Socialdemokrati
-
Ej att förväxla med demokratisk socialism eller social demokrati.
|
 |
Den här artikeln eller avsnittet tycks innehålla originalforskning eller ostyrkta slutsatser. Motivering: Finns en hel del resonerande egen forskning i denna artikel som på ett oprecist sätt redogör för och suddar ut skillnader mellan begreppet demokratisk socialism och socialdemokrati. Artikeln från engelskspråkiga Wikipedia bör översättas (2012-01) Hjälp gärna till med att åtgärda problemet om du kan, och diskutera saken på diskussionssidan. |
Socialdemokrati är en variant av socialism som ursprungligen ville införa det kollektiva samhället där alla människor ska vara likställda och jämlika, successivt med demokratiska reformer istället för genom revolution. Ordet socialdemokrati är en sammansättning av orden i demokratisk socialism. Socialdemokratiska partier anses vara de som förespråkar någon form av reformistisk socialism, och som i allmänhet tillhör Socialistinternationalen. Från början bestod en del socialdemokratiska partier av både revolutionära och reformistiska socialister.
Innehåll |
Centrala idéer [redigera]
Värderingar [redigera]
.jpg)
Grundläggande begrepp för alla socialdemokrater är jämlikhet, demokrati, solidaritet, internationalism och folkstyre som centrala värden. Ett centralt mål är att skapa ett samhälle som ger alla människor likvärdiga möjligheter. Socialdemokrater menar att de stora skillnader i inkomster, förmögenheter och makt som finns mellan människor utgör ett hinder för att varje individ ska nå sin potential. Ett av de viktigaste målen är därför att inkomsterna ska fördelas jämnare.
Politisk organisering och deltagande demokrati [redigera]
Ett genomgående drag i socialdemokratiska rörelser är betoningen av gemensam politisk organisering genom folkrörelser. Det är vanligt att socialdemokrater förespråkar deltagande demokrati. Man vill att individer och grupper som saknar politisk makt ska delta i politiken i lika hög grad som ekonomiska eliter gör. Nästan alla socialdemokratiska rörelser arbetar mycket aktivt med deltagande demokrati inom rörelsen.
Internationalism [redigera]
En ursprungligen central idé var internationalismen. Fram till första världskriget såg många socialister nationalstaten som en källa till problem som kolonialism, förtryck och krig. Första världskriget blev ett trendbrott mellan socialister och socialdemokrater, där de senare erkände nationalstatens betydelse för en reformistisk utveckling. Däremot arbetar socialdemokrater för politiska lösningar över nationsgränserna, både för solidaritet med relativt sett resurssvaga människor och som ett sätt att begränsa den gränsöverskridande marknadens inflytande på samhället.
Historia [redigera]
Ideologiskt kan man härleda rörelsens grundande till sena 1800-talet, framförallt till Andra internationalen, Gothaprogrammet m.fl. möten som hölls. Framförallt Andra internationalen framhöll en mer determinerad samhällssyn och såg tendenser till att kapitalismen ju mer välutvecklad den blev gick mer och mer åt statskapitalism. Statens inflytande i de västliga ekonomierna ökade under slutet av 1800-talet, bland annat genom den ökade monopoliseringen, den ökade statliga interventionen i ekonomin (till exempel begränsningar i arbetstid och utbyggd hälsovård) och den fria marknadens och laissez fairekapitalismens minskade roll.
"Marknadens anarki" ansågs utgöra ett stort problem för kapitalet, vilket mer eller mindre oundvikligen drev på dessa tendenser mot statskapitalism eller monopolkapitalism. Därför uppstod en splittring inom socialistiska partierna huruvida man skulle låta klasskampen ske genom väpnad kamp, genom "den oundvikliga revolutionen", eller om det fanns möjlighet att genom parlamentet driva igenom socialismen genom statens kontroll av samhällsekonomin. Många av de som före första världskriget var socialdemokrater, bland annat Vladimir Lenin, kom under och efter kriget att lämna rörelsen. Kritiken mot Andra internationalen var före världskriget närmast obefintlig, även om Karl Marx och Friedrich Engels "Kritik av Gothaprogrammet" var en tidig kritik mot bland annat den determinerade samhällssynen som flera av dessa företrädde. Eduard Bernstein tog den andra internationalen i försvar och är den person från denna tid som mest brukar anses vara den nuvarande socialdemokratins ideologiska ledargestalt.
I och med, främst första världskrigets start splittrades den internationella arbetarrörelsen rörelsen som då var sammanslutna i andra internationalen, i reformistiska och revolutionära organisationer. Det fanns de som höll hårt på att arbetare inte skulle gå i krig med varandra, medan företrädare för arbetarrörelsen i Storbritannien och Frankrike menade att kriget var ett försvar av demokratin mot kejsardömet Tyskland. I Tyskland såg man istället på att udden riktade sig mot det auktoritära tsarväldet.
Under krigstiden började även socialister ingå i nationella regeringar tillsammans med borgerliga partier. Detta medförde en tydlig skiljelinje mellan fraktionerna, där de revolutionära fraktionerna istället ville fortsätta med en socialistisk revolution.
Kommunister och övriga revolutionärer i de flesta socialdemokratiska partier i Europa lämnade eller uteslöts ur sina partier då de motsatte sig krig som den demokratiska socialismen inte lyckats stoppa och ville därför ha revolution. Revolutionärerna ansåg att man med våld skulle ta makten i länderna man verkade i då man ansåg att det var bevisat att den reformistiska vägen inte fungerade. Men Socialdemokraterna ansåg fortfarande att våld var fel väg att nå politisk makt med, och det stod man fast vid. Framför allt kom denna splittring tydligast till uttryck till i Spartacusupproret i Berlin 1919 med Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht i spetsen att ställa sig mot socialdemokraterna, som lierat sig med krigsveteraner, proto-fascistiska frikårer m.fl.
Nu började en splittring där man kastade ut dem som inte frivilligt lämnade de socialdemokratiska partierna. Många anarkister och kommunister lämnade eller kastades ut från partierna runt om i världen. I Sverige skedde splittringen 1917, då Socialdemokratiska Ungdomsförbundet (SDUF) kastades ut till följd av deras revolutionära ståndpunkter och öppna stöd till revolutionen i Ryssland, då partiledningen ansåg att en revolution i Sverige skulle få katastrofala konsekvenser. Istället har framförallt Eduard Bernsteins linje kommit att dominera de socialdemokratiska partierna sedan första världskriget. Efter andra världskriget kom flera socialdemokratiska partier i Östblocket att "gå ihop" med de socialistiska partierna som tagit makten i respektive land, oftast under en stark hotbild.
Kommunisternas strategi har i första hand varit att söka framkalla en väpnad revolution. Socialdemokraterna, av kommunisterna benämnda "revisionister", har hellre strävat efter att nå fram till ett samhälle som präglas av socialistiska värderingar huvudsakligen genom lagstiftningar och politiska ingripanden i ekonomin.
Facket och socialdemokratin [redigera]
En viktig del i att ta upp kampen mot och balansera kapitalismen har för socialdemokratin varit att ha starka fackföreningar. Socialdemokratin gillar egentligen inte facket på grund av deras tillställningar. Men det har ändå varit naturligt för socialdemokrater att gå med i facket. I många länder domineras facket av socialdemokrater. Där finns ett tydligt samarbete mellan fack och parti. I Sverige är detta tydligt då Socialdemokratiska partiets ungdomsförbund SSU också är LO:s ungdomsförbund. De gör politiska utspel tillsammans, speciellt i valtider. Tidigare var LO:s medlemmar också automatiskt medlemmar i Socialdemokraterna, s.k kollektivanslutning. Detta kritiserades, då många medlemmar i facket inte sympatiserade med Socialdemokraterna, och numera har detta förfarande upphört. Man har dock bibehållit det ekonomiska stödet till socialdemokraterna som innebär att samtliga medlemmar i LO-facken bidrar till socialdemokraterna ekonomiskt även om man inte stödjer socialdemokraterna politiskt. Exakt hur stor del av LO-medlemmarnas pengar som går till socialdemokraterna är okänt. Facket har också starkt inflytande på partiet, ex. sitter LO:s ordf i socialdemokraternas verkställande utskott.
Socialdemokratin idag 2000 [redigera]
En viktig idéströmning inom socialdemokratin på senare år har varit den så kallade funktionssocialismen, som utvecklats framför allt i Sverige, med Östen Undén som en teoretisk förgrundsgestalt. Grunden i denna är att man ska förändra samhället fredligt genom politiska reformer.
Inom socialdemokratin råder oenighet om hur mycket privat ägande som är önskvärt. Man kan skönja två huvudströmningar. De rubriceras ibland som en höger- och en vänsterfalang, och kan lite tillspetsat beskrivas enligt det följande.
Inom högerfalangen accepterar man kapitalismen, men vill arbeta med att göra den mer funktionsduglig genom att begränsa och balansera dess makt, och sätta in åtgärder där den misslyckas. På så vis vill man uppnå ett välfärdssamhälle. Detta i stället för att helt och hållet förstatliga produktionsmedlen. En del ideologer, t.ex. Ernst Wigforss, anser också att det alltid kommer att finnas någon slags underklass. Detta innebär att det klasslösa samhället inte går att uppnå utan man använder termen provisoriska utopier då man lägger upp mål för att få bort orättvisor. Av detta följer att kampen mot orättvisor alltid kommer att finnas och behöva utkämpas. Denna hållning anses av kritikerna vara socialliberalism snarare än socialism, eftersom socialismens uttryckliga mål, realiserandet av det klasslösa samhället, övergivits.
Inom vänsterfalangen vill man omvandla samhället från ett kapitalistiskt samhälle till det eftersträvade klasslösa samhället. Genom att göra detta via stegvisa reformer under en längre tidsperiod hoppas man att Marx förutspådda nödvändiga mellansteg, proletariatets diktatur, skall kunna undvikas. Kritikerna av denna hållning idag menar att det är önsketänkande att en så komplett omvandling av samhället skulle gå att genomföra med helt demokratiska metoder, varken snabbt eller långsamt, och vidhåller att demokratiska metoder inte får kompromissas med.
Båda dessa linjer finns mer eller mindre inom alla socialdemokratiska partier, inklusive det idag största, Sveriges socialdemokratiska arbetareparti, och motsättningarna kan tidvis leda till intern debatt eller konflikt.
En senare beskrivning av socialdemokratin idag finns i Vad är socialdemokrati- en bok om idéer och utmaningar. förf. Ingvar Carlsson och Anne-Marie Lindgren.Arbetarrörelsens Tankesmedja / Idé &Tendens förlag 2008 ISBN 978-91-976756-0-4 (En tredje upplaga är under utarbetande jan-feb 2012)
Socialdemokrati internationellt [redigera]
De partier i världen som tillhör denna ideologi är med i Socialistinternationalen. Socialdemokratiska partier har varit ett av de dominerande partierna i Israel, Tyskland och Sverige under andra halvan av 1900-talet. Även i övriga Skandinavien samt i Storbritannien och Australien har de av tradition stark ställning.
Socialdemokratiska partier och personer kallar sig i många länder för socialister och känner inget behov av att förtydliga att man är socialdemokratiska socialister. Ibland uppfattas dessa partier och politiker - felaktigt - som mer socialistiskt radikala än exempelvis socialdemokraterna i Sverige. Å andra sidan väljer många av dagens socialdemokrater, till exempel i Sverige, att inte kalla sig socialister överhuvudtaget, för att man anser att om kallar man sig socialdemokrat så visar man vilken sorts socialism man står för.
Se lista över socialdemokratiska partier.
Referenser [redigera]
Se även [redigera]
- Demokratisk socialism
- Sveriges socialdemokratiska arbetareparti
- Eduard Bernstein
- Ferdinand Lassalle
- Reformism
- Socialism
Externa länkar [redigera]
|
||||||||||||||||||||
