Törnskatsläktet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Törnskatsläktet
Törnskata (Lanius collurio)
Törnskata (Lanius collurio)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Törnskator
Laniidae
Släkte Törnskatsläktet
Lanius
Vetenskapligt namn
§ Lanius
Auktor Linné, 1758
Hitta fler artiklar om fåglar med

Törnskatsläktet (Lanius) är ett fågelsläkte av ordningen tättingar. Den absoluta merparten av törnskatorna placeras i detta släkte.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Dessa fåglar har en stark, hoptryckt näbb. Den övre näbbhalvan hakformigt nedböjd ute i spetsen så att den går över den kortare underkäken och bakom spetsen är näbben försedd med en skarp, tandformig flik. Munvinklarna är kantade med styva borst. De har kraftiga ben och tarsen är baktill täckt av längsskenor och tvärsköldar framtill. Vingarna är medelstora och stjärten är vanligen lång och mer eller mindre avrundad. Könen hos merparten av arterna är olika där hanen bär en ljusare och mer konrastrikt fjäderdräkt.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Merparten av arterna i detta släkte förekommer i Eurasien och Afrika men varfågeln (Lanius excubitor) har en cirkumpolär utbredning och amerikansk törnskata (Lanius ludovicianus) förekommer endast i Nordamerika. Ingen art ur detta släkte, eller ens ur familjen törnskator förekommer i Sydamerika eller Australien.

Arterna som lever i norr eller i tempererade områden, som varfågel och törnskata (L. collurio) är flyttfåglar.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Varfågel och törnskata är de enda två arter som häckar i Sverige. Utöver detta har även arterna brun törnskata (L. cristatus), isabellatörnskata (L. isabellinus), rostgumpad törnskata (L. schach), svartpannad törnskata (L. minor), ökenvarfågel (L. meridionalis), rödhuvad törnskata (L. senator) och masktörnskata (L. nubicus) observerats i Sverige[1].

Biotop, beteende och föda[redigera | redigera wikitext]

De förekommer i det öppna landskapet och ses ofta sittande upprätt i en trädtopp eller på en stolpe spanande efter byten. De lever ensamma förutom vid häckningstid och är starkt revirhävdande. De fångar sina byten i luften eller på marken och släktets huvudföda är större insekter, men de tar också mindre fåglar, kräldjur och däggdjur. På vinterna är huvudfödan för de större nordliga arterna, exempelvis varfågeln ryggradsdjur. De samlar förråd av mat. Mindre djur sätter de fast på taggarna av buskar medan större byten sätts fast i grenklykor.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Boet placeras i en tät buske. Honan ruvar ensam äggen och hanen förser henne under tiden med mat. Efter kläckningen tar båda föräldrana hand om ungarna.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Släktets vetenskapliga namn kommer från latinets lanius vilket betyder "slaktare".

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Brun törnskata (Lanius cristatus). Adult hane fotograferad i Västbengalen, Indien.
Indisk törnskata (Lanius vittatus). Adult hane fotograferad i Sultanpur National Park i Indien.
Isabelltörnskata (Lanius isabellinus). Juvenil fotograferad i Cresswell Pond, Northumberland, UK den 30 oktober 2006.

Det finns ett antal grupperingar inom släktet, som exempelvis de sju afrikanska arterna (excubitoroides, cabanisi, dorsalis, somalicus, collaris, marwitzi och newtoni) vilka på engelska kallas "Fiscals". Andra grupper utgörs av de större grå arterna (ludovicianus, excubitor, meridionalis och sphenocercus) och de eurasiska brunryggade arterna (tigrinus, bucephalus, collurio, isabellinus, cristatus och gubernator). I den senare gruppen har artgränserna varit svåra att utröna och tidigare behandlades flera av dessa taxa som en art.

Arter[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  • Magnus Hellström et al (2007) Isabellatörnskata: Raritetskommitténs genomgång av de svenska fynden. & Brun Törnskata (Lanius cristtus): För första gången anträffad i Sverige och Europa., Vår fågelvärld, vol:66, nr:8, sid:30-38
  • Club300 (2005) Svenska fågellistan, Club 300, www.club300.se, läst 2007-12-09
  • Tony Harris (2000) Shrikes and Bush-shrikes, ISBN 0-7136-3861-3
  • Holarktis Fåglar, version 2 (2007) Holarctic Birds, Part 5, SOF:s Taxonomikommittés officiella lista över Holarktis fåglar, läst 2007-12-09

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Fram till och med december 2007

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]