Wilhelm von Bode

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Wilhelm von Bode, målning av Max Liebermann, 1904
Bodemuseum i Berlin

Wilhelm von Bode, född 10 december 1845 i Calvörde i hertigdömet Braunschweig som Arnold Wilhelm Bode, adlad 1914, död 1 mars 1929 i Berlin, var en tysk konstforskare och museigrundare.

Bode uppfostrades i Harzburg och sedan tog han studenten i Braunschweig. Han ägnade sig först åt rättsvetenskapliga studier i Göttingen och Berlin och skulle just börja på den juridiska ämbetsmannabanan när han under en vistelse i Italien 1871 plötsligt bytte till konsthistoriska studier, som han kompletterade genom grundliga museibesök på flera platser i norra Europa, bland annat i St. Petersburg och Stockholm. Han anställdes 1872 som assistent vid skulpturavdelningen för Berlins kungliga museer, blev 1883 direktör för samlingen av bildhuggararbeten och befordrades 1890 till chef för tavelsamlingen (Gemäldegalerie). Det senare innebar att han också blev ledamot av konstakademins senat.

Bode utförde systematiska kompletteringar av Berlins museer och reste därför till flera platser för att hitta konstföremål av rang. Han hade även förmåga att intressera inflytelserika och förmögna personer, bland annat dåvarande kronprins, sedermera kejsar Fredrik III med gemål. Hans strävan fick ett lyckligt slutresultat i det på hans initiativ byggda, 1904 invigda, storartade Kaiser-Friedrich-Museum (idag Bodemuseum). En del av samlingen från Altes Museum utökades med nyare och modernare föremål.

Bodes livsgärning var dock framför allt konstforskarens. Hans stora materialrikedom, samlad under flera resor, som utsträckts även till Amerika, hans kritiska skärpa och behärskande av den för handenvarande uppgiften ger ett enastående värde åt hans forskningar, som huvudsakligen rört sig kring dels den italienska bildhuggarkonstens historia under renässansen, dels det nederländska, särskilt holländska, måleriet under 1600-talet.

Bodes i förening med J. Meyer utarbetade katalog över Berlins tavelgalleri (1878, nya upplaga) var den första fullt vetenskapligt avfattade målningsbeskrivning, som sett dagen, och togs till förebild för de flesta andra museers kritiska förteckningar. Trots att han var mycket mångsidig torde hans verksamhet vara mest epokgörande inom den holländska konstforskningen. Hans banbrytande verk om Rembrandt, Frans Hals och deras skolor, liksom om det holländska landskapsmåleriets uppkomst och utveckling, var fyllda av nya, förut inte anade uppslag, och några av hans hypoteser fick senare, genom holländarnas arkivforskningar en tydlig bekräftelse.

Bode publicerade i olika böcker och tidningar, bland annat "Jahrbuch der preussischen Kunstsammlungen" i "Pan" eller i "Die graphischen Künste". År 1900 kallades Bode till ledamot av Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg och 1904 till hedersledamot av konstakademin i Stockholm.

Bibliografi (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Studien zur Geschichte der holländischen Malerei (1883)
  • Italienische Porträtskulpturen des 15. Jahrhunderts (1883)
  • Geschichte der deutschen Plastik (1885)
  • Studien aus den kleineren deutschen Galerien (1885–96)
  • Italienische Bildhauer der Renaissance (1887)
  • Denkmäler der toskanischen Skulptur (1892)
  • Altpersische Teppiche (1892)
  • Künstler im Kunsthandwerk (1897)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Bode, Wilhelm, 1904–1926.