Turkestantörnskata

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Turkestantörnskata
Adult hane fotograferad i vinterkvarter i Oman.
Adult hane fotograferad i vinterkvarter i Oman.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Törnskator
Laniidae
Släkte Lanius
Art Turkestantörnskata
L. phoenicuroides
Vetenskapligt namn
§ Lanius phoenicuroides
Auktor (Schalow, 1875)
Synonymer
  • Isabellatörnskata
  • Lanius isabellinus phoenicuroides
Hitta fler artiklar om fåglar med

Turkestantörnskata (Lanius phoenicuroides) är en fågel i familjen törnskator (Laniidae).[1]

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Turkestantörnskata behandlades länge som en underart till isabellatörnskata vars taxonomi länge var outredd som genom historien har förändrats på flera olika sätt.[2] Artens taxonomi är fortfarande omdiskuterad. Först 2013 beslöt Clements et al. att taxonet phoenicuroides skulle få artstatus.[1]

Turkestantörnskata delas inte upp i några underarter och den häckar på stäpp i södra Sibirien och Centralasien i södra Kazakstan, Uzbekistan, Turkmenistan, Kyrgyzstan, Tajikistan, nordöstra Iran, norra Afghanistan och norra Pakistan. Arten övervintrar främst i östra Afrika och i södra delarna av Arabiska halvön.[2]

Hybridisering[redigera | redigera wikitext]

Det finns inga dokumenterade fall av hybridisering mellan arterna L. isabellinus och L. phoenicuroides. Det är inte ens säkert att deras båda häckningsområden möter varandra, och om så är fallet så antas detta ske i en smal zon söder om Altajbergen i området Dzungariet i nordvästra Kina.[2] Dock hybridiserar båda dessa arter med törnskata (Lanius collurio). Detta sker i Kazakstan och Iran för phoenicuroides del, och i ett begränsat område i Altaj och i nordvästra Mongoliet för isabellinus.[2]

Förekomst i Sverige och övriga Europa[redigera | redigera wikitext]

Observationer av turekstantörnskata i västra Europa är sällsynta och förekommer främst under hösten. Eftersom arten nyligen splittats ut från isabellatörnskata är det idag i flera fall omöjligt att veta om dessa observationer rörde isabellatörnskata eller turkestantörnskata. Av Sveriges tidigare elva rapporterade isabelltörnskator som godkänts av Sveriges ornitologiska förenings raritetskommitté har man kunnat konstatera att en rör phoenicuroides.[2]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Turkestantörnskatan är lik isabellatörnskatan och brun törnskata, men även törnskata, speciellt i juvenil och första vinterdräkt. Den mäter 16,5-18 cm och har marginellt längre stjärt än törnskatan.[3] I alla dräkter skiljer den sig från törnskatan med sin roströda stjärtovansida som ibland har mörkare brun spets och mitt. Adult hane har svart ansiktsmask, tydligt vitt ögonbrynsstreck och vitt ansikte. Hjässan är brunröd och ryggen dovt gråbrun. Bröstet är övervägande vitaktigt, vingpennorna mörka och den har en tydlig ljus handbasfläck. Honan har samma dräkt men mindre distinkt, saknar handbasfläcken och har fin vattring på bröstet. I första vinterdräkt saknas har den en mindre distinkt mörk ansiktsmask, bröstet är vattrat och den har en kall mörkgrå rygg. Den är mycket lik ssabellatörnskatan och vissa adulta individer och många yngre kan vara mycket svåra att skilja åt.[3]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Turkestantörnskata äter större insekter, småfåglar, sorkar och ödlor. Arten häckar i öppna biotoper, företrädesvis med inslag av törnbuskar.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, & D. Roberson (2013) The Clements checklist of birds of the world: Version 6.8. (xls), från: <www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download/> , läst 2014-04-15
  2. ^ [a b c d e] Magnus Hellström (2007) Isabellatörnskata: Raritetskommitténs genomgång av de svenska fynden., Vår fågelvärld, vol:66, nr:8, sid:30-34
  3. ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. Sid. 354-355. ISBN 978-91-7424-039-9 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]