Viktor Larsson (1869–1950)
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2011-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Viktor Larsson | |
Ledamot av Sveriges riksdag
| |
Mandatperiod Andra kammaren: 1903-1905 1906-1908 1909-1911 1912-1914 1915-1917 1918-1920 1921 1922-1924 1924-1928 1928-1932 Första kammaren: 1933-1941 | |
Uppdrag i riksdagen | |
---|---|
Ledamot av andra kammaren (1903-1932) Ledamot av första kammaren (1933-1941) Talman i andra kammaren (1922-1923) Ledamot i konstitutionsutskottet (1909, 1912-1921) Vice ordförande i konstitutionsutskottet (1918) Ledamot i utrikesnämnden (1921, 1924, 1927-1936) Ledamot i bevillningsutskottet (1937-1940) | |
Ordförande i | |
Konstitutionsutskottet (1919-1921, 1924) | |
Född | 18 juni 1869 Kolbäck, Västmanland |
Politiskt parti | Socialdemokraterna |
Viktor Larsson, född 18 juni 1869 i Kolbäck, död 27 september 1950 i Stockholm, var en svensk politiker (socialdemokrat), riksdagsledamot 1903–41, andra kammarens talman 1922–23 och 1927 samt kommunikationsminister 1924–26.
Biografi
Viktor Larsson var son till Johannes Larsson (1827-1888) och Johanna, född Persdotter (1832-1901). Johannes Larsson kom som 17-åring till Kolbäck och började arbeta med ombyggnaden av Strömsholms kanal. Han lärde sig då även skriva och på 1890-talet blev han linjeförman och ledde allt underhållsarbete. Han var politiskt intresserad men inte politiskt engagerad.
Sonen Viktor Larsson föddes i en liten röd stuga vid Norlings sluss, på Skantzen i Hallstahammar. Han var det sjunde av tio barn, men vid hans födelse var bara tre i livet. Han började småskolan 1876 vid Skantzen hundra meter från hemmet och några år senare fortsatte han vid Näslunds folkskola. 1882 började han arbeta vid Sörkvarns limfabrik i Kolbäck, där han skötte maskinen till limkokeriet. År 1885 blev han medlem vid godtemplarelogen Segerns krona i Näs. Efter några år, 1887, flyttade han till Eskilstuna och blev där verkstadsarbetare.
Viktor Larsson flyttade år 1892 till Fleminggatan 48 på Kungsholmen i Stockholm och senare samma år till Fleminggatan 36. I Stockholm arbetade han som verktygsarbetare vid Viklunds verkstäder. Han flyttade sedan till Västerås år 1894, och började då arbeta som verktygsarbetare på elbolaget ASEA:s verkstäder. Han gifte sig 1895 i Klara kyrka i Stockholm med Alma Grönqvist, f. 1869 i Vimmerby, dotter till mjölnaren Anders Grönqvist och Gunilla Bernhardina, född Ringblom. Hon och dottern Alma Viktoria (1894-1971) flyttade till honom i Västerås i samband med giftermålet. Den första bostaden för familjen låg på Föreningsgatan 7 i Västerås och bestod av ett rum och kök. Här bodde man kvar till 1928 då makarna flyttade till Dalagatan i Stockholm. Hustrun avled år 1931 och Viktor Larsson gifte om sig år 1932 med Gerda Johanna Björling (1871-1948).
År 1895 bildades Svenska metallindustriarbetareförbundets avdelning 20 och Viktor Larsson blev dess första ordförande, vilket han var till 1903. Han blev även den första ordföranden när Folkets hus i Västerås bildades år 1898 samt ledamot i ABF:s styrelse i Västerås samma år.
År 1899 blev han invald i Västerås stadsfullmäktige som första socialdemokrat, och kom senare att sitta i stadens presidium. 1902 valdes Larsson till ledamot av andra kammaren, jämte Fredrik Vilhelm Thorsson och Nils Persson de första socialdemokraterna där efter Hjalmar Branting. I riksdagen tillhörde han Konstitutionsutskottet, under flera år som dess ordförande. 1922-23 fungerade han som andra kammarens talman. 1920 valdes han till riksgäldsfullmäktig och ingick 1924 i Hjalmar Brantings 3:e regering som statsråd och chef för kommunikationsdepartementet och kvarstod som sådan till Rickard Sandlers regering avgick i juni 1926. 1927 valdes Larsson till fullmäktig och andre deputerad i Riksbanken. Efter flytten till Stockholm överflyttades Larsson till första kammaren. Han var även bland annat Landstingsman i Västmanlands län och medlem av ett flertal kommittéer, bland annat försvarsrevisionen 1919.[1]
Larsson skrev 10 egna motioner, bland annat om lärar- och skolfrågor, skatteutjämning mellan landskommuner och om Åkarpslagen.
Arbetsplatser
- Limfabriken i Sörkvarn 1882
- Järnindustri i Eskilstuna 1887
- Viklunds verkstäder, Stockholm 1892-1894
- Verkstadsarbetare vid ASEA i Västerås 1894
- Platsredaktör för tidningen Folket i Eskilstuna 1906-09
- VD för Nya bankens avdelningskontor i Västerås 1913
- Statsråd och chef för kommunikationsdepartementet 18/10 1924-7/6 1926
- Andra kammaren för Västerås 1903-11
- Andra kammaren för Västmanland östra 1912-21
- Andra kammaren för Västmanland 1922-32
- Första kammaren för Östergötland med Norrköping 1933-39
- Första kammaren för Södermanland och Västmanland 1939-41
- Ordförande Folkets hus i Västerås 1899-1903
- Tärna folkhögskola 1915-1928
- Svenska stadsförbundet 1918-27
- Västerås arb. Inst. Fören.
- Ordförande i styrelsen för Svenska Järn- och metallarbetarförbundets avdelning 20 i Västerås 1895-1903
- Sveriges socialdemokratiska arbetarepartis partistyrelse 1905-32
- Västerås stadsfullmäktige 1899-1906, 1911-24
- V. ordförande 1916-24
Källor
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 980-81
Vidare läsning
- Branting, Hjalmar (1929). Tal och skrifter. 10, Stridskamrater och vänner. Stockholm: Tiden. sid. 106-110. Libris 7684
- Göransson, Valfrid (1972). Viktor Larsson: liberal och socialist. Halmstad: Larssons bokh. (distr.). Libris 771482
Företrädare: Sven Lübeck |
Sveriges kommunikationsminister 1924–1926 |
Efterträdare: Carl Meurling |
Företrädare: Herman Lindqvist |
Andra kammarens talman 1922–1923 |
Efterträdare: Herman Lindqvist |