Ludmila Engquist

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ludmila Engquist
Friidrott, damer

Nation: Sovjetunionen Sovjetunionen
Nation: Ryssland Ryssland
Nation: Sverige Sverige

Olympic rings with transparent rims.svg Olympiska spel
Guld Atlanta 1996 100 meter häck
Världsmästerskap
Guld Tokyo 1991 100m häck
Guld Aten 1997 100m häck
Brons Sevilla 1999 100m häck
Världsmästerskap inomhus
Guld Sevilla 1991 60 meter häck
Silver Budapest 1989 60 meter häck
Svenska mästerskap
Guld 1996 100 meter häck
Guld 1997 100 meter häck

Ludmila Viktorovna Engquist, född Leonova (ryska: Людмила Викторовна Леонова) 21 april 1964 i Tambov[1] i Ryska SSR i Sovjetunionen, är en rysk-svensk före detta friidrottare (häcklöpare). Under den tidigare sovjetiska karriären var hon gift Narozjilenko (Нарожиленко). Hon var under 1990-talet en av världens främsta kvinnliga friidrottare på korta häcken och satte ett antal världsrekord både inom- och utomhus. 1996 vann hon OS-guld på 100 meter häck, och året efter mottog hon Bragdguldet.

Hennes karriär präglades också av flera fall av dopning. Det sista uppdagades när hon efter friidrottskarriären prövade på bobsleigh på elitnivå.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund och rysk karriär[redigera | redigera wikitext]

Engquist föddes 1964 i Tambov, söder om Moskva.[2] Hon gift sig senare med Nikolaj Narozjilenko, som även kom att agera som hennes tränare. Som Ludmila Narozjilenko vann hon 1991 VM-guld på 100 meter häck. Året innan hade hon satt världsrekord inomhus på 60 meter häck, med tiden 7,69 s.[3] På denna distans hade hon de tre snabbaste tiderna genom alla tider fram till 10 februari 2008 då Susanna Kallur satte nytt världsrekord på distansen.

År 1993 avslöjades hon som dopad och stängdes av i fyra år.[3] En utredning fastslog senare att hennes make hade gett henne dopningspreparat utan att hon visste om det, enligt uppgift som hämnd för att hon hotat att lämna honom och flytta till Sverige med deras dotter och en ny man.[4] Avstängningen upphävdes därför den 12 december 1995, och så dags var hon omgift och hade som Ludmila Engquist flyttat till Sverige tillsammans med dottern.[4]

Svensk friidrottare[redigera | redigera wikitext]

Hon blev snabbt svensk medborgare i juni 1996 efter propåer till Invandrarverket från Bengt Westerberg. För Sverige tog hon guld i olympiska sommarspelen 1996,[5] som första svenska kvinnliga friidrottsolympier någonsin.[3] Engquist tog också VM-guld 1997.[5] Hon fick Svenska Dagbladets guldmedalj 1997. Hennes personbästa på 100 meter häck är 12,26 sekunder, sprunget i Sevilla 1992. Hennes svenska rekord är på 12,47 och är noterat vid OS 1996.[6]

År 1999 avslöjade Engquist att hon behandlades för bröstcancer.[5][7] Samma år vann hon brons[3] vid VM-finalen. Enquist avslutade sin friidrottskarriär 2000 på grund av en skada i hälsenan.[3]

Efter friidrotten[redigera | redigera wikitext]

Efter friidrottskarriären påbörjade hon en satsning på bob. Hon avbröt satsningen efter att det den 4 november 2001 avslöjats att hon den 26 oktober 2001 testats positivt för anabola steroider (metandrostenolon) i samband med en bob-träning i Hunderfossen i Lillehammer.[5][7][8] Under perioden 3 december 2001 till 3 december 2003 var hon avstängd, och för att undvika all negativa uppmärksamhet flyttade familjen till Spanien. 2005 hade de flyttat tillbaka till Sverige och Stockholmstrakten;[2] hon arbetade nu som massör.[7]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Hon är sedan 1995 gift med affärsmannen Johan Engquist från Råneå, som först var hennes agent och sedan blev hennes tränare. Paret har en son tillsammans.[2]

Personliga rekord[9][redigera | redigera wikitext]

Utomhus
  • 100 meter – 11,04, Haniá, 31 maj 1992
  • 100 meter häck – 12,26, Sevilla, 6 juni 1992
Inomhus
  • 50 meter häck – 6,65, Grenoble, 7 februari 1993
  • 60 meter häck – 7,69, Tjeljabinsk, 4 februari 1990
  • 100 meter häck – 12,64, Tammerfors, 10 februari 1997

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Ludmila Engquist”. Riksidrottsförbundet. Arkiverad från originalet den 6 september 2002. http://wayback.archive.org/web/20020906162239/http://www.rf.se/t3.asp?p=21216. Läst 6 mars 2015. 
  2. ^ [a b c] Wikström, Peter/TT (2005-09-27): ”Ludmila Engquist: "Jag försökte ta livet av mig"”. expressen.se. Läst 7 mars 2015.
  3. ^ [a b c d e f] Ludmila Engquist i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 7 mars 2015.
  4. ^ [a b] "Husband Admits He Was A Real Pill". chicagotribune.com, 1993-03-21. Läst 7 mars 2015. (engelska)
  5. ^ [a b c d] Wennerholm, Mats (29 juli 2012). ”Hennes fall blev brutalt”. Aftonbladet: s. 26-27. 
  6. ^ ”Athletics at the 1996 Atlanta Summer Games: Women's 100 metres Hurdles”. sports-reference.com. http://www.sports-reference.com/olympics/summer/1996/ATH/womens-100-metres-hurdles.html. Läst 6 mars 2015. 
  7. ^ [a b c] Holmberg, Ludvig (23 december 2014). ”Så gick det för fuskarna”. Göteborgs-Tidningen: s. 8-9. 
  8. ^ ”Dag för dag”. Sydsvenskan: s. 4-6. 31 december 2001. 
  9. ^ "Ludmila Engquist". iaaf.org. Läst 7 mars 2015. (engelska)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Annika Sörenstam
Jerringpriset
Ludmila Engquist

1996
Efterträdare:
Magdalena Forsberg
Företrädare:
Magdalena Forsberg
Jerringpriset
Ludmila Engquist

1999
Efterträdare:
Magdalena Forsberg
Företrädare:
Agneta Andersson & Susanne Gunnarsson
Svenska Dagbladets guldmedalj
Ludmila Engquist

1997
Efterträdare:
Sveriges herrlandslag i handboll
Företrädare:
Helena Fernström (1995)
Svensk mästare på 100 meter häck
Ludmila Engquist (1996-1997)
Efterträdare:
Susanna Kallur (1998)


Camera-photo.svg Selma Lagerlöf.png Denna biografiska artikel om en svensk person behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.