Sveriges herrlandslag i ishockey

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra svenska ishockeylandslag, se Sveriges landslag i ishockey.
Sverige
Sveriges herrlandslag i ishockey
IIHF:s rankning 1 (2014)
Coach Sverige Pär Mårts
Matchställ Gul tröja med tre blåa kronor eller blå tröja med tre gula kronor
Guld 9 (1953, 1957, 1962, 1987, 1991, 1992, 1998, 2006, 2013)
Silver 19 (1928, 1947, 1951, 1963, 1964, 1967, 1969, 1970, 1973, 1977, 1981, 1986, 1990, 1993, 1995, 1997, 2003, 2004, 2011)
Brons 17 (1952, 1954, 1958, 1965, 1971, 1972, 1974, 1975, 1976, 1979, 1994, 1999, 2001, 2002, 2009, 2010, 2014)
OS-meriter
Guld 2 (1994, 2006)
Silver 3 (1928, 1964, 2014)
Brons 4 (1952, 1980, 1984, 1988)
Canada/World Cup-meriter
Guld 0
Silver 1 (Canada Cup 1984)
Brons 1 (Canada Cup 1987)
Svenska landslaget firar VM-guldet 2013 på Kungsträdgården.

Sveriges herrlandslag i ishockey, populärt kallat Tre Kronor, är det svenska A-landslaget i ishockey för herrar. Namnet "Tre Kronor" användes första gången vid världsmästerskapet i ishockey för herrar 1938 i Prag. Sveriges första landslag i ishockey spelade i de Olympiska sommarspelen 1920 i Antwerpen, första matchen spelades den 23 april 1920 där Sverige besegrade Belgien med 8-0.[1] Ishockeyturneringen spelades som en uppvisningsgren, då man ännu inte börjat med olympiska vinterspel, och Sverige kom på fjärde plats. Det internationella ishockeyförbundet gav senare den turneringen VM-status. Numera är VM och OS åter skilda turneringar. Sverige är det enda lag som vunnit både VM och OS samma år sedan de började spelas som olika turneringar. 2006 och 2007 toppade Sverige IIHF:s världsrankinglista. År 2011 förlorade Sverige mot motståndarlaget och grannlandet Finland i VM. Sverige åkte ner på en tredje placering i IIHF:s världsrankinglista och Finland gick upp på andra plats efter Ryssland. Efter segern i hemma-VM 2013 återtog man dock förstaplatsen.

Övriga meriter[redigera | redigera wikitext]

Sveriges matchtröja från 2000-talets första decennium.
  • Canada Cup:
    • 1976 - 4:a
    • 1981 - 5:a
    • 1984 - Final mot Kanada, som vann med 5-2 och 6-5.
    • 1987 - Semifinal mot Sovjetunionen, som vann med 4-2
    • 1991 - Semifinal mot Kanada, som vann med 4-0.
  • World Cup
    • 1996 - Semifinal mot Kanada, som vann med 3-2 efter förlängning.
    • 2004 - Kvartsfinal mot Tjeckien, som vann med 6-1.

Profiler[redigera | redigera wikitext]

Landslagschefer/General Managers[redigera | redigera wikitext]

Rikstränare/Förbundskaptener/Coacher[redigera | redigera wikitext]

Säsong Förbundskapten Turnering Coacher
2012/2013 Pär Mårts    
2011/2012 Pär Mårts    
2010/2011 Pär Mårts    
2009/2010 Bengt-Åke Gustafsson    
2008/2009 Bengt-Åke Gustafsson    
2007/2008 Bengt-Åke Gustafsson    
2006/2007 Bengt-Åke Gustafsson    
2005/2006 Bengt-Åke Gustafsson världsmästerskapet i ishockey för herrar 2006 Bengt-Åke Gustafsson
Jan Karlsson
Tommy Samuelsson
Euro Hockey Tour Slutspel Bengt-Åke Gustafsson
Jan Karlsson
Tommy Samuelsson
LG Hockey Games Bengt-Åke Gustafsson
Jan Karlsson
Tommy Samuelsson
Ishockey vid olympiska vinterspelen 2006 Bengt-Åke Gustafsson
Anders Eldebrink
Jan Karlsson
Rosno Cup Bengt-Åke Gustafsson
Anders Eldebrink
Jan Karlsson
Karjala Tournament Bengt-Åke Gustafsson
Jan Karlsson
Ceska Pojistovna Cup Bengt-Åke Gustafsson
Jan Karlsson
2004/2005 Bengt-Åke Gustafsson världsmästerskapet i ishockey för herrar 2005 Bengt-Åke Gustafsson

Jan Karlsson
Tommy Samuelsson
Tommy Boustedt

Claes-Göran "Myggan" Wallin Sweden Hockey Games Roger Melin
Jan Karlsson
Rosno Cup Kent "Lill-Kenta" Johansson
Mikael Andersson
Karjala Tournament Bengt-Åke Gustafsson
Jan Karlsson
2003/2004 Hardy Nilsson världsmästerskapet i ishockey för herrar 2004 Hardy Nilsson
Ulf Dahlén
Tommy Samuelsson

Tommy Boustedt

Sweden Hockey Games Hardy Nilsson
Ulf Dahlén
Tommy Samuelsson
Baltica Brewery Cup Hardy Nilsson
Jan Karlsson
Karjala Tournament Hardy Nilsson
Tommy Samuelsson
Ceska Pojistovna Cup Hardy Nilsson
Jan Karlsson
2002/2003 Hardy Nilsson världsmästerskapet i ishockey för herrar 2003 Hardy Nilsson
Tommy Samuelsson
Tommy Boustedt
Sweden Hockey Games Hardy Nilsson
Tommy Samuelsson
Baltica Brewery Cup Hardy Nilsson
Jan Karlsson
Karjala Tournament Hardy Nilsson
Tommy Samuelsson
Ceska Pojistovna Cup Hardy Nilsson
Tommy Samuelsson
2001/2002 Anders Hedberg världsmästerskapet i ishockey för herrar 2002 Hardy Nilsson
Mats Waltin
Karjala Tournament Hardy Nilsson
Mats Waltin
Ishockey vid olympiska vinterspelen 2002 Hardy Nilsson
Mats Waltin
Baltica Brewery Cup Hardy Nilsson
Tommy Tomth
Sweden Hockey Games Hardy Nilsson
Peo Larsson
Ceska Pojistovna Cup Hardy Nilsson
Mats Waltin
2000/2001 Anders Hedberg världsmästerskapet i ishockey för herrar 2001 Hardy Nilsson
Tommy Tomth
Sweden Hockey Games Hardy Nilsson
Tommy Tomth
Baltica Brewery Cup Hardy Nilsson
Peo Larsson
Karjala Tournament Hardy Nilsson
Tommy Tomth
Ceska Pojistovna Cup Hardy Nilsson
Tommy Tomth
1999/2000 Peter Wallin världsmästerskapet i ishockey för herrar 2000 Stephan Lundh
Hardy Nilsson
Sweden Hockey Games Stephan Lundh
Tommy Boustedt
Baltica Brewery Cup Hardy Nilsson
Ulf Weinstock
Karjala Tournament Sune Bergman
Roger Melin
Ceska Pojistovna Cup Ulf Taavola
Niklas Wikegård
1998/1999 Peter Wallin världsmästerskapet i ishockey för herrar 1999 Sune Bergman
Stephan Lundh
Sweden Hockey Games Niklas Wikegård
Lars Molin
Baltica Brewery Cup Sune Bergman
Stephan Lundh
Karjala Tournament Dan Hobér
Roger Melin
Ceska Pojistovna Cup Tommy Boustedt
Niklas Wikegård
1995/1996-1997/1998 Kent Forsberg    
1992/1993-1994/1995 Curt Lundmark    
1990/1991-1991/1992 Conny Evensson    
1986/1987-1989/1990 Tommy Sandlin    
1985/1986 Curt Lindström    
1984/1985 Leif Boork    
1981/1982-1983/1984 Anders "Ankan" Parmström    
1980/1981 Bengt "Fisken" Ohlson    
1978/1979-1979/1980 Tommy Sandlin    
1976/1977-1977/1978 Hans "Virus" Lindberg    
1974/1975-1975/1976 Ronald "Sura-Pelle" Pettersson    
1972/1973-1973/1974 Kjell Svensson    
1971/1972 Billy Harris    
1960/1961-1970/1971 Arne Strömberg (Rikstränare)    
1957/1958-1959/1960 Ed Reigle    
1956/1957 Ingen   Folke "Masen" Jansson

Ishockey vid olympiska spelen genom tiderna[redigera | redigera wikitext]

  • 1920 – Slutade fyra
  • 1924 – Slutade fyra
  • 1928 – Silver
  • 1932 – Deltog inte
  • 1936 – Slutade femma
  • 1948 – Slutade fyra
  • 1952 – Brons
  • 1956 – Slutade fyra
  • 1960 – Slutade femma
  • 1964 – Silver
  • 1968 – Slutade fyra
  • 1972 – Slutade fyra
  • 1976 – Deltog inte
  • 1980 – Brons
  • 2010 – Slutade femma
  • 2014 – Silver

Canada Cup/World Cup i ishockey genom tiderna[redigera | redigera wikitext]

VM genom tiderna[redigera | redigera wikitext]

Sverige mot Lettland under VM 2005 i Österrike.

EM genom tiderna[redigera | redigera wikitext]

  • 1910-1914 – Deltog inte
  • 1921Guld
  • 1922 – Silver
  • 1923Guld
  • 1924 – Silver
  • 1925-1930 – Deltog inte
  • 1931 – Fyra
  • 1932Guld
  • 1933-1934 – Deltog inte
  • 1935 – Fyra
  • 1936 – Fyra
  • 1937 – Nia
  • 1938 – Fyra
  • 1939 – Deltog inte
  • 1947 – Silver
  • 1948 – Brons
  • 1949 – Silver
  • 1950 – Brons
  • 1951Guld

VM-statistik[redigera | redigera wikitext]

1920-2006[redigera | redigera wikitext]

VM-Turneringar Matcher Segrar Oavgjorda Förluster Gjorda mål Insläppta mål Poäng
A-VM 526 304 55 167 2220 1410 663
B-VM/Division I 0 0 0 0 0 0 0
C-VM/Division II 0 0 0 0 0 0 0
D-VM/Division III 0 0 0 0 0 0 0

2007-[redigera | redigera wikitext]

VM-Turneringar Matcher Segrar Förluster Sudden deaths-/Straffläggningssegrar Sudden deaths-/Straffläggningsförluster Gjorda mål Insläppta mål Poäng
VM 73 48 16 4 5 266 155 157
Division I 0 0 0 0 0 0 0 0
Division II 0 0 0 0 0 0 0 0
Division III 0 0 0 0 0 0 0 0
  • ändrat poängsystem efter VM 2006, där seger ger 3 poäng istället för 2 och att matcherna får avgöras genom sudden death (övertid) och straffläggning vid oavgjort resultat i full tid. Vinnaren får där 2 poäng, förloraren 1 poäng.

Historik[redigera | redigera wikitext]

1920-1949[redigera | redigera wikitext]

Under första halvan av 1920 introducerades ishockey i Sverige. I samband med olympiska spelen 1920 i Antwerpen spelades ishockey som uppvisningsgren i april månad, separata olympiska vinterspel hade premiär först 1924. Turneringen 1920 har i efterhand även erkänts som det första officiell VM-turneringwn och betecknas därför även som världsmästerskapet i ishockey för herrar 1920. Sverige skickade ett lag bestående av ett par spelare som spelat ishockey i Tyskland under 1910-talet samt resten av bandyspelare. Lagledare var en amerikansk affärsman Raoul Le Mat. På grund av isbrist fick laget träna i korridorerna på Stockholms stadion. Träningen skedde med bandy- och fotbollsutrustning då ishockeyklubbor och övrigt saknades i Sverige. Efter framkomst till Antwerpen och första matchen utklassades Belgien med 8-0. Sverige slutade sedan fyra i turneringen, som vanns av Kanada före USA och Tjeckoslovakien. 1921 vann Sverige Europamästerskapet då Tjeckoslovakien besegrades med 7-4 på Stockholms Stadion. Sverige kom sedan tvåa i EM 1922, vann EM 1923 men blev tvåa på nytt 1924. 1928 tog Sverige OS-silver i Sankt Moritz i Schweiz. Vid världsmästerskapet 1931 i Krynica i Polen lyckades Sverige som första lag ta poäng av Kanada i en mästerskapsmatch, 0-0 blev slutresultatet. 1932 vann Sverige EM i Berlin.

Sverige utklassar Östtyskland med 11-1 vid 1957.

1949-1962[redigera | redigera wikitext]

1949 var genombrottsåret för ishockey i Sverige. Stockholm arrangerade VM. Sverige, som strax före VM slagit Kanada två gånger, inledde strålande, med segrar mot Finland, Tjeckoslovakien och Österrike, 2-2 mot Kanada och vinst igen mot Schweiz. Förluster mot USA och Tjeckoslovakien i de sista matcherna gjorde dock att Sverige slutade fyra. Sverige lyckades några år senare vinna tre VM-guld, dock i frånvaro av USA och Kanada 1953 och 1957 och Sovjetunionen och Tjeckoslovakien 1962. 1953 i Schweiz var USA och Kanada inte välkomna till Schweiz efter ett skandalslagsmål, och Tjeckoslovakien reste hem mitt under turneringen sedan president Klement Gottwald avlidit. Året därpå, 1954, vann Sovjetunionen VM i Sverige före Kanada och Sverige. Sverige vann VM 1957 i Moskva genom att spela 4-4 mot Sovjetunionen. Vid VM i Colorado i USA 1962 vann Sverige för första gången över Kanada i tävlingssammanhang, 5-3 skrevs de svenska segersiffrorna till. Sverige fortsatte turneringen strålande och vann VM-guldet.

1963-1976[redigera | redigera wikitext]

1963 arrangerade Sverige VM och missade guldet på mållinjen. Sverige slog Sovjetunionen med 2-1, men Sovjetunionen vann på målskillnad. Några månader senare beslutade IIHF att inbördes möte i fortsättningen skulle avgöra då två lag kom på samma poäng i VM-serien. Nu inleddes en tid av sovjetisk dominans. Backlegenden Lennart "Lill-Strimma" Svedberg omkom i en bilolycka i juli 1972.

1976-1987[redigera | redigera wikitext]

Från 1976 tilläts NHL-proffs delta i IIHF-turneringar. Sverige missade finalen i Canada Cup 1976. I takt med att fler spelare lämnade Sverige för spel i NHL kunde Sverige inte längre hävda sig i den yttersta världseliten. Den största förlusten mot Sovjet kom vid VM 1981 i Sverige, 1-13. Men flera silver- och bronsmedaljer i VM och OS blev det, och 1984 kom Sverige tvåa i Canada Cup.

1987-1998[redigera | redigera wikitext]

1987 lyckades Sverige högst sensationellt vinna VM i Wien. Sverige var tillbaka i den yttersta världstoppen. Medan östblocket föll samman vann Sverige VM-guld 1991 i Finland och 1992 i Tjeckoslovakien. Vid vinter-OS 1994 i Lillehammer i Norge vann Sverige den olympiska ishockeyturneringen på straffslag mot Kanada i finalmatchen. 1998 hade Sverige flera NHL-proffs med, och vann VM i Schweiz.

1998-2005[redigera | redigera wikitext]

Från slutet av 1990-talet började Sverige spela sämre i landslagsturneringarna under säsongerna, även om man vann Euro Hockey Tour säsongen 1998/1999. Några silver- samt bronsmedaljer i VM blev det dock, mycket på grund av hemflugna NHL-spelare. Vid olympiska vinterspelen 2002 i delstaten Utah i USA förlorade Sverige kvartsfinalen mot Vitryssland med 3-4 och var ute ur turneringen. Även en förlust vid World Cup mot Tjeckien i kvartsfinalen (1-6) var ett "kvitto" på att det svenska landslagets spel försämrats. Förbundskapten Hardy Nilsson beskylldes av många för motgångarna, och fick sparken. Bengt-Åke Gustafsson tog över den 14 februari 2005.

2005-[redigera | redigera wikitext]

Sverige hade återigen börjat spela bättre i landslagsturneringarna under säsongerna. Vid olympiska vinterspelen 2006 i Turin i Italien var Sverige i topp igen. Sverige vann OS-finalen i ishockey för herrar mot Finland med 3-2. Det avgörande målet stod Niklas Lidström för när det endast gått 9 sekunder i den tredje perioden med ett jätteskott i krysset. De svenska framgångarna fortsatte då Sverige vid världsmästerskapet i ishockey för herrar 2006 i Riga i Lettland vann VM-guld efter seger mot Tjeckien med 4-0 i finalmatchen. Sverige blev då också första herrlandslag i ishockey som vunnit både OS-guld och VM-guld under samma säsong.

Jörgen Jönsson blev 11 februari 2007 Sveriges mesta landslagsspelare med 273 landskamper då han spelade för Sverige i LG Hockey Games mot Finland. Säsongen 2006/2007 vann Sverige Euro Hockey Tour. Vid VM noterades svenskarna dock för fjärdeplatser såväl 2007 i Ryssland som 2008 i Kanada. Detta följdes upp med bronsmedaljer 2009 i Schweiz och 2010 i Tyskland, samt silver 2011 i Slovakien. Såväl 2012 och 2013 spelades turneringen i Finland och Sverige, där Sverige åkte ut mot Tjeckien i kvartsfinalen 2012 med 3-4. 2013 tog Sverige dock revansch, och blev världsmästare efter finalseger, 5-1, över Schweiz. 2014 spelade Sverige även olympisk final mot Kanada, och förlorade med 0-3.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Sveriges 1 000:e ishockeylandskamp på herrsidan spelades den 16 december 1982, när Tjeckoslovakien besegrade Sverige med 5-4 i Izvestija i Moskva. Till och med bronsmatchen i VM 2010, så har Sveriges herrar spelat totalt 1.824 ishockeylandskamper. Av dessa har Sverige vunnit 946, spelat 221 oavgjorda och förlorat 657.
641 matcher är så kallade officiella landskamper, dvs mästerskapsmatcher i Europamästerskap, världsmästerskap och olympiska spel.
Sveriges förste målskytt i ishockey blev Erik "Jerka" Burman under OS 1920 i inledningsmatchen mot Belgien 23 april 1920. Matchen slutade 8-0 till Sverige.
Flest mål i en landskamp gjordes av Lars Ljungman, som gjorde 12 mål av Sveriges mål, då landslaget vann över Belgien med 24 - 1 den 16 februari 1947 i Prag, Tjeckoslovakien under världsmästerskapet i ishockey för herrar 1947.
Flest landskamper för Sverige har Jörgen Jönsson, forward med Rögle BK som moderklubb, med 285 matcher. Flest mål har Sven Tumba, forward från Djurgårdens IF, som under 245 matcher gjorde 186 mål.
Vissa "landskamper" mot Kanada under 1960-talet och 1970-talet var egentligen mot kanadensiska klubb- eller distriktslag, men finns ändå med bland inofficiella landskamper. Många gånger spelade kanadensarna under namnet "Kanada" och under kanadensisk flagg och matchtröja.

Samtliga Sveriges matcher[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Jeux Olympiques d'Anvers 1920”. Hockey Archives. http://www.hockeyarchives.info/JO1920.htm. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Tomas Johansson
Svenska Dagbladets guldmedalj
Sveriges herrlandslag i ishockey och Marie-Helene Westin

1987
Efterträdare:
Tomas Gustafson