Syssling

Släktskapsförhållanden i fem led, enligt rikssvenskt språkbruk.

Sysslingar är i Sverige kusinbarn i förhållande till varandra; alltså personer vars respektive föräldrar är kusiner. I Svenskfinland används ordet småkusin, medan sysslingar där avser dessas barn, fyrmänningar (som på rikssvenska är synonymt med bryllingar).

Språkhistorisk betydde syssling (fornsvenska systrungi, systlungi, syzlunge) ursprungligen den ena systerns barn i förhållande till den andres, alltså kusin på mödernet, en betydelse som dock ej längre används. Jämför brylling, som från början innebar brorsbarn eller syskonbarn på fädernet.

Andra beteckningar

• A-kusin (ursprungligen avkusin) är ett gotländskt ord för syssling. I gotländskan finns också uttrycket B-kusin för brylling. Motsvarande släktrelation med ännu fler generationers avstånd kallas "gammal släkt".

• Nästkusin används i första hand inom Blekinge, Skåne och Halland.

• Småkusin är det finlandssvenska ordet för syssling. Ordet förekommer även i Norra Norrland. Småkusiner är alltså personer vars föräldrar är kusiner.

• Tremänning (fornsvenska þræmænningr), formellt sett släkting i tredje led, alltså till exempel barn till kusiner, antingen i relation till varandra som vanligt med begreppet syssling, eller till annan person i det besläktade ledet. Samma släktskapsförhållande som nästkusin och så vidare. Tremänningarnas barn blir fyrmänningar, deras barn femmänningar och så vidare. Används ofta i Dalarna, Värmland och Norrland.

• Andrakusin används i främst Norrland, bland annat i Tornedalen. Vidare används även tredjekusin i nästa led och förstakusin för kusin i första led.

Se även

• För en sammanställning av olika släktskapsförhållanden, se Släkt.