EM-guld för fjärde gången på fem möjliga försök.

Nedgång och generationsbyte (2003-2011)[redigera | redigera wikitext]

I VM 2003 slutade Sverige som 13:e nation. Bengt Johansson slutade som förbundskapten och efterträddes av Ingemar Linnéll. I VM 2005 kom Sverige på en elfteplats.

Sverige missade att kvalificera sig för både EM 2006 och VM 2007, och efter de misslyckandena började förbundskapten Ingemar Linnéll tillsammans med sin nya assisterande förbundskapten Ola Lindgren att bygga ett nytt lag, med nya spelare som Kim Andersson, Jonas Larholm, Jonas Källman, Marcus Ahlm och Dalibor Doder mixat med ett par rutinerade spelare, såsom Tomas Svensson, Ljubomir Vranjes och Johan Pettersson.

I EM 2008 kom Sverige något överraskande på en femteplats efter att man besegrat Norge med 36-34 i matchen om femteplatsen. Därigenom säkrade Sverige medverkan i kvalet till OS 2008 och var direkt kvalificerade till VM 2009. I OS-kvalet spelades Sveriges grupp i Polen där man först spelade oavgjort (22-22) mot Polen och därefter besegrade Argentina (33-21) och stod inför en helt avgörande match mot Island. Men i och med att Island vann den matchen (29-25) så misslyckades Sverige att ta sig vidare till Peking. 2008 tog Ola Lindgren tillsammans med Staffan Olsson över som förbundskaptener efter Linnéll.

I VM 2009 i Kroatien slutade Sverige på en sjundeplats efter vinst mot Serbien med 37-29. I det första gruppspelet hade Sverige besegrat Kuba, Sydkorea, Spanien och Kuwait men förlorat mot Kroatien. I mellanrundan förlorade Sverige sen mot både Frankrike och Ungern och var redan inför den sista matchen mot Slovakien (vinst med 27-26) borta från chans till en semifinalplats.

I EM 2010 i Österrike slutade laget sist i sin grupp efter att ha förlorat tre raka matcher mot Slovenien (25-27), Polen (24-27) och Tyskland (29-30). Laget slutade näst sist i hela turneringen på en 15:de plats.

Nystart (2011- )[redigera | redigera wikitext]

Match mellan Serbien och Sverige i Malmö Arena under VM 2011.

I VM 2011 på hemmaplan inledde Sverige med att spela det första gruppspelet i Scandinavium i Göteborg där de besegrade Chile, Slovakien och Sydkorea innan de överraskande förlorade mot Argentina med 22-27. Efter det hade Sverige ett svårt utgångsläge där de var tvungna att besegra Polen för att inte gå in i mellanrundan med noll poäng. Efter en jämn match där Sverige var i ledningen hela tiden satte Jonas Källman det avgörande 24-21-målet i den 57:e minuten. Till mellanrundan flyttades Sveriges matcher till Malmö och nya Malmö Arena där Sverige fortsatte att spela måste-vinna-matcher mot både Serbien och Kroatien. Efter att ha lyckats vinna båda de matcher skulle Sverige vara klara för semifinal redan innan sista matchen om Danmark besegrade Argentina. Och efter en dansk vinst mot Argentina så gällde matchen mellan Sverige och Danmark bara gruppsegern där Danmark visade sig vara för starka och vann med 27-24. Inför slutspelet drabbades Sverige dock av olyckliga skador på såväl Kim Andersson som Oscar Carlén, Sverige hämtade sig aldrig från dessa bakslag och utan något riktigt hot från de vänsterhänta skyttarna (Carlén spelade dock trots sin skada) förlorade Sverige semifinalen mot världsettan Frankrike med 26-29. Bronsmatchen mot Spanien var rena målvaktsuppvisningen i första halvlek där både Sveriges Johan Sjöstrand och Spaniens Arpad Šterbik gjorde många kvalificerande räddningar. Efter att Sverige tagit ledningen med 16-13 gjorde Spanien sex raka mål till 16-19, och efter det orkade Sverige aldrig ta sig tillbaka i matchen, mycket på grund av sin avsaknad av de viktiga vänsterhänta spelarna Andersson och Carlén, utan förlorade till sist med 23-24.

Fjärdeplatsen betraktades dock som en framgång då detta var Sveriges bästa placering i ett internationellt mästerskap sedan 2002.

I EM 2012 i Serbien spelade Sverige sina matcher i första gruppspelet i Niš. Efter att ha spelat 26-26 mot Makedonien i första matchen vann de andra mot Tjeckien med 33-29 och förlorade mot Tyskland 24-29. Till det andra gruppspelet flyttade Sverige till Belgrad där de i första matchen mötte Polen, och efter en strålande första halvlek ledde Sverige med 20-9 i halvtid. Men i den andra åt sig Polen sakta ikapp och matchen slöt 29-29. Efter det var Sverige tvunget att vinna över både Serbien och Danmark för att ha en chans att gå till semifinal, men redan mot Serbien försvann den chansen efter förlust med 21-24. Den avslutande matchen mot Danmark förlorade Sverige med 24-31, och därmed var Sverige utslagna och hamnade på tolfte plats.

I kvalet till OS-handbollen 2012 fick Sverige tack vare sin semifinalplats i den föregående VM-turneringen (VM 2011) arrangera en av tre kvalgrupper som spelades mellan den 6 och 8 april 2012. Där mötte Sverige Brasilien, Makedonien och Ungern och de två bästa lagen i gruppen kvalificerade sig för OS i London [2][3]. Efter att ha besegrat Brasilien med 25-20 och Makedonien med 27-23 stod det klart att Sverige, tillsammans med Ungern, var klara för OS redan efter de två första kvalmatcherna [4]. Sverige avslutade OS-kvalet genom att besegra Ungern med 26-23. Märkbart är att Sverige saknade tre stöttespelare under kvalet då både Jonas Källman, Kim Ekdahl Du Rietz och Oscar Carlén var borta på grund av skador.

OS 2012 i London blev den första OS-turneringen som det svenska herrlandslaget deltog i sedan OS 2000 i Sydney, och det gick över all förväntan. Sverige tog sig vidare från gruppspelet, besegrade Danmark i kvartsfinal och sedan också Ungern i semifinalen, och så var en fjärde OS-final ett faktum. Sverige ledde med två mål en stund i första halvlek, men de regerande mästarna från Frankrike var betydligt starkare, och kunde i längden hålla undan ganska enkelt, även om siffrorna stannade vid uddamålsseger 22-21.

Förbundskaptener[redigera | redigera wikitext]

Förbundskapten(er) Tidsperiod
Herbert Johansson 1938–1949
Curt Wadmark 1949–1967
Roland Mattsson 1967–1974
Bertil Andersén 1974–1979
Ingemar Eriksson 1979–1980
Caj-Åke Andersson 1980–1982
Roger ”Ragge” Carlsson 1982–1988
Bengt Johansson 1988–2004
Ingemar Linnéll 2004–2008
Ola Lindgren och Staffan Olsson 2008–

Statistik[redigera | redigera wikitext]

Sveriges mesta VM-spelare (minst sju turneringar)[redigera | redigera wikitext]

  1. Magnus Wislander 8 VM (1986, 1990, 1993, 1995, 1997, 1999, 2001, 2003)
  2. Magnus Andersson 7 VM (1990, 1993, 1995, 1997, 1999, 2001, 2003)
  3. Ola Lindgren 7 VM (1990, 1993, 1995, 1997, 1999, 2001, 2003)
  4. Tomas Svensson 7 VM (1990, 1993, 1995, 1999, 2001, 2003, 2005)

Sveriges bästa målskyttar i VM 1938–2011[redigera | redigera wikitext]

Placering Spelare Antal mål
1. Stefan Lövgren 226
2. Magnus Wislander 217
3. Johan Petersson 164
4. Staffan Olsson 143
5. Magnus Andersson 127
6. Erik Hajas 119
6. Jonas Källman 119
8. Per Carlén 116
9. Björn Jilsén 115
10. Jonas Larholm 105
11. Ljubomir Vranjes 100
12. Martin Frändesjö 99
13. Pierre Thorsson 88
14. Dalibor Doder 73
15. Thomas Sivertsson 72
16. Ola Lindgren 66
17. Kjell Jönsson 60
17. Oscar Carlén 60
19. Björn "Lurch" Andersson 47
20. Niclas Ekberg 43

Övriga meriter[redigera | redigera wikitext]

Många svenska handbollsspelare har nått världsframgång. 1990 utsågs Magnus Wislander och 1993 utsågs Magnus Andersson till världens bästa handbollsspelare. Wislander utsågs även till Århundradets bästa handbollsspelare 2000.

  • 40 turneringssegrar under en och samma förbundskaptens ledning (Bengt Johansson)
  • I VM 2005 besegrades Australien med 49-16 vilket är svenskt rekord.

Landslaguppsättningar[redigera | redigera wikitext]

Profiler genom tiderna[redigera | redigera wikitext]

   

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gustafsson, Stig. Bollsportens först och störst. Forum 
  2. ^ Drömgrupp i OS-kvalet - aftonbladet.se den 17 februari 2011
  3. ^ Spelprogram för OS-kvalet i Sverige
  4. ^ Sverige klara för OS i London

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Jan Boklöv
Jerringpriset
Sveriges herrlandslag i handboll

1990
Efterträdare:
Pernilla Wiberg
Företrädare:
Ludmila Engquist
Svenska Dagbladets guldmedalj
Sveriges herrlandslag i handboll

1998
Efterträdare:
Tony Rickardsson