Viktor Larsson (1869–1950)

Från Wikipedia
Version från den 9 april 2017 kl. 12.43 av Portunes (Diskussion | Bidrag) (→‎Biografi: utsågs -> valdes)
Viktor Larsson


Ledamot av Sveriges riksdag
Mandatperiod
Andra kammaren:
1903-1905
1906-1908
1909-1911
1912-1914
1915-1917
1918-1920
1921
1922-1924
1924-1928
1928-1932
Första kammaren:
1933-1941
Uppdrag i riksdagen
Ledamot av andra kammaren (1903-1932)
Ledamot av första kammaren (1933-1941)
Talman i andra kammaren (1922-1923)
Ledamot i konstitutionsutskottet (1909, 1912-1921)
Vice ordförande i konstitutionsutskottet (1918)
Ledamot i utrikesnämnden (1921, 1924, 1927-1936)
Ledamot i bevillningsutskottet (1937-1940)
Ordförande i
Konstitutionsutskottet (1919-1921, 1924)

Född 18 juni 1869
Kolbäck, Västmanland
Politiskt parti Socialdemokraterna

Viktor Larsson, född 18 juni 1869 i Kolbäck, död 27 september 1950 i Stockholm, var en svensk politiker (socialdemokrat), riksdagsledamot 190341, andra kammarens talman 192223 och 1927 samt kommunikationsminister 192426.

Biografi

Viktor Larsson var son till Johannes Larsson (1827-1888) och Johanna, född Persdotter (1832-1901). Johannes Larsson kom som 17-åring till Kolbäck och började arbeta med ombyggnaden av Strömsholms kanal. Han lärde sig då även skriva och på 1890-talet blev han linjeförman och ledde allt underhållsarbete. Han var politiskt intresserad men inte politiskt engagerad.

Sonen Viktor Larsson föddes i en liten röd stuga vid Norlings sluss, på Skantzen i Hallstahammar. Han var det sjunde av tio barn, men vid hans födelse var bara tre i livet. Han började småskolan 1876 vid Skantzen hundra meter från hemmet och några år senare fortsatte han vid Näslunds folkskola. 1882 började han arbeta vid Sörkvarns limfabrik i Kolbäck, där han skötte maskinen till limkokeriet. År 1885 blev han medlem vid godtemplarelogen Segerns krona i Näs. Efter några år, 1887, flyttade han till Eskilstuna och blev där verkstadsarbetare.

Viktor Larsson flyttade år 1892 till Fleminggatan 48 på Kungsholmen i Stockholm och senare samma år till Fleminggatan 36. I Stockholm arbetade han som verktygsarbetare vid Viklunds verkstäder. Han flyttade sedan till Västerås år 1894, och började då arbeta som verktygsarbetare på elbolaget ASEA:s verkstäder. Han gifte sig 1895 i Klara kyrka i Stockholm med Alma Grönqvist, f. 1869 i Vimmerby, dotter till mjölnaren Anders Grönqvist och Gunilla Bernhardina, född Ringblom. Hon och dottern Alma Viktoria (1894-1971) flyttade till honom i Västerås i samband med giftermålet. Den första bostaden för familjen låg på Föreningsgatan 7 i Västerås och bestod av ett rum och kök. Här bodde man kvar till 1928 då makarna flyttade till Dalagatan i Stockholm. Hustrun avled år 1931 och Viktor Larsson gifte om sig år 1932 med Gerda Johanna Björling (1871-1948).

År 1895 bildades Svenska metallindustriarbetareförbundets avdelning 20 och Viktor Larsson blev dess första ordförande, vilket han var till 1903. Han blev även den första ordföranden när Folkets hus i Västerås bildades år 1898 samt ledamot i ABF:s styrelse i Västerås samma år.

År 1899 blev han invald i Västerås stadsfullmäktige som första socialdemokrat, och kom senare att sitta i stadens presidium. 1902 valdes Larsson till ledamot av andra kammaren, jämte Fredrik Vilhelm Thorsson och Nils Persson de första socialdemokraterna där efter Hjalmar Branting. I riksdagen tillhörde han Konstitutionsutskottet, under flera år som dess ordförande. 1922-23 fungerade han som andra kammarens talman. 1920 valdes han till riksgäldsfullmäktig och ingick 1924 i Hjalmar Brantings 3:e regering som statsråd och chef för kommunikationsdepartementet och kvarstod som sådan till Rickard Sandlers regering avgick i juni 1926. 1927 valdes Larsson till fullmäktig och andre deputerad i Riksbanken. Efter flytten till Stockholm överflyttades Larsson till första kammaren. Han var även bland annat Landstingsman i Västmanlands län och medlem av ett flertal kommittéer, bland annat försvarsrevisionen 1919.[1]

Larsson skrev 10 egna motioner, bland annat om lärar- och skolfrågor, skatteutjämning mellan landskommuner och om Åkarpslagen.

Arbetsplatser

Källor

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 980-81 

Vidare läsning

  • Branting, Hjalmar (1929). Tal och skrifter. 10, Stridskamrater och vänner. Stockholm: Tiden. sid. 106-110. Libris 7684 
  • Göransson, Valfrid (1972). Viktor Larsson: liberal och socialist. Halmstad: Larssons bokh. (distr.). Libris 771482 
Företrädare:
Sven Lübeck
Sveriges kommunikationsminister
1924–1926
Efterträdare:
Carl Meurling
Företrädare:
Herman Lindqvist
Andra kammarens talman
1922–1923
Efterträdare:
Herman Lindqvist